Aldrig i helvete!

Efter två riktigt bra dagar har det varit jobbigare idag. Jag har varit JÄTTETRÖTT, hostig och flåsig. Ingen "utgång" blev det heller eftersom vi skulle gå på bio på eftermiddagen, sparade på krafterna till det. På vägen in till stan kände jag helt plötsligt LIVSLUST, aldrig i helvete att jag tänker ge mig utan strid! Livet är alldeles för fullproppat av små underbarheter som jag verkligen inte vill missa...

Peter släppte av mig precis utanför Filmstaden innan resten av gänget åkte och parkerade bilen, och jag klarade trappan utan större problem. Tom, David och Linn fick ta bussen, vi får ju inte in hela familjen i bilen, så killarna mötte upp vid bion medan duktiga Linn gick och gymmade på F & S. "Percy Jackson" var riktigt bra tyckte vi allihop mellan 9 och 43. Och så finalen, middag på Athen, supergott som vanligt men tur att det inte blir så ofta... törs inte ens skriva vad notan slutade på. Trevligt var det i alla fall. Tom hastade iväg för att hinna med tåget, hade lite ågren inför en riktig helvetesvecka tydligen, typ väldigt lite mat, sova två timmar/dygn, massor-av-mila-marscher... nån sorts prov de ska genomgå. Stackars älsklingen!

Jag är inte alltid så bra på att tacka, och när det känns tufft kan jag vara en riktig pain in the ... men min underbara familj fullkomligt DRÄNKER mig i kärlek och det betyder så mycket för mig! Imorgon ska jag tappa en massa blod igen, tisdag läkarbesök, torsdag mera gifter, usch och jippi! Men veckan börjar med mamma som kommer med rostbiff och potatissallad, en gammal favorit!


Kalsonger?

Jag tycker att det är ursvårt att hitta trosor som sitter skönt, och ibland har jag lånat gubbens boxershorts och verkligen gillat dem. De sitter tight men inte så hårt att man får märken efter dem, de åker inte upp på halva skinkorna, enda nackdelen är att man inte precis fyller ut dem i fram... Kan ingen tillverka sådana för tjejer? Eller finns det redan, var i så fall? Kanske en fin affärsidé för nån av mina företagsamma vänner. Tips vill jag ha, även på andra sköna trosor som sitter där de ska. Boxers funkar ju inte under ridbyxor och tights t ex.

Tack Marianne och Ingela för tröjan - har varit "finklädd" i den och kjol hemma i ett par dagar nu, uppiggande!

Upp!

Vi har just sett filmen Upp!, fick den av svärföräldrarna idag när de firade min födelsedag, med bl a laxpudding, gott! Filmen var bra men litet sorglig... beror kanske på hur känslig man är.

Promenden idag blev bara halv, inte för att jag inte orkade utan för att jag fick ont i magen. Kändes bra annars, jag var mera "med" än igår. Idag tog jag också ut Ofelia, fast hon tyckte att jag var störande långsam! För er som inte vet är Ofelia min gamla häst, 27 år är hon nu men tror själv att hon är runt 7. Jag blev jätteglad idag när kära Millis red Ofelia, Offan älskar att komma ut på en tur och är stallets hetaste häst men det är inte så ofta hon rids numera. Men bara jag blir såpass fräsch att jag klarar av att ta mig upp på tanten så... Nån som är sugen annars, ett par gånger i veckan? Miss Juli's ben var litet bättre idag tydligen men Jessica har lovat komma och titta till henne idag och ge Linn lite råd om behandling.

Nikita sover över hos kompisen Kajsa ikväll, Kajsas mamma Tina är en av de finaste människor jag vet. Hon tittade in idag med lite nya böcker, tackar, och jag hade också fått ett värmande sms angående bloggen från henne. Gulliga Tina!

Angående mitt "avhopp" från Facebook glömde jag skriva min mailadress: nina_ljungqvist@telia.com. Hör av er om ni har lust, på vilket sätt ni vill, om viktigt och strunt...


Did it!!!

Nyss avaktiverade jag mitt Facebook-konto, gud vad skönt det kändes! Bara att skiten tagit så stor plats att jag måste SKRIVA om att jag "hoppat av" och motivera mig. Samtidigt som man ska vara så diplomatisk som möjligt så man för allt i världen inte sårar någon annan! Men nog förstår väl ni mina smarta vänner att jag (när det handlar om FB) bara ger uttryck för min egen åsikt och med glädje låter er stå för vad ni själva tycker och vill! Vi är ju bra precis som vi är så länge vi står för oss själva!!! Jag har väl tjatat om detta ett tag nu också, men jag tycker verkligen att det är viktigt, det här med att fundera på vem är jag, vad vill jag, vad tycker jag och, efter vad man kommit fram till, leva och låta leva. Det är helt ok att du och jag har olika åsikter och mål i livet, så länge vi kan stå för dem, kanske framför allt för oss själva. Det är ju inte så lätt som det låter... Och jag är verkligen inget helgon, har fortfarande en viss förkärlek för att döma människor, men jag får väl jobba vidare med mina brister... Har ockå problem med min konflikträdsla, men det blir bättre, jag lär mig. Stort ämne detta, kräver kanske utveckling en annan dag, bara ett exempel för att visa vad jag menar: Det är ju inte socialt accepterat att vara överviktig, man ska äta nyttigt och motionera, och jag trivs bäst själv om jag är i någorlunda form. Men om en mer eller mindre mullig människa faktiskt (ärlig mot sig själv och andra) säger sig trivas som den är, gillar att ligga i soffan och äta chips, hatar att gå om man kan åka bil och TYCKER OM SIG SJÄLV OCH STÅR FÖR SITT VAL då kan jag inte hitta någonting att inte respektera. Sedan finns det helt klart (politiska?) åsikter jag INTE respekterar hur mycket folk än står för dem, en del människor är ju så totalt korkade och jag är ju så klok... KRAM på er!


Going out!

YES! Jag har varit på promenad idag, med hela familjen utom Tom, hela vägen upp till brevlådan och tillbaka, blir 800 meter! Det var inte helt lätt, men det gick. Gå och prata samtidigt är inte en bra idé däremot...

Är nu sugen på att åka med och hämta Tom vid tåget, men Fia ska komma och fika med mig också så vi får se om jag hinner. Linn ska till stan och träffa en kompis, det uppmuntrar jag verkligen, hon har en tendens att umgås BARA med pojkvännen och även om han är guld på alla sätt tycker jag att man ska ha en "egen" bit också. Tänk om det blir slut, då står man där själv... Och även annars kan det vara bra att kunna stå på egna ben och ge varandra lite space tror jag.

Vi tänkte gå på bio och gå ut och äta ikväll först, men mitt smaksinne är ju inget vidare så det känns som bortkastade pengar. Hoppas det ska bli bättre till på söndag så vi kan avsluta sportlovet med lite festligheter i stan. Blir Athen och "Percy Jackson" 3D i så fall. Är sugen på "Alice i Underlandet" annars, Johnny Depp är ju alltid bra, men den har ju premiär nästa vecka. Och då är det ju dags för behandling igen på torsdagen, så jag kanske inte är i toppform på helgen.

Morden i Midsommer ikväll, hoppas det inte är nåt gammalt avsnitt vi redan har sett. Kanonroliga Solsidan kollar jag på TV4 Play nån gång i veckan när jag har extra tråkigt.

Money, money, money...

Idag har jag betalat räkningarna. Ett tag trodde jag att "bidraget" skulle räcka, tills jag hittade en gömd bunt med bl a el - och bensinräkningarna... bilförsäkringen på det så var summan uppe i dubbla innehållet på mitt lönekonto... jaja det är ju bara pengar. Och nu är det gjort för den här gången.

En lång tid nu har hela mitt liv handlat om cancer, och nu känner jag att det får vara nog! Jag mår ju lite bättre, såpass att jag i alla fall vill gå ut även om det känns långt från tanke till handling. Det (hur jag mår alltså) kan ju bero på ANTINGEN att cyton har gått ur kroppen, som återhämtar sig och känns starkare, ELLER att cyton gjort nytta och krympt metastaserna. Just nu skiter jag i vilket, tro't om du vill, men jag VILL INTE bara vara cancer längre utan tänker vända mig mot den Riktiga Världen så mycket och länge jag orkar. Hur behandlingen tar får jag ju veta och antingen glädjas åt eller förtvivla över tids nog. OBS! I morgon kanske jag deppar och gnäller och grottar ner mig igen...

Peter är hos tandläkaren och Linn fixar stallet, hon kan nog inte rida eftersom Juli var tjock i ett ben igår. Lät inte så allvarligt men ändå. Det känns konstigt att inte ens kunna gå ut i stallet och kolla, men det är nog bra för Linsey att ta det ansvaret själv. Skönt att hon har Jessica att rådfråga ändå, och annars en hel drös med Ultuna-jobbande stalltjejer! Hoppas det går över fort eftersom Linn o Juli verkligen var på G, trots snö o kyla, och Linn var taggad.

Jesper sov över här igår och hade glömt sina mediciner, tur att jag hade inhalatorn kvar sedan den lyckliga tid före jul när jag fortfarande trodde att jag hade fått astma... Vilken hit för en pälsdjursallergiker (fr a häst) att vara ihop med Linn!

Väntar hem Soldaten igen idag, nästa vecka ska han visst upp till Boden så han behöver nog ladda on den här helgen. Frågan är om han ser vila eller party som bästa metoden?

Billy hostar och snorar och har till råga på allt hel-e fått en stor finne på näsan... tänk vad tiden går, har nog tyckt att han har varit lite "tonårig" på sista tiden men han är ju ändå bara snart 12. Och växer en dec i månaden tror jag. Vem brås han på tro?


Hockey.

Ja eftersom jag ändå vaknade kl 4 i morse utan att kunna somna om tänkte jag att jag kunde kolla på hockeyn... skulle jag inte ha gjort nej. När en sportallergiker får pulshöjning är det illa. Stackars alla ni som är intresserade!
Tur att skidherrarna gjorde sitt i alla fall, kul!!!

Igår blev en bra dag, jag orkade med ganska många "uppvaktare" utan att bli toktrött! Mycket blommor o fina presenter och framför allt kramar. Nu har vi träffat Sigge o Lotta två gånger på två veckor mot vanliga en gång på två år... har sina poänger att bli sjuk! Linn gjorde smoothies med nya mixern, gott. Hon sov sedan hos Jesper, lite "tvångsledigt" på sportlovet eftersom underbara Millis tog stallet nu på morgonen, tredje gången den här veckan!!! Linn har ändå haft svårt att hålla sig borta när hon varit hemma (hur blev det där?), dels av dåligt samvete men även för att det är roligt att ha trevligt sällskap i stallet och på ridturer.

Idag ska barnen åka till Fyrishov med farfar, han lär somna gott ikväll... Hoppas det går bra för Nikita som blir ensam tjej och alltså själv i omklädningsrummet. Det ordnar sig nog.

Nu på morgonen har jag röjt upp lite i köket, kändes bra. Jag törs nog säga att det är lite bättre, i alla fall med orken. Hostar ganska mycket idag däremot. Det är väl nåt skit som vill upp, ut och iväg... Tanken på träning dyker upp igen även om det inte känns direkt genomförbart ännu, när jag inte ens går utanför dörren. Men det känns som om det mesta av min viktnedgång har tagits från musklerna, en sån sak som att sätta sig på huk och sedan resa sig upp är faktiskt helt omöjlig... undrar hur det skulle gå att sko en häst?

Tack!

Massor av gratulationer har jag fått, tack alla fina vänner!

I morse fick jag en matberedare av familjen, enligt beställning med jättestor rostfri blandarskål, eftersom vi är en stor familj får man göra jättemycket pannkakssmet t ex. Och mixer ingick, så Nikita har beställt smoothie till efterrätt idag.
De har fixat köket jättefint också, slängt ut kökssoffan (en viss jack russell gillade att strimla dynan) och köpt nya stolar i stället, blev nästan som ett nytt kök! Nu skulle jag bara vilja ha ett nytt bord också, ett vitt runt, stort nog för 7 pers PLUS íläggsskiva när vi blir flera, ganska ofta. Jag gillar verkligen vårt gamla IKEA-bord som är jättestort och stadigt, men vilket evinnerligt skickande med grejor fram och tillbaka, sitter man i mitten (som jag gör) så hinner man knappt äta... Med ett runt bord borde väl alla nå bättre, eller tänker jag fel nu?

Sömnen var som vanligt bristfällig i natt, så jag försökte sova lite middag, och en liten lur blev det. Hade gärna fått bli en bra stund till, det blir nog litet besökare ikväll, trevligt även om jag inte brytt mig om mina födelsedagar på många år. Ett tillfälle att ses är det ju, och det är väl alltid gott! Och även om jag är trött så är det nu i alla fall ok att resa sig ur "dagsängen" och gå ut i köket eller på toaletten. Jag har t om plockat i diskmaskinen och stekt frukostägg, det känns så bra att GÖRA någonting! Lite av andfåddheten är nog psykisk har jag kommit på, det blir mycket värre när det kommer någon hit som kan räknas som "främmande", tror att jag blir stressad av någon sorts prestationsångest då, att jag ska kunna prata och verka pigg... Löjligt.

Mitt särskilda tack går idag till Busan, vars omtanke värmde mig extra mycket!

Grattis.

Idag fyller jag år. 43. Vilket inte är viktigt för mig, men visst kanske tankarna är annorlunda nu?
Min önskan är inte att hitta en effektiv anti-rynkkräm. Min önskan är att fylla 50.

Lycka till älskade familj om ni tänkt väcka mig med frukost på sängen...

Jag SKA!

I natt när jag inte sov så bra bestämde jag mig till slut för att lägga Facebook på is. Jag har ju länge tyckt att Fb och alkohol är ett par grejer som egentligen inte har någon plats i mitt liv, jag har ju vid min mogna ålder ännu inte lärt mig att dricka lagom och tycker riktigt illa om mig själv när jag är full. Så vad skulle jag sakna, ångest och självförakt? Drack nu senast på nyårsafton och längtar absolut inte efter det.
Fb är lite mer komplicerat. Även där blir jag tvungen att se mina egna brister i vitögat. Men jag är den jag är och måste nog stå för det, som jag ju har försökt göra hela mitt liv. ( Har dock insett att jag är ganska konflikträdd, men det är en annan dags inlägg...)
Att jag ändå INTE kommer att avsluta mitt Fbkonto IDAG är för att jag fick en vänskapsförfrågan imorse från en
vän från gamla tider som jag blev glad att höra av, Ingela Nilsson. Avvaktar alltså några dagar. Å andra sidan finns ju både jag och Ingela och alla andra "Fb-vänner" IRL också... Jag har mail, blogg, telefon och adress!

Saken är den att jag inte gillar Facebook, tycker att det är ett spel för galleriet, sjukt egotrippat och rent falskt! Ajaj, ligger jag illa till igen nu... Men visar vi inte ofta upp en fasad, vi ska skriva nåt som ska vara kvickt och roligt men inte nödvändigtvis "vi". Och så ska vi lägga in massor av bilder av oss själva och våra gulliga ungar, herregud vad intressant för omgivningen. Hur viktiga har vi blivit? Är det den typ av bekräftelse vi behöver? Önskar vi att det var Se & Hör vi blev publicerade i? Hur spännande är vissa statusuppdateringar för nån annan än berörd part? MISSFÖRSTÅ MIG INTE, jag vill inte predika för nån Jantelag, men kunde inte kontakten vara lite mer äkta? Och nu kommer mitt problem in: jagblir skitirriterad på en del människor /inlägg  på Fb, och det säger kanske mer om MIG än om "DEM"? Alltså är det nog ett bra beslut av mig att hoppa av och låta er andra ha roligt med varandra utan min pretantiösa kritik.

Å andra sidan kan ni säkert ta mina åsikter utan problem och behålla och stå för era egna!

Men bloggen då, säger ni nu. Jo den är ju extremt ego, jag skriver nästan bara om mig, min familj, mina åsikter... men ni VÄLJER ju att läsa den, ni vet (ungefär) vad ni får. Välj bort när ni fått nog av mig!

Lättare. Bara jag.

Jag har sovit riktigt gott inatt, vaknade sista gången 6.40 och kände efter vilket humör hjärtat var på idag: GOTT humör. Soldaten messade för att kolla hur jag mådde, omtänksam pojk. Borde som sagt ha lärt mig att inte bli så glad när jag mår bra (allt är ju relativt) men visst ska  man väl ta vara på och njuta av stunderna och inte tänka så mycket på framtiden.

Jag frågade barnen igår om de ville prata med någon, typ en kurator, det är ju svårt för mig att veta hur de egentligen mår och vad de tänker, risken är kanske att vi alla försöker skydda varandra? Ingen av dem ville, de pratade hellre med mig sa de, så jag hoppas att jag kan motsvara deras behov där. Jag hoppas och tror också att personalen på skolan ser om någon annan behöver kopplas in och i så fall tar itu med det.

Nu kommer solen fram, -25 och sagolikt vackert ute, Sverige leder med 3-0 (vilket jag inte bryr mig nämnvärt om ärligt talat) och visst har vi det bra mina vänner!

Underbara barn!

Nu har vi ätit Anna-Karins goda lasagne med vitlöksbaguette och en suverän sallad med bl a kidneybönor och solroskärnor, mums. Med Linns findukning och levande ljus blir det en fröjd för ögat också.
Mår "som vanligt" igen nu efter den jobbiga morgonen, men nu har Peter åkt till jobbet, Tom till Berga och Linn till Jesper över natten. Jag har ställt vällingklockan vid sängen så jag ska höras om jag behöver hjälp igen (men det ska INTE behövas!) och älskade Billy ska sova hos mig i TVrummet säger han. Bara ingen säkring går, det är ju kallt nu...

Många hör av sig på olika sätt och undrar vad de kan göra för att hjälpa till. Min familj ger MIG allt jag kan önska mig, det som skulle hjälpa mig annars är om ni stöttar DEM! Kanske bara genom att visa dem att  ni bryr er, men kanske det kan vara skönt för barnen att komma iväg på nåt kul och inte behöva se sjuka mamma hela tiden, eller för Linn att kunna åka till Jesper och koppla av utan att behöva ha stallet hela tiden? Jag vet egentligen inte vad de vill ha eller behöver, men jag mår bra om de mår bra...

Hade nu tänkt ladda upp en rolig bild av Linn som bjöd på ett gott skratt idag, men tekniken svek förstås...

Kram på er och sov gott!


Boktankar.

Tjatar på om Kajsa Ingemarsson, har just läst ut tredje boken av henne, och jag kom på något nästan unikt med den tjejen: Tre böcker, tre kvinnliga huvudpersoner, och de är HELT olika varandra! Det är väl ändå ganska ovanligt, många författare känner man ju att har man läst en bok så kan man upplägget sedan, trist och förutsägbart. Börjar med en ny Tina Eriksson-bok nu, Paranoia av Joseph Finder, verkar bra, rapport kommer.

Linn har gått ut för en ridtur i finvintern, Tom är på väg ut för att skotta, Peter väntar på bärgningshjälp, satte traktorn i diket uppe vid vägen, kul...

Jag kan fortfarande sitta upp och ta mig till toaletten även om det tar på krafterna, men utgång kan jag nog glömma idag. Ska se Solsidan del 4 på TV4 play, skitbra!

Vad var det jag sa?

Tänk om jag kunde lära mig hålla käften nån gång. Att jag mådde bättre igår kväll i nån timme fick jag dyrt betala för idag. Vaknade kl 5, rätt ok förutom ett hysteriskt hjärta som jobbade o slet både snabbt och hårt. Det blev bara värre, började må illa och kändes som jag skulle svimma så fort jag rörde mig alls. Bad mina ljuvliga ungar Joel och Nikita att fixa lite frukost till mamma, tänkte att det skulle hjälpa att äta nåt och hur som helst MÅSTE jag äta innan jag tar mina cellgifttabletter (annars blir visst inte magen glad), men måste först försöka ta mig till badrummet, gillade inte tanken på att spy i sängen... svimmade nästan på vägen, blev inget kräkande men var nu så dålig att jag inte ens klarade av att lägga upp fötterna högt. Knackade i väggen och försökte ropa på barnen (har ju så stark röst - inte) så de skulle hämta Peter, känns som det tog en halvtimme innan någon hörde mig. Peter kom och lade upp mina fötter och kunde så småningom hjälpa mig tillbaka till sängen, vid det laget var  jag sjöblöt av svett och höll på att frysa ihjäl. Ungarna fixade vetevärmare. Funderade ett tag på att ringa Anna (Hagland, granne), som ju jobbar på akuten, men nu kl 11.30 har det äntligen börjat lugna sig i bröstet. Såpass att jag klarar av att sitta upp i sängen och lusläsa Fass för att se om detta är en normal biverkning eller vad? Blir inte direkt klokare.
Bloggar lite så länge.

Vilket underbart väder! Hade en hemlig dröm igår kväll när jag mådde rätt fint, att idag kanske jag skulle försöka gå ut... tyvärr lite mycket snö att pulsa i kanske, men man ramlar väl mjukt. Törs inte ännu, men vi får se hur hjärta o blodtryck verkar sköta sig, vore härligt, jag har nog inte varit ute mer än 10 ggr sedan 3 januari, och aldrig för "skojs skull".

Har fått i mig alla mediciner, vill ju inte gärna missa dem, för tänk om de hjälper?


Mätt!

Jag VET att jag kommer att få ångra det här, kom ihåg historien om Tiger o Lilla Björn, men jag måste ändå säga
att JAG MÅR LITET BÄTTRE NU efter att ha varit riktigt tokrisig hela dagen! Säkert mår jag snart litet sämre igen, men nu när jag har skrivit det på bloggen kommer jag i alla fall ihåg att jag mådde litet bättre en stund...

Jag är jättemätt nu också, Uncle Ben hjälpte Peter med middagen idag, blev jättegod kycklingwok. Persikohalvor och glass till efterrätt. Åt mer än jag gjort på en månad tror jag! Har nu skickat ut gårdstomten på stalltjänst, hoppas han inte går vilse i snöstormen. Käre Johnny, Peters lekkamrat o bas, ringde och sa att han kunde stanna hemma idag, det tackar jag för! Särskilt nu när Linn ringde och sa att hon och Jesper har kört fast på Jespers uppfart... men kommer de loss så kommer de nog hem eftersom plogbilen precis hade kört förbi på Jumkilsvägen.

Vilken tur att vi hann installera jordvärme innan jag blev sjuk! Elräkningarna är visserligen inte att leka med nu i denna stränga vinterkyla, men hur tungt hade det inte varit om familjen hade varit tvungen att elda dygnet runt också för att inte frysa ihjäl!  Själv fick jag just en svettattack, säkert ett friskhetstecken, eller hur?

Nu snöar det!

Har inte ord för alla underbara människor, helt utan förvarning kommer Anna-Karin med en lasagne till oss, och det i värsta snöstormen! TACK räcker inte långt men det är allt jag har just nu.

Peter är ute och hjälper Tom att starta bilen, han ska skjutsa Linn till stan (hon kommer hem med pojkvän Jesper sedan) och själv var han krogsugen - när han har en sån rolig mamma att umgås med hela helgen? Sa att han skulle be att få sova hos mormor sedan, så jag i alla fall slipper oroa mig för hemfärden i natt, med tanke på att SMHI har ändrat till klass 2-varning nu. Skulle helst vilja att gubben skolkade från jobbet och stannade hemma hos mig, men då blev han väl inte populär hos lekkamraterna på Arlanda.

More to come.


Nej.

Lördag, och jag mår inte bra. Känns som syrebristen sitter i magen idag, men det är klart, magen mår ju inget vidare av alla fina mediciner heller, så det kanske är nåt annat som känns obra. Knappt sovit i natt, ska försöka sova middag idag.

Grabbarna har åkt på skyttetävling i Sala och Nicki är på bowlingkalas, TACK Magnus o Maria, Tina o Uffe o Torvald för hjälp med skjuts!!! Det blev tufft det här utan hjälpsamma vänner o grannar. Men kör försiktigt i busvädret!

Linsan har varit ute i stallet en god stund på morgonen, blir nog ingen ridning idag pga kyla o blåst men hon har gjort en del andra "inte-varje-dag-saker" som att ströa i lösdriften och göra ren vattenkoppar. Får se hur länge vattnet rinner i dem, skulle ju bli rejält kallt ett tag igen. Vi la ner en hel del pengar på cirkulerande vatten i stallet, men det hjälpte inte mycket... Jag önskar SÅ att jag blir så bra att jag kan hjälpa henne med hästarna! Dels gör jag det ju förstås bäst... nej men Linn kan behöva lite "semester" nån dag då o då, även om jag tycker det är bra med kroppsarbete och något jag har tjatat om, att ungdomarna inte uppskattar glädjen i arbetet, den sköna tillfredsställelsen i att ha gjort ett jobb o gjort det bra! Tänk så skönt det är att duscha på kvällen när man varit riktigt svettig o skitig av hårt arbete och musklerna värker... då gör varmvatten och tvål verkligen skillnad!

Min älskade vän Marianne, vän sedan typ lekis och boende i Berlin, hörde av sig igår, hon kommer "hem" en vecka i slutet av februari. Jag hoppas innerligt att jag är piggare då så vi kan ses!!! Vi brukar ha så mycket att prata om men som jag mår just nu orkar jag knappt prata alls.

Såg inte så mycket OS igår men Anna Haag såg jag från början till slut, HELT UNDERBART! Dessa oerhörda idrottstjejer har blivit en stor inspirationskälla för mig nu, beundrar dem hur mycket som helst. Liksom många av cancertjejerna som det inte finns ord för... länkar till några av dem om ni klarar att läsa.

Hej på en stund!

Utbildning?






Billy kom hem med en kudde

Billy gjorde en kudde i slöjden, till min cancersjuka mamma.


Älskade dottern Linn försöker lära morsan att lägga upp bilder så bloggen ska bli lite "kuligare", får väl prova och annars ropa på hjälp.


Snabbis.

Kort inlägg medan jag har nåt positivt på tungan: Idag kommer Soldaten hem,  tåg + taxi, vi får se... Blir kul för honom att skotta lite...

Allra raraste Hamnstedtare som tänker på oss och planerar ploghjälp, utöver alla kramar o tankar jag får från er, gulliga ni, tack!

Will be back soon.

Mera trist.

Idag känns det intet vidare alls. Varför blir jag aldrig bättre? I morse frågade Billy "mamma tror du att du kommer att bli frisk?". Kunde bara rycka på axlarna, ibland tror jag ju det men inte alltid.
Min "olust" gör mig också rejält grinig, stackars min familj!!! Peter fick sig släng av sleven nu på morgonen, på väg ut för att ta hand om hästarna  efter en natts arbete på Arlanda, är jag snäll eller? Tur att man kan säga förlåt. Känner mig som Helena Jonsson... Ska försöka bli lite mer Anja! Humöret beror kanske lite på dålig sömn också, men har nästan sovit bättre de sista nätterna när jag legat kvar i "dagsängen" i TVrummet, struntat i insomningstablett men haft TVn på nästan hela natten.

Idag ska skolbarnen gå till bygdegår'n och se på teater - om teatern tar sig dit, och det går att gå i snövädret som ska bli. Men de är ju inga stadsungar. Hoppas inte resan till Sala i morgon för skyttetävling blir inställd, vore ju synd.

Skriver lite mer senare tror jag, OM jag hittat nåt KUL att skriva om! Visst ska man hålla sig till sanningen, men en ren deppblogg behöver det ju inte bli.

Kram på er så länge.

Usch!

Idag är det inte kul alls. Grymt trött men kan inte sova. Helborta i skallen, att planera ungarnas helgaktiviteter är helt oöverstigligt. Käkarna är spända så de värker. Känns som tandvärk också. Mår inte illa direkt, men urk! eller är tyken kanske de skulle säga i Gbg. Känns dessutom som en stor vedervärdig klump i halsen som varken går att svälja eller harkla/hosta bort, blir svårt att äta. Ojojoj vad det var synd om mig idag då!!! Inte! Nu blir det cytouppehåll en vecka, nästa beh 3 mars tror jag det var. Så kroppen ska få återhämta sig lite, medan cancerhelvetet fortsätter att må pyton hoppas jag.

Allvar.

Har kommit hem från Ackis nu efter en omgång cyto. Sov lite medan giftet gick in, jag sover ju så himla illa annars. Det är SKITTUNGT med dessa pendlingar mellan att inte tro att man ens ska få hänga med en sommar till, till att kanske kanske tro att man får många år. Träffade i alla fall min kära onkolog Agneta som alltid lyckas inge mig nån sorts framtidstro. Jag ställer aldrig De Svåra Frågorna, dels för att jag vet att hon inte kan svara, dels för att jag förstås är rädd för svar... Lungorna låter ok fast de inte är i toppform och alla prover var bra. Efter behandlingen orkade jag gå hela vägen över gatan till apoteket, där mamma sedan hämtade. Hon hade köpt med sig sushi till mig från haket i hennes hus i Industristaden, riktigt bra sushi faktiskt! Så nu är jag mätt o belåten o väntar på att servas kaffe.
På lördag ska Billy och Joel åka till Sala för att tävla i luftgevär, spännande. Det är första gången för dem så de får väl mest kolla hur det går till. Kul att de tycker att det är roligt i alla fall.
Nej nu blev jag tvärtrött, måste nog prova att sova lite middag, hörs!

Recention.

Får man skriva så här? Har ju fått låna några böcker av Kajsa Ingemarsson och tycker faktiskt att hon skriver helt ok, inte den bästa jag läst men ändå. Men nu är jag nästan sur! Borde man inte få tycka om bokens huvudperson? Jag hatar den maran och önskar henne allt ont, hon är ju helt dum i huvudet och den mest egotrippade person jag kan föreställa mig. Dessutom är hon så korkad att hon inte ens fattar hur vidrig hon är, man bara väntar på att hon ska få nån sorts uppenbarelse, ångra sig och mogna till en någorlunda hygglig människa men det ser mörkt ut. Får väl ändå försöka läsa ut den, med irritationen pyrande i magen... jag är väl inte världens mest överseende människa kanske...

Annars kan jag rekommendera en annorlunda historia med en annorlunda "hjältinna" - Olivia Joules fria fantasier av Helen Fielding, som skrivit Bridget Jones dagbok, riktigt kul story där huvudpersonen inte har mycket gemensamt med Bridget.

Musik - Sade har visst släppt ett nytt album, har inte hört det men vilken röst... måste vara klart hörvärt!

Tänkte inte skriva så mycket om folk jag gillar eftersom jag inte vill att alla andra jag gillar ska känna sig bortglömda, men jag gör det ändå, det blir nog fler vartefter: Tina Eriksson o Anna Hagland, två granntjejer som jag beundrar så mycket och gärna  vill försöka efterlikna för deras värme och totala brist på egotripp, de vill bara gott och skitsnack vet de inte vad det är! Jag blir så ledsen när andra försöker sätta sig på sådana människor. Vill idag också nämna Tina Olofsson, min bästa hoviskollega och Riktiga Vän, hoppas du har en underbar semester på Cap Verde din bortskämda chokladstinna apa!!

Åter senare, när jag hittat nåt nytt att reta mig på.


Besök!

Idag fick jag besök av Älskade Lena Mattsson, världens underbaraste granne, hon som gav mig idén till "tjejmiddagarna" som så många nappade på och som blev en sådan succé, åtminstone i mina ögon. Lite olika flickor varje gång, men sådana som man tycker så mycket om men tyvärr nästan aldrig träffar ändå. Att täänka på varandra är väl bra men lite mer kontakt är inte fel, ens för mig som brukar kalla mig lätt asocial. Älskar er tjejer o snart ska vi ha middag igen, hoppas jag! Hur som helst är Lena en av de varmaste, mest omtänksamma o genomärliga manniskor jag känner. Dessutom hade hon massor av nybakade bullar med sig så nu är hon populär hos ungarna också!

Min personlighetsklyvning gör att jag fortsätter att åtminstone  slötitta lite på OS. Men vilka korkade reportrar det finns, intervju men Callas pappa: Hur stolt är du? Har du gråtit? Hur känns det? Sagolikt intelligenta frågor, man undrar vad de hade väntat sig för svar.

Igår fick jag Valentinkort från två vänner, även de sådana jag sällan träffar "på fritiden" men ändå känner en djup o sann vänskap med. Tyvärr är det ju inte så ofta man säger till folk vad de egentligen betyder för en, och ofta behövs en trist anledning. Jag ska försöka skärpa mig, det kostar ju så lite. MÅNGA är ni som finns i mitt hjärta!

Den här veckan är min mamma här o tvättar, städar, lagar mat o är allmänt serviceinriktad, kör mig även till provtagningar o behandling o ska visst bjuda på sushi på torsdag... Vilken tur jag har som har henne, och praktiskt att mamma är ledig den veckan Peter jobbar! Hur skulle det gå annars?

Undrar.

Nu har jag åsikter igen, som vanligt utan nån större bakgrundskoll, men man får väl undra? Idag är det tema ANBUD. Det kanske bara är de fallen man hör talas om, men för mig verkar det som mera regel än undantag att anbud och slutlig kostnad inte precis sammanfaller. Tänker just nu på Uppsala Konsert o Kongress, det där apfula huset som är totalt felplacerat o missanpassat till omgivningen och som kraftigt överskred budgeten. Betalades med skattepengar va? Just nu är det ju aktuellt med sjukhusmaten på Ackis som numera tillagas i Västerås några dagar innan den ska ätas, verkar miljövänligt och hoppsan, hur kunde den bli dyrare än anbudet? (Måste erkänna att jag gillade sjukhusmaten.) Det jag undrar över är -  om man tar in anbud på något, har man sedan någon skyldighet att betala den faktiska kostnaden? Har för mig att jag har hört max 10 % över anbudspris, och då blir ju problemet genast mindre,  mera "sorry for you" som min pappa brukade säga efter några groggar... Nej det där med samhällsekonomi begriper man väl inte. Som tex att det skiljs på vems plånbok det tas ur, om vi satsar mera resurser (=pengar) på de små barnen, kan vi inte då spara rätt mycket på soc, sjukvård, kriminalvård, olycka? Verkar i alla fall som politikerna äntligen kommit på att ungdomsgårdarna är rätt bra att ha o kanske inte helt lyckat att lägga ner. Bättre sent än aldrig, men tänka efter före är nog ännu bättre. Jaja, nu lät jag tankarna fara iväg, blir nog flera gånger men ni behöver ju inte läsa mer än ni har lust med!

Fan vad jag är smart - eller kan det vara så att det är lätt att sitta här o styra...


Grannfejd.

Haft kontakt med Uppsala Vatten  o Miljökontoret, sophämtningen skulle de ta i tu med men vatten/avlopp var de tvungna att tala om att de fått in en anmälan och även uppge namn på anmälaren, och just nu kan jag inte ens försvara mig om dåren skulle bli upprörd... och ungarna går ju själva från bussen. Backar på det just nu. Hur är det med getterna? Trafikfara kanske att ha dem spring lösa på vägen? De jag vet som ringt polisen om hans körning har mer eller mindre fått beskedet att ingenting kan göras förrän någonting hänt, det känns ju kanon.
Någon som har namn /adress till Andersbos ägare? Om någon av er tom känner honom kanske ni kan ta upp problemet, annars meddela mig så kan jag ta kontakt.

När jag blev sjuk igen var första tanken som vanligt "hur ska jag kunna jobba, hur snabbt kan jag vara tillbaka?" Sedan tänkte jag att jag så fort som möjligt skulle börja styrketräna så jag skulle vara stark när jag började igen, konditionsträningen fattade jag att den fick vänta ett tag. De sista dagarna har jag haft jobbigt att gå fram o tillbaka till toaletten, och inser att det handlar nog inte om jobbet utan om LIVET. Så då får jag väl koncentrera mig på det först, och styrketräna sen...


Sol igen.

Två underbara människor har skrivit på sina bloggar idag, härligt, jag har varit så orolig! Jag känner mig verkligen som världens mest gnälliga person när tjejer i deras situation kan vara så positiva, kärleksfulla o tacksamma, helt otroligt!!!!

Själv försöker jag fokusera min ilska o frustration på Kriget Mot Grannen. Jg har nog alltid varit den som försvarat honom litegrann, har aldrig direkt känt mig störd eller hotad av honom och tycker inte man ska straffas bara för att man är "annorlunda""... men när den jäveln hotar mina barns liv o hälsa genom sin framfart med sina satans Saabar, då får det vara nog! Har varit i kontakt med Uppsala Vatten o Miljökontoret, de hade ingen information om hans boende men han hade heller inget undantag från lagarna om sophämtnng, avlopp mm, och nu vet de var han bor... Må han få ett rent helvete! När jag orkar ska jag kolla med sotarn när han var där sist?!

Kliar i skallen o mer hår börjar lossna. Folk säger att jag är så stark, undrar om cancern också är stark då? Den bygger väl på nåt sätt på mina egna celler eller? Kanske vore bättre om man var lite svagare då så både kroppen o Skiten tog mera stryk av gifterna? Amatörforskare, jag?

Ska luta mig en stund nu med en god bok. Kram!

Varning för gnäll!

Här kommer en laddning:

Jag är så JÄVLA less på att vara så här INIHELVETE sjuk.

På skitmedicinerna. Sprutorna.  Sinnessjuka grannar. Rattfyllon. Folk som skyddar rattfyllon.

Rallyförare på allmän väg. Jävla skitdålig TV. Bonusar o fallskärmar till oförtjänta människor som redan har så

de klarar sig, mer än väl. Och nu räcker det en stund.

Ge mig luft!

Mannen har varit på långpromenad med hundarna i djupsnön, svettigt. Mest för mannen men lilljycken Leo bör väl ha fått slita, med snö långt över huvudet, han tar sig fram med nån sorts hoppteknik, ser roligt men jobbigt ut.
Linn är ute o motionerar Juli, det måste ju vara helt underbart en sån här dag! Å vad jag önskar att jag orkade gå ut, Peter säger att vi borde ha bett att få låna en rullstol så han kunde dra mig en sväng i solen, då ska jag bli frisk säger han... jag tror det skulle vara tungt, även om jag har gått ner några kilo, att dra en rullstol i snön. Spark kanske?

Igår kväll såg jag på OS!!! Ja jag erkänner, men det säger en hel del om alternativen, blev glad när jag såg att det var Kommissarie Lynley men det var samma avsnitt som de visade tidigare i veckan, fan ska betala för den här skiten. Så vi kollade herrarnas backhoppning, rätt kul eftersom Tom o jag såg en dokumentär om Annan (som vann) tidigare på dagen. Intressant faktiskt. Kanske för att min kropp inte är mycket att ha just nu är det kul att se nur andra människor "tämjer" sina. Tittade även på damernas skidskytte förstås, synd om tjejerna som ska bli så upphaussade innan. Känns som vi eller i a f journalisterna ofta tar ut medaljer i förskott.

Svärföräldrarna kom hit med semlor o gelehjärtan och har nu tagit med sig ett gäng på promenad upp till vägen. Själv har jag börjat läsa Kajsa Ingemarsson, böcker jag fått låna av min fina vän Monica och de är faktiskt riktigt bra! Och jag som är så kräsen. Gillar ju deckare men har svårt för många svenska, tycker att Toppsnuten oavsett kön alltid har problem med spriten, hälsan, psyket o familjen. Kanske är det så IRL? Men jag vill ha underhållning o verklighetsflykt när jag läser. Hur som helst, med bra böcker kan jag stänga av TVn, det undrar ni säkert varför jag inte har gjort för länge sen som jag klagar. Men vafan, låt mig klaga lite va?


Fräscht.

Medan jag tog ett bad o tvättade håret (ja, kvar) tog resten av familjen krafttag o städade huset, vilket behövdes. Inte var det helt frivilligt o helt utan gnäll, men nu är det gjort. Tom fick lära sig att styra dammsugaren, det kanske de inte får lära sig i lumpen? Nu håller Linn på o findukar, Nikita bakar kladdkaka som jag har beställt till glassen, o Kock-Peter lagar fläskfilégryta m tagliatelle, mums. Synd att det ska vara så svårt att få ner maten bara.

Jessica o Lukas var o hälsade på en stund, trevligt. Jessica o Stina ska ut på Flurran ikväll, ärligt talat är jag inte ett dugg avundsjuk. Förutom på att de KAN. Men i morgon mår de nästan lika dåligt som jag...

Tom ska in till en kompis på filmkväll. Får se om Linn o Jesper hamnar här eller åker någonstans. Och för en sån som jag som hatar både sport o Melodifestival har inte kvällen mycket att bjuda på, får se om vi kan komma överens om nån film. Konstigt när man har typ tusen kanaler att det inte är nåt man vill se. Kommer ni ihåg när det blinkade en pil i rutan när det började ett nytt program på andra kanalen... eller har jag avslöjat för mycket om min ålder nu?

Fick så hemska nyheter idag om en underbar tjej på forumet med hjärntumörer som fått 1 - 2 månader att leva. Gråten skriker i hela mig, hon är så varm, stark, modig, levande, kärleksfull. Har barn i mellanstadieåldern. HON OCH HENNES FAMILJ SKA HA MEDALJER!!! Och mirakel. 

Följa min blogg?


Följ min blogg med bloglovin


Ja inte vet jag hur eller om det  funkar men annars är det ju bara att skita i det.

Lördag.

Jag är så trött, trol av det nya giftet. Hjärtat verkar också jobba på extra hårt. Tufft med både andning och hosta, men det ska kanske bli sämre innan det blir bättre, eller hur? Inkräktarna måste naturligtvis kämpa emot o protestera innan de ger upp, krymper ihop o ger sig av...

Har bytt från nattsängnen till dagsängen, tagit mina mediciner, kollar nyheter. Blir väl till att bara vila o se om det dyker upp några krafter till senare. Linn är ute i stallet, vet inte om hon passar på att rida eller bara mockar nu på morgonen. Peter sover fortfarande, det behöver han nog.

Hör av mig senare.

Fredagsmys.

Peter lagade jättegod middag idag, fetaostspäckad baconlindad kycklingfilé m ris o stark sås. Linsey dukade lika vackert som vanligt. För övrigt har jag varit jättetrött idag, och är fortfarande. Håret sitter kvar ännu, tror att det ska rasa varje gång lite fler strån släpper i taget men inte än.

Joel sover hos Jonas ikväll så vi är bara 6 hemma. Jesper kommer säkert en stund också men han ska jobba i morgon så det blir nog inte så sent som det brukar. Syrran skulle boka bord på nåt nytt superthaihak på söndag, får se om jag orkar följa med, vet inte riktigt hur jag kommer att bli med den här nya medicinen. Bättre hoppas jag, men jag menar biverknngar...

Godnatt kära vänner!

Påfyllning.

Fyller på med lite gott innan jag glömmer:

Jag är hungrig idag! Kan bero på gårdagens kortisondos i samband med cyton, men skit samma, passar på att äta. Två varma ostmackor o ett stort glas o'boy till lunch. (Glömde  hur slemmig jag blir i halsen av mjölk, nästa gång blir det thé.)

Trodde ett tag att jag börjat se bättre, såg texten på 50-tummaren med vä öga, men nu är jag tveksam.. kul ändå så länge det varade!

En massa vänner som hör av sig nu när jag lagt ut bloggen!

Solsidan på TV4, hur kul som helst!

SMS fyllda med kärlek från tonårsdotter!

OCH jag sov från typ 23 till 05.30 i natt, utan avbrott!!!

Finns säkert en massa mera plus men jag återkommer.

Blåsväder.

Jag brukar ju ha en del åsikter om ditten o datten, även om jag har taggat ner lite med åren... nu måste jag ändå undra om en sak: de svenska soldaterna som blev dödade i Afghanistan. Oerhört tragiskt naturligtvis, mina tankar finns hos deras familjer. Men är det helt oväntat att man kan bli sårad/dödad i krig? Räknar vi med att svenskarna är immuna? Och till det jag, utan någon som helst research, reagerade på: de som blev dödade fick visst nån extremt ovanlig förtjänstmedalj? Just de två kanske VAR exeptionella människor, men gjorde de någonting mer än de övriga svenska soldaterna där nere? Var de ute på ett uppdrag som krävde osedvanligt stort mod eller självuppoffring? För att de dog var ju ett helvete men inte direkt en bedrift, eller? Nu kanske det helt enkelt är tradition, såvitt jag förstår har väl alltid de sårade o dödade i krig belönats. Jag vill inte på något vis ringakta dessa två människoliv, men i min livsfas ser jag många, många som är svårt "skadade" o dör, utan att ha valt att riskera sina liv, men medaljerna uteblir...

Och nu börjar OS. Fy fan. Jag är ju tyvärr HELT ointresserad av sport. Hörde att försäkringskassan gjort en undersökning o kommit fram till att pappor inte planerade sin föräldraledighet efter stora idrottsevenemang. F-kassan är visst även i full färd med att kolla upp bloggar, facebook o sånt för att hitta fuskfolk. Tänk att de har tid med sånt men inte hinner betala ut sjukpenning. Man spyr.
Idag är jag visst både argsint o vass. Måste vara ett gott tecken. Har ni tänkt på vilken skillnad det är på en uppförstrappa o en nerförstrappa? Ner = no problem, upp = hell. Så ni som behöver vässa formen, gå bara uppför!

Rapport!

Hej alla glada,

JAG är glad trots en del dåliga nyheter... bra eller dåligt först? Dåligt, jag spar alltid det bästa till sist. Läget var "same, same" i bröstkorgen, ngt sämre i lungorna (tumörtillväxt eller infarkter) och i levern hade det dykt upp nya inkräktare. Varför är jag glad? DE HITTADE INGENTING I HJÄRNAN! Grejen på näthinnan kunde de inte säga vad det var, kanske blir magnetröntgen, de ska slå sina kloka ihop. Har fått ny medicin att lägga till de andra, kan ge fina biverknngar, men wtf... händer o fötter ska smörjas morgon o kväll, blir trevligt för familjen. Hoppas nu bara att detta gift gör susen, vill gärna kunna andas snart.

Har skrivit upp pannkaksrecept åt gubben, svårt när man höftar själv, men det blir nog bra. Jag åt frukost på sjukhuset idag, men nu är jag hungrig, hurra, måste genast springa (gapskratt) ut i köket o kolla om det finns nåt ätbart!

Hur gör man?

Linn var ledsen nu på morgongen, och talade om för mig att hon inte vill visa mig när hon är det för det tycker hon inte att jag behöver... ja precis som jag tänker om att visa familjen när jag mår dåligt. Vi kom fram till att det kanske skulle vara bra att släppa ut ibland, låta tårarna spruta och sedan få lite ro i nuet. 

Igår kväll var Sigge o Lotta här o hälsade på, tänk att det tar emot så när någon vill komma o är så roligt sen! De var smarta o frågade inte utan sa bara "vi kommer nu". Precis vad jag behöver.  Hursomhelst är de urgamla vänner till oss som vi tyvärr bara träffar vartannat år, trots att vi bor nära, varför blir det så? Hoppas det ska bli oftare nu.

Linn har mentorsamtal 9.15, Peter följer med henne o jag passar på att ta blodprover på Ackis under tiden, för att få klartecken för morgondagens cytobehandling. Antar att jag i morgon också får svar på gårdagens CT, fy fan. Min inställning numera är att inte vänta mig något positivt besked. Det skulle vara så roligt att få berätta något bra för barnen!

Huga.

Såg just "Baksmällan". Skulle vara hur rolig som helst har jag hört, men jag var inte road. Kanske för att det kunde ha varit vi... kändes smått obehagligt, skönt att jag har en bra anledning att undvika alkohol! Droger har jag alltid hållit mig ifrån, nån sorts självbevarelsedrift antar jag.

Tänkte nämna några saker jag uppskattar, förutom allt jag inte nämner förstås: En kram jag fick av Yngve när han körde grabbarna till skyttet, värmde! Allt stallflickorna ställer upp med, tack för hjälpen med Kattis! Min man och mina barn förstås, som är helt underbara. Mina vänner på cancertjejer, ni är ovärderliga.

Läste nåt jag gillade i en av böckerna jag fick låna av Tina, handlar om nån vars chef/vän är döende i lungcancer o han har svårt att handskas med situationen (vilket jag har märkt, o förstår, att många har):

Du behöver nog inte säga så mycket.

Nej, kanske inte.

Jag menar det. Vad är det egentligen som får dig att tro att nånting du säger skulle kunna förändra hennes situation, hur hon mår? Att tro att du har den makten vore rätt så fömätet, eller hur? Men jag har märkt en sak. Och det är att sen du, eller vi, fick veta att hon ver sjuk har du... åtminstone upplever jag att du har undvikit henne. Ganska så rejält också. Det är som om du inte klarar av att vara i samma rum som hon. Det tror jag är bra mycket värre. Du behöver inte ha alla de rätta orden för att finnas där för en vän  i nöd. Men du behöver fanimej finnas där.

Och med det vill jag INTE säga att ni inte finns här för mig, utan bara att varje tänkbar reaktion eller känsla från er sida är HELT OK! Och säger ni nåt knasigt eller klokt kanske JAG beter mig illa, eller gråter, eller är helt oberörd, eller skrattar...  Det finns ju inget rätt eller fel här, och tack o lov är vi inga luttrade veteraner på detta.
Och om ni undrar, så vet jag inte så mycket om nånting heller, vi får se hur det blir...

Kramar!



Jaha.

Som vanligt inte gjort nånting alls idag. Utom att vi har tagit bort katten, hon blev bara sämre, var uttorkad och ville / kunde inte äta. Har tack och lov underbara stalltjejer som jobbar på Ultuna, en på smådjur o en på röntgen, så sådana här saker är relativt lätt att ordna. Tack tjejer!!! Barmen är ganska förnuftiga och förstår att döden är en naturlig del av livet - för djuren i alla fall.

Linns snälla pojkvän lät mig dela Spotify med honom, som tack upptäckte jag att jag glömt att logga ut... på typ tre dagar.  Jaja, ingen är väl perfekt.

Har börjat följa några bloggar som jag hittat via cancertjejer, kan inte läsa så mycket i taget, helt ofattbart vad somliga människor råkar ut för och ÄNDÅ BEHÅLLER SIN LIVSLUST! Skäms över min egen klagolåt när andra har det mycket värre och bara utstrålar kärlek, värme, livslust och positivitet!

I morgon blir det röntgen, sen får vi se hur planen blir framöver.

Tro, hopp o kärlek.

Idag kom Monica, världens vackraste, o hälsade på mig. Jag både ville o ville inte att hon skulle komma, men det känns jättebra nu i efterhand! Fick kontakt med världen utanför o även gråta en skvätt... Tack min vän! Lite lite jävlar anamma har återvänt, bättre än så här ska jag i alla fall bli! Det är jobbigt att se så här dåligt, lånar Linns glasögon o de hjälper faktiskt lite.
Linn kom hem o red o åkte igen, Jespers syster har mottagning för familjen. Peter är o hämtar grabbarna o jag steker korv o potatis, fullt tillräcklig ansträngnng...
Fortfarande ingen huvudvärk o ingen värk i knäna heller! Att man mår lite sunkigt kan man väl stå ut med då. Fötterna är som isbitar, för övrigt är jag varm.

Vi oroar oss lite för Kattis, hon är mager som en skrika trots att hon kommer in o äter mumsmat. Å andra sidan
är hon ju 9 år tror jag o det är kanske gammalt för en katt? Hon verkar i alla fall inte ha ont någonstans.

Ingen av oss vet hur lång tid vi har här på jorden men vi kan leva den tiden så att vi mår bra med oss själva och därmed också har mer att ge varandra! Släpp kraven mina vänner!!!

Sol!

Nu är jag duktig, äter en bit av den halva pizza jag inte orkade igår till frukost, med bearnaise på, riktigt äckligt men ner ska det, har tappat nåt kilo igen.
Vilket underbart väder, jag önskar verkligen att jag ville gå ut = orkade. Men lite lite bättre kanske det ändå känns idag? Inte lika jobbigt att andas, inte riktigt lika negativ och deppig.

Har inte hört något av soldaten trots att jag messat, hoppas han inte förfrusit fingrarna. De andra grabbarna har tillbringat helgen i Storvreta, kanske skönt för dem att slippa se sjuka mamma hela tiden. Och Linsan var på fest igår, hoppas hon hade riktigt roligt.

Kollar på 4:ans nyhetsmorgon, Freda' spelar, återförenade med ny skiva efter 16 år och skitbra!

Äta eller inte äta?

Aptiten är inget vidare, men vi gjorde milkshake men o'boy i, det var gott. Har skickat man o dotter efter pizza o lördagsgodis, nåt ska väl smaka.
Ingen huvudvärk idag heller, ännu, och ingen ledvärk efter cyton! Gubben är arg på mig däremot, han tycker att jag har för dålig fighting spirit... och det är väl sant, men man kan ju inte vara på topp jämt.

Hoppas det är nåt bra på TV idag. Igår somnade jag utan sömntablett framför burken så jag missade slutet av Morden i Midsommer...

Ha en skön lördag allihop!

Mörkt.

Idag känns det tungt. Var till ögonmottagn igår eftersom jag haft nåt skit på ena ögat nån vecka. De misstänkte en metastas även där. I så fall ska den strålas. Blir ny DT inom en vecka, kollar rubbet då eftersom jag inte tycker att beh gjort underverk precis. Blir ev tillägg av nåt annat cellgift. De hittar säkert massa fler metastaser också, hjärnan o skellettet är ett tips från fru Negativ idag.
Inga biverkningar ännu av sista cyton i alla fall. Börjat med lite kortison igen, kanske kan göra andningen lättare. Om det blir som förra beh kommer smärtan i morgon natt, men har fått Citadon som kanske biter lite bättre.

Ungarna mår fint i alla fall, Joel o Billy åker till kusin Josef över helgen o Tom blir kvar i Älvdalen. Linn uppmanades av sin lärare igår att vara lite slarvigare (!), hon ska inte hela tiden ge 150 % på varje skolarbete, 100 % räcker.  Ja då kanske hon fick lite över till annat, tex livet.

Jag är inne på andra dagen HELT UTAN huvudvärk (visst, dan är inte slut ännu) och det är väl bra!!! 

Helt ok.

Idag har jag varit på läkarbesök, har en jättebra onkolog som jag känner mig väldigt trygg med, och nu känner jag mig positiv trots att jag inte har nån direkt anledning, hon sa varken bu eller bä. Jag körde själv till stan, hittade en pplats utanför ing 78 efter 30 min väntan, in till tant doktorn, över jatan apoteket, till billen, åkte till Nelins o handlade LITE, åkte hem, höll på att ramla ihop av att bära in kassaarna o de var INTE tunga, jag lovar! Ska inte göra nåt mer på hela dan.  Imorgon lär man också somna utan piller, ögonmott. 12.30, därefter cytobeh., sedan 17.30 - 21 handledarkurs (så Linn ska kunna börja övningsköra) ska visst vara rena sömnmedlet har jag hört. Synd att inte pojkvännen är över 25... jag är  ju lite åkrädd så mig får hon kanske inte köra med så mycket. Första gången Tom körde lät Peter honom köra in till Katedralskolan... hjälp!

Over and out.

Jättenöjd med frisyren, det är inte alla som har en "egen" frissa som kommer hem o klipper en. Säkert ramlar håret av imorgon... Har mått illa hela dagen, ingen aptit o spyfärdig bara jag sett någon på TV som har ätit något.
Jag var riktigt duktig vid middagen, mamma hade gjort supergod kalops och jag åt en hel portion.
I morgon läkarbesök, torsdag cyto. Hoppas jag inte får så där ont den här gången!!! På torsdag ska vi även gå handledarkurs med Linn, för körkortet, men hon hade missat att man skulle betala kursen senast 26/1, hm. Får väl kolla om vi är avbokade, gör inget för mig, är nog lite sliten efter behandlingen.
Ont i halsen men jag tror det är slemhinnorna, har en del blåsor i munnen fortfarande ju. Inte så mycket näsblod längre, skönt! Trodde inte jag var så känslig men det är riktigt obehagligt när det blöder mycket.
Gitarrspelet går... kanske framåt, övar på tre ackord o det tar nu inte mer än 15 sekunder att byta... kanske kan bli nån låt till sommaren!


Okul.

Har ingen lust att uppdatera egentligen. Tycker inte jag mår bättre, fast snyggare i håret, tack Millis! Försöker väl lägga in en bild nån gång.

Kort natt.

I natt blev det inte så mycket sömn, vaknade 02.30 med en grym huvudvärk och mådde illa som f-n, dubbel Ipren o två Primperan, la mig i "dagsängen" med en hink och somnade så småningom om nån timme.
Peter jobbar den här veckan så nu ska jag skjutsa barnen till skolan, sedan till Björklinge o ta blodprover, därefter kommer min goa frissa på besök och gör någonting åt mitt hår.

Måndag.

Försöker få tag i frissan, håret sitter kvar idag också och börjar blir ostyrigt. Vill ha det jättekort så blir det inte så stor skillnad när det försvinner.
Första dagen helt utan kortison. Bara Fragminet kvar, blodförtunnande sprutor jag tar för att en metastas tryckte på  lungartären så det blev bra trångt, risk för blodpropp o det kan man ju vara utan. Kommer inte ihåg precis vad jag har skrivit så ni får ursäkta om jag "dubbelinformerar".
Igår var jag klåfingrig o ändrade på bloggdesignen, Linn blir väl inte glad... får väl smöra så hon fixar till det hela igen.
Inte så bra aptit idag, än så länge, orkade inte en hel portion gröt till frukost, får väl försöka småäta under dagen. I morgon kommer mamma o lagar mat o sköter tvätten, skönt.
Huvudvärken är bättre, tog bara Alvedon två gånger igår.
Nu ska jag leta kjol (!) på nätet, hittat nog ingen eftersom jag vet exakt vad jag vill ha.

RSS 2.0