Tisdag.
Solen skiner in genom fönstret, det känns som en bra dag! Somnade under CSI igår och sov till halv 6 med undantag för en kort lässtund vid 1, klart godkänt. Vägrar ta morfintabl på morgonen, fattar inte vad de ska ha i mig det för, jag har ju inte ont nånstans och ingen ångest heller.
En av mina "bloggtjejer" har nu inte långt kvar, hennes man hade uppdaterat bloggen i går kväll, och trots det mörka, hemska, orättvisa, sorgliga känns det ändå på något sätt lugnt och tryggt. Jag hoppas så att hon får gå utan strid och med sin familj omkring sig. Hennes historia har ingen likhet med min förutom att vi båda har cancer. Hennes kamplust har verkat oändligt mycket större än min, jag känner mig ju mest bara lugn. Varför blir somliga friska och andra dör? Hur kan mirakel få ske för vissa när andra blir utan?
Fick träffa överläkaren i går kväll (misstänker att de märker när jag är arg och kräver lite extra uppmärksamhet) och fick veta hur de tänker. Och det är ju det jag kräver, vill veta ATT de tänker och HUR de tänker och i vissa fall kanske en glad amatör kan slå sitt kloka huvud i deras med nån smart fundering som proffsen i sin oändliga vishet har missat... 100 frågor fortsätter idag på ronden. Röntgen blir inom ett par dagar, detta för att ha ett utgångsläge för beh med dessa nya cytostatika, om de inte biter ska det ju bytas igen tills man hittar en riktigt dödlig kombination! F ö vill jag säga att merparten av personalen här är kanon! Tyvärr kräver jag ju en viss personkemi för att gilla eller ens acceptera folk (mitt problem, jobbar vidare med min ödmjukhet, har ändå kommit långt sedan jag var 18 och helt utan fel o brister) så somliga är ju rökta från start, stackarna.
Idag ska fru Grek äntligen opereras, som jag fattar det har hon cancer i höfter som slutligen har orsakat en fraktur, hur skönt låter det? Hon har i alla fall sovit bättre i natt, eller så har jag vant mig så jag nte hör henne.
Idag ska Niki till Millis och klippa sig "kort", det ska blir jättespännande att se hur det blir... Hon, Peter och Linn kommer upp till mig sedan, Linn skulle dessutom visa en massa fina bilder de tagit med nya kameran. De tre små var hit en snabbis igår kväll också, efter skyttet, tur för dem eftersom Alexias uppfödare Kristina hade varit här med två påsar godis... ok det är inte lördag och jag brukar vara stenhård på det, men det är ju inte varje dag ens mamma ligger på sjukhus, så jag bjussar på ett undantag.
Innan de kommer idag ska jag ta åtminstone ETT steg i korridoren, trivs bra i mitt rum men dags att börja träna lite va, ska ju klara hela vägen till o från duschen (och duscha dessutom) innan jag får åka hem...
En av mina "bloggtjejer" har nu inte långt kvar, hennes man hade uppdaterat bloggen i går kväll, och trots det mörka, hemska, orättvisa, sorgliga känns det ändå på något sätt lugnt och tryggt. Jag hoppas så att hon får gå utan strid och med sin familj omkring sig. Hennes historia har ingen likhet med min förutom att vi båda har cancer. Hennes kamplust har verkat oändligt mycket större än min, jag känner mig ju mest bara lugn. Varför blir somliga friska och andra dör? Hur kan mirakel få ske för vissa när andra blir utan?
Fick träffa överläkaren i går kväll (misstänker att de märker när jag är arg och kräver lite extra uppmärksamhet) och fick veta hur de tänker. Och det är ju det jag kräver, vill veta ATT de tänker och HUR de tänker och i vissa fall kanske en glad amatör kan slå sitt kloka huvud i deras med nån smart fundering som proffsen i sin oändliga vishet har missat... 100 frågor fortsätter idag på ronden. Röntgen blir inom ett par dagar, detta för att ha ett utgångsläge för beh med dessa nya cytostatika, om de inte biter ska det ju bytas igen tills man hittar en riktigt dödlig kombination! F ö vill jag säga att merparten av personalen här är kanon! Tyvärr kräver jag ju en viss personkemi för att gilla eller ens acceptera folk (mitt problem, jobbar vidare med min ödmjukhet, har ändå kommit långt sedan jag var 18 och helt utan fel o brister) så somliga är ju rökta från start, stackarna.
Idag ska fru Grek äntligen opereras, som jag fattar det har hon cancer i höfter som slutligen har orsakat en fraktur, hur skönt låter det? Hon har i alla fall sovit bättre i natt, eller så har jag vant mig så jag nte hör henne.
Idag ska Niki till Millis och klippa sig "kort", det ska blir jättespännande att se hur det blir... Hon, Peter och Linn kommer upp till mig sedan, Linn skulle dessutom visa en massa fina bilder de tagit med nya kameran. De tre små var hit en snabbis igår kväll också, efter skyttet, tur för dem eftersom Alexias uppfödare Kristina hade varit här med två påsar godis... ok det är inte lördag och jag brukar vara stenhård på det, men det är ju inte varje dag ens mamma ligger på sjukhus, så jag bjussar på ett undantag.
Innan de kommer idag ska jag ta åtminstone ETT steg i korridoren, trivs bra i mitt rum men dags att börja träna lite va, ska ju klara hela vägen till o från duschen (och duscha dessutom) innan jag får åka hem...
Kommentarer
Trackback
