Äventyr...
I natt vid halv 4 vaknade jag och hade rätt otrevlig syrebrist och frös som en hund. Leo då, han är frussen av sig.) Tur att älskade Linn sov i soffan! Blir ganska väck när jag är så dålig, Linn ringde sjukvårdsteamet som ville veta vilken temp jag hade - jag klarade inte att ligga ner o ta tempen, visste inte när jag fått sista behandlingen, visste inte vilka tabletter jag tagit - jag vet inte om stackars Linn var mest sur på mig eller ASIH... Hon ringde Peter som var på jobbet, han ringde älskade vännen Jessica, TACK SNÄLLA FÖR ATT DU KOM DIREKT, det känns som om det blev litet för mycket för Linsey med en jätttesjuk mamma som nästan är okontaktbar! Efter resultatlösa kontakter med ASIH bestämde Jessica att det var lika bra att ringa 112 istället, ambulans kom vid halv 6. Då hade jag visst fått 2 diklofenak och en sobril och hade börjat andas litet lugnare. Lyckats ta en temp, 39,4, så mycket feber kan jag inte ha haft på 20 år. Åh vad skönt det var att få syrgas i ambulansen. Och ambulanspersonal är underbara människor!!!
Peter väntade inne på akuten, skönt. Syre, prover, lyssna lungor, lunginflammation. Kanon. Riktigt höga inf. värden. Riktigt lågt blodtryck, men det kändes inte. Fanns ingen plats på infektion så fag fick ockupera ett rum på akuten. Sa att jag ville åka hem, och det hängde på syrgasen, som efter påtryckningar från flera håll var levererad och installerad vid halv 3, så då beställde akuten ambulanstransport hem eftersom jag inte klarar mig utan syrgas just nu. Kvart i 6 kom ambulansen! Hörde att de haft en riktigt tuff dag. Jag känner mig litet kinkig idag och tycker att det räcker nu, så det är inte helt kanon att behöva tala om att jag har rätt ont i lederna / benen och nån akutläkare tyckte att morfin kunde påverka andningen, man tackar.
Men litet har jag att vara glad för! Mor och syster har gjort mig sällskap på akuten medan Uffe byggde trapp, vilken skillnad att ta sig in, och Peter tog emot sjuksäng och syrgasmaskin. Min dotter går inte att beskriva med ord, tänk att jag har gjort henne! Jessica... inga ord där heller, massor av tack! Pino lagade mat åt oss medan Peter var i stan o hämtade Linn och en massa kakor, ny sladd till boden, näringsdrycker och örontermometer...
Lena och Gurra som skickat kort! Och jag vet inte om jag tackat Annica för mini-Alexia. Alltid lika ljuvliga Tina som var och skodde Juli idag, med bistånd av kära Lina. Och alla er som jag nu inte nämnt, jag älskar er ändå och återkommer! Nu är jag grymt trött och ska bara slumra framför TVn och fnuta av att vara hemma, så länge det varar.
Peter väntade inne på akuten, skönt. Syre, prover, lyssna lungor, lunginflammation. Kanon. Riktigt höga inf. värden. Riktigt lågt blodtryck, men det kändes inte. Fanns ingen plats på infektion så fag fick ockupera ett rum på akuten. Sa att jag ville åka hem, och det hängde på syrgasen, som efter påtryckningar från flera håll var levererad och installerad vid halv 3, så då beställde akuten ambulanstransport hem eftersom jag inte klarar mig utan syrgas just nu. Kvart i 6 kom ambulansen! Hörde att de haft en riktigt tuff dag. Jag känner mig litet kinkig idag och tycker att det räcker nu, så det är inte helt kanon att behöva tala om att jag har rätt ont i lederna / benen och nån akutläkare tyckte att morfin kunde påverka andningen, man tackar.
Men litet har jag att vara glad för! Mor och syster har gjort mig sällskap på akuten medan Uffe byggde trapp, vilken skillnad att ta sig in, och Peter tog emot sjuksäng och syrgasmaskin. Min dotter går inte att beskriva med ord, tänk att jag har gjort henne! Jessica... inga ord där heller, massor av tack! Pino lagade mat åt oss medan Peter var i stan o hämtade Linn och en massa kakor, ny sladd till boden, näringsdrycker och örontermometer...
Lena och Gurra som skickat kort! Och jag vet inte om jag tackat Annica för mini-Alexia. Alltid lika ljuvliga Tina som var och skodde Juli idag, med bistånd av kära Lina. Och alla er som jag nu inte nämnt, jag älskar er ändå och återkommer! Nu är jag grymt trött och ska bara slumra framför TVn och fnuta av att vara hemma, så länge det varar.
Kommentarer
Trackback
