Tro, hopp o kärlek.

Idag kom Monica, världens vackraste, o hälsade på mig. Jag både ville o ville inte att hon skulle komma, men det känns jättebra nu i efterhand! Fick kontakt med världen utanför o även gråta en skvätt... Tack min vän! Lite lite jävlar anamma har återvänt, bättre än så här ska jag i alla fall bli! Det är jobbigt att se så här dåligt, lånar Linns glasögon o de hjälper faktiskt lite.
Linn kom hem o red o åkte igen, Jespers syster har mottagning för familjen. Peter är o hämtar grabbarna o jag steker korv o potatis, fullt tillräcklig ansträngnng...
Fortfarande ingen huvudvärk o ingen värk i knäna heller! Att man mår lite sunkigt kan man väl stå ut med då. Fötterna är som isbitar, för övrigt är jag varm.

Vi oroar oss lite för Kattis, hon är mager som en skrika trots att hon kommer in o äter mumsmat. Å andra sidan
är hon ju 9 år tror jag o det är kanske gammalt för en katt? Hon verkar i alla fall inte ha ont någonstans.

Ingen av oss vet hur lång tid vi har här på jorden men vi kan leva den tiden så att vi mår bra med oss själva och därmed också har mer att ge varandra! Släpp kraven mina vänner!!!

Kommentarer
Postat av: Jesper

Syster har en katt på 20 år! =) så er 9åring är som barnet jämfört med den :P

2010-02-07 @ 22:49:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0