Fy på mig.

Nu är hela magen full av fultankar. Jag är SÅ avundsjuk. Jag vill också vara frisk! Känner inte alls att det finns många som har det värre - det finns jättemånga som har det bättre!!! Doften av vårluft svävar in genom mitt fönster och JAG VILL INTE VARA HÄR, jag vill ut, bort. Kunna erbjuda ungarna nåt annat än oro. Joel frågar när jag kommer att bli frisk. Billy säger "jag hoppas ATT du blir frisk mamma". Nikita är bara rar. Vad säger man?
Jag vet ju inte ens om vi kommer att kunna åka till Egypten i maj.
Men ok, det FINNS rätt många som har det värre! Jag har nyss satt i mig en mumsig räkmacka som min moster Majvor hade med sig till mig idag!

Kommentarer
Postat av: Jenny

Tur att någon i vår familj sköter sig o hälsar på dig! Funderar på att komma förbi på månd eller tisd om det fungerar för dig förstås. Många kramar kusin vitamin

2010-03-13 @ 17:16:37
Postat av: Katarina Axén

Min pappa var svårt sjuk i många år (MS). han fick ofta frågan om han hade ont, det hade han inte. Vad skönt då, fick han ofta till svar.Han blev GALEN av det. Han var spelman och teaterman, han älskade att hålla tal.Han var dansant och älskade att sjunga.

ALLT tog sjukdomen ifrån honom!

Han satt som en kråka fast i sin stol spastisk av mediciner, men han hade inte ont, det hade han inte. Skulle han vara tacksam för det?

Det här var inte så upplyftande. Vad jag vill säga är att jag tror att man ibland MÅSTE få förbanna sin sjukdom. Att rasa och skrika. Och inte alltid tänka att det finns de som har det värre.

Sen måste man hitta styrkan att gå vidare, och inte fastna i ilska och bitterhet.

Det verkar du ha min vän.

Kram

2010-03-14 @ 09:59:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0