Ok.
Igår var jag litet låg eftersom jag var sämre igen efter två bra dagar, TROTS att jag INTE HADE SAGT DET, kan alltså lägga ner vidskepligheten och säga vad jag vill hädanefter. Nu är klockan sex på morgonen, klarat en natt utan syrgas och det känns ok.
En helt underbar kvinna kom in på mitt rum igår, ren glädje hade det varit om hon inte haft så ont. Hon är en tidigare "light-bekant" som via nätet blivit en jättegod vän, det är lätt att finna varandra med cancer gemensamt, antar att man kan förstå varandra så bra, att det är lättare att vara helt ärlig och öppen mot någon som vet vad det handlar om, och någon man slipper försöka skydda. Jag önskar att jag kunde göra något för henne bara, mer än hålla handen, hatar att hon måste ha så ont.
Min onkolog var hit igår och pratade, hon tyckte (liksom överläkaren här) att jag skulle överväga att utnyttja ASIH = avancerad sjukvård i hemmet. De kan man ringa när som helst, de kommer och tar prover, hämtar alla apoteksvaror och kan bedöma om man behöver åka in, ska alltså spara rätt många resor och besvär. Men inte är jag väl SÅ sjuk? Som nån sorts jävla "vård i livets slutskede" känns det ju. Både onken och min sjuka vän och alla andra säger att jag tänker fel, så jag får väl låta det mogna över helgen.
F ö ska jag försöka undvika klokorden några dagar, blev rätt trött på mig själv igår. Och nu skiner en mild gul vårsol in genom fönstret, det är lycka!
En helt underbar kvinna kom in på mitt rum igår, ren glädje hade det varit om hon inte haft så ont. Hon är en tidigare "light-bekant" som via nätet blivit en jättegod vän, det är lätt att finna varandra med cancer gemensamt, antar att man kan förstå varandra så bra, att det är lättare att vara helt ärlig och öppen mot någon som vet vad det handlar om, och någon man slipper försöka skydda. Jag önskar att jag kunde göra något för henne bara, mer än hålla handen, hatar att hon måste ha så ont.
Min onkolog var hit igår och pratade, hon tyckte (liksom överläkaren här) att jag skulle överväga att utnyttja ASIH = avancerad sjukvård i hemmet. De kan man ringa när som helst, de kommer och tar prover, hämtar alla apoteksvaror och kan bedöma om man behöver åka in, ska alltså spara rätt många resor och besvär. Men inte är jag väl SÅ sjuk? Som nån sorts jävla "vård i livets slutskede" känns det ju. Både onken och min sjuka vän och alla andra säger att jag tänker fel, så jag får väl låta det mogna över helgen.
F ö ska jag försöka undvika klokorden några dagar, blev rätt trött på mig själv igår. Och nu skiner en mild gul vårsol in genom fönstret, det är lycka!
Kommentarer
Postat av: Tina Eriksson
Hej Nina! Jag älskar ditt sätt att skriva och tänka. Jag hävdar fortfarande att du skulle skriva en bok. Det är en sak att tänka och en annan att kunna skriva ner det med flyt över pappret.Du har förmågan.
Kram, kram, kram// Tina
Trackback
