Huga.

Såg just "Baksmällan". Skulle vara hur rolig som helst har jag hört, men jag var inte road. Kanske för att det kunde ha varit vi... kändes smått obehagligt, skönt att jag har en bra anledning att undvika alkohol! Droger har jag alltid hållit mig ifrån, nån sorts självbevarelsedrift antar jag.

Tänkte nämna några saker jag uppskattar, förutom allt jag inte nämner förstås: En kram jag fick av Yngve när han körde grabbarna till skyttet, värmde! Allt stallflickorna ställer upp med, tack för hjälpen med Kattis! Min man och mina barn förstås, som är helt underbara. Mina vänner på cancertjejer, ni är ovärderliga.

Läste nåt jag gillade i en av böckerna jag fick låna av Tina, handlar om nån vars chef/vän är döende i lungcancer o han har svårt att handskas med situationen (vilket jag har märkt, o förstår, att många har):

Du behöver nog inte säga så mycket.

Nej, kanske inte.

Jag menar det. Vad är det egentligen som får dig att tro att nånting du säger skulle kunna förändra hennes situation, hur hon mår? Att tro att du har den makten vore rätt så fömätet, eller hur? Men jag har märkt en sak. Och det är att sen du, eller vi, fick veta att hon ver sjuk har du... åtminstone upplever jag att du har undvikit henne. Ganska så rejält också. Det är som om du inte klarar av att vara i samma rum som hon. Det tror jag är bra mycket värre. Du behöver inte ha alla de rätta orden för att finnas där för en vän  i nöd. Men du behöver fanimej finnas där.

Och med det vill jag INTE säga att ni inte finns här för mig, utan bara att varje tänkbar reaktion eller känsla från er sida är HELT OK! Och säger ni nåt knasigt eller klokt kanske JAG beter mig illa, eller gråter, eller är helt oberörd, eller skrattar...  Det finns ju inget rätt eller fel här, och tack o lov är vi inga luttrade veteraner på detta.
Och om ni undrar, så vet jag inte så mycket om nånting heller, vi får se hur det blir...

Kramar!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0