Huga.
Tänkte nämna några saker jag uppskattar, förutom allt jag inte nämner förstås: En kram jag fick av Yngve när han körde grabbarna till skyttet, värmde! Allt stallflickorna ställer upp med, tack för hjälpen med Kattis! Min man och mina barn förstås, som är helt underbara. Mina vänner på cancertjejer, ni är ovärderliga.
Läste nåt jag gillade i en av böckerna jag fick låna av Tina, handlar om nån vars chef/vän är döende i lungcancer o han har svårt att handskas med situationen (vilket jag har märkt, o förstår, att många har):
Du behöver nog inte säga så mycket.
Nej, kanske inte.
Jag menar det. Vad är det egentligen som får dig att tro att nånting du säger skulle kunna förändra hennes situation, hur hon mår? Att tro att du har den makten vore rätt så fömätet, eller hur? Men jag har märkt en sak. Och det är att sen du, eller vi, fick veta att hon ver sjuk har du... åtminstone upplever jag att du har undvikit henne. Ganska så rejält också. Det är som om du inte klarar av att vara i samma rum som hon. Det tror jag är bra mycket värre. Du behöver inte ha alla de rätta orden för att finnas där för en vän i nöd. Men du behöver fanimej finnas där.
Och med det vill jag INTE säga att ni inte finns här för mig, utan bara att varje tänkbar reaktion eller känsla från er sida är HELT OK! Och säger ni nåt knasigt eller klokt kanske JAG beter mig illa, eller gråter, eller är helt oberörd, eller skrattar... Det finns ju inget rätt eller fel här, och tack o lov är vi inga luttrade veteraner på detta.
Och om ni undrar, så vet jag inte så mycket om nånting heller, vi får se hur det blir...
Kramar!
Jaha.
Linns snälla pojkvän lät mig dela Spotify med honom, som tack upptäckte jag att jag glömt att logga ut... på typ tre dagar. Jaja, ingen är väl perfekt.
Har börjat följa några bloggar som jag hittat via cancertjejer, kan inte läsa så mycket i taget, helt ofattbart vad somliga människor råkar ut för och ÄNDÅ BEHÅLLER SIN LIVSLUST! Skäms över min egen klagolåt när andra har det mycket värre och bara utstrålar kärlek, värme, livslust och positivitet!
I morgon blir det röntgen, sen får vi se hur planen blir framöver.
Tro, hopp o kärlek.
Linn kom hem o red o åkte igen, Jespers syster har mottagning för familjen. Peter är o hämtar grabbarna o jag steker korv o potatis, fullt tillräcklig ansträngnng...
Fortfarande ingen huvudvärk o ingen värk i knäna heller! Att man mår lite sunkigt kan man väl stå ut med då. Fötterna är som isbitar, för övrigt är jag varm.
Vi oroar oss lite för Kattis, hon är mager som en skrika trots att hon kommer in o äter mumsmat. Å andra sidan
är hon ju 9 år tror jag o det är kanske gammalt för en katt? Hon verkar i alla fall inte ha ont någonstans.
Ingen av oss vet hur lång tid vi har här på jorden men vi kan leva den tiden så att vi mår bra med oss själva och därmed också har mer att ge varandra! Släpp kraven mina vänner!!!
Sol!
Vilket underbart väder, jag önskar verkligen att jag ville gå ut = orkade. Men lite lite bättre kanske det ändå känns idag? Inte lika jobbigt att andas, inte riktigt lika negativ och deppig.
Har inte hört något av soldaten trots att jag messat, hoppas han inte förfrusit fingrarna. De andra grabbarna har tillbringat helgen i Storvreta, kanske skönt för dem att slippa se sjuka mamma hela tiden. Och Linsan var på fest igår, hoppas hon hade riktigt roligt.
Kollar på 4:ans nyhetsmorgon, Freda' spelar, återförenade med ny skiva efter 16 år och skitbra!
Äta eller inte äta?
Ingen huvudvärk idag heller, ännu, och ingen ledvärk efter cyton! Gubben är arg på mig däremot, han tycker att jag har för dålig fighting spirit... och det är väl sant, men man kan ju inte vara på topp jämt.
Hoppas det är nåt bra på TV idag. Igår somnade jag utan sömntablett framför burken så jag missade slutet av Morden i Midsommer...
Ha en skön lördag allihop!
Mörkt.
Inga biverkningar ännu av sista cyton i alla fall. Börjat med lite kortison igen, kanske kan göra andningen lättare. Om det blir som förra beh kommer smärtan i morgon natt, men har fått Citadon som kanske biter lite bättre.
Ungarna mår fint i alla fall, Joel o Billy åker till kusin Josef över helgen o Tom blir kvar i Älvdalen. Linn uppmanades av sin lärare igår att vara lite slarvigare (!), hon ska inte hela tiden ge 150 % på varje skolarbete, 100 % räcker. Ja då kanske hon fick lite över till annat, tex livet.
Jag är inne på andra dagen HELT UTAN huvudvärk (visst, dan är inte slut ännu) och det är väl bra!!!
Helt ok.
Over and out.
Jättenöjd med frisyren, det är inte alla som har en "egen" frissa som kommer hem o klipper en. Säkert ramlar håret av imorgon... Har mått illa hela dagen, ingen aptit o spyfärdig bara jag sett någon på TV som har ätit något.
Jag var riktigt duktig vid middagen, mamma hade gjort supergod kalops och jag åt en hel portion.
I morgon läkarbesök, torsdag cyto. Hoppas jag inte får så där ont den här gången!!! På torsdag ska vi även gå handledarkurs med Linn, för körkortet, men hon hade missat att man skulle betala kursen senast 26/1, hm. Får väl kolla om vi är avbokade, gör inget för mig, är nog lite sliten efter behandlingen.
Ont i halsen men jag tror det är slemhinnorna, har en del blåsor i munnen fortfarande ju. Inte så mycket näsblod längre, skönt! Trodde inte jag var så känslig men det är riktigt obehagligt när det blöder mycket.
Gitarrspelet går... kanske framåt, övar på tre ackord o det tar nu inte mer än 15 sekunder att byta... kanske kan bli nån låt till sommaren!
Okul.
Kort natt.
Peter jobbar den här veckan så nu ska jag skjutsa barnen till skolan, sedan till Björklinge o ta blodprover, därefter kommer min goa frissa på besök och gör någonting åt mitt hår.
Måndag.
Första dagen helt utan kortison. Bara Fragminet kvar, blodförtunnande sprutor jag tar för att en metastas tryckte på lungartären så det blev bra trångt, risk för blodpropp o det kan man ju vara utan. Kommer inte ihåg precis vad jag har skrivit så ni får ursäkta om jag "dubbelinformerar".
Igår var jag klåfingrig o ändrade på bloggdesignen, Linn blir väl inte glad... får väl smöra så hon fixar till det hela igen.
Inte så bra aptit idag, än så länge, orkade inte en hel portion gröt till frukost, får väl försöka småäta under dagen. I morgon kommer mamma o lagar mat o sköter tvätten, skönt.
Huvudvärken är bättre, tog bara Alvedon två gånger igår.
Nu ska jag leta kjol (!) på nätet, hittat nog ingen eftersom jag vet exakt vad jag vill ha.
Lol!
Ett riktigt skrattrace med Linn, Jesper o Peter, sådär så man kippar efter luft (ha) och tårarna rinner, gud vad gott det gör!!!
Mätt & belåten.
Det finns ingenting jag känner att jag måste hinna med, ingenting jag absolut vill göra i mitt liv. Och det här tänkte jag på INNAN jag blev sjuk igen, jag kände helt enkelt att om jag skulle dö nu så finns det ingenting jag ångrar eller önskar att jag hade gjort. Upprepar, har ingenting att göra med min sjukdom. Det är jätteskönt att känna så!
Linn o Jesper kom just hem från stan, 16 grader kallt o Linsan ska ut o mocka, det har sina fördelar att vara krasslig...
Söndag.
På söndagar ska man sova middag tycker jag, en liten lur bara ovanpå en bäddad säng, men jag har ju så svårt att somna, värre än vanligt just nu. Är riktigt trött så det skulle vara skönt.
Har duschat, smörjt in kroppen o målat naglarna. Uppiggande. Svärföräldrarna kommer o fikar. De hämtar upp Tom på hemvägen, trevligt att träffa honom en stund innan han åker tillbaka till Berga (lumpen) för vidare transport till Ådalen o nån sorts drillning i två veckor. Saknar honom när han är borta.
Trött nu, mera senare.
Goda grannar!
Törs knappt snyta mig längre, får störtnäsblod, riktigt äckligt. MEN jag har ingen huvudvärk just nu.
Försöker formulera mig kring tidigare reflektioner, aktuellt pga en trafikolycka i Uppsalatrakten idag, men orden vill inte komma. Mig är det inte synd om i alla fall. En del får aldrig en chans.
Poker.
Tungt nu, en till jag känner med cancer, och en jag känner till som givit mig hopp som återfallit. Och alla dessa forumänglar bland cancertjejerna. Fan.
Peter har åkt till sin syster som fyller år. Hon är en underbar människa, kom hit förra helgen med en massa mat hon lagat o proppade frysen full, hade även med sig städhink o for runt o cleanade hela huset. Tack Anneli, du är GULD!
Busig.
Andra tips på roligheter att titta på? Don´t mess with the Zohan skratttade vi oss fördärvade åt, och Billy och jag hade mycket roligt åt en gammal Monthy Python-tvgrej härom dagen. Skratt är verkligen helt underbart!
Tiger
Innan jag blev sjuk funderade jag en del, bl a på tids- och energitjuvar: kom fram till att jag hade framför allt två, alkohol och Facebook. Undrade om jag skulle förlora något på att sluta med bägge två. Jag tror inte det. Utvecklar senare. Spelar dock en del Texas Holdem nu så jag får väl ha kvar FB ett tag till, tills kroppen orkar göra nåt mer uppbyggligt... Spriten klarar jag mig fint utan, kunde ta en praktfylla av olika (idiotiska) skäl, men jag har kommit fram till att min självrespekt är viktig för mig, så jag skiter nog i det.
Beroenden och begär. Vad är det egentligen, varför och hur fungerar det? Jag slutade röka för 1,5 år sedan efter att ha försökt otaliga gånger. Nu kan jag inte förstå hur jag någonsin kunde röka, jag HATAR rök och vet att jag ALDRIG mer kommer att ta ett enda bloss om inte mina barns liv hänger på det. Försökte jag alls de andra gångerna? Varför var det så lätt nu? Känns inte som en kamp mot begäret utan mera som om jag helt enkelt SLÄPPTE det. Kan man det?
Sedan tycker jag att människor borde leva - och nu blir jag djup - i sanning; jag menar på något sätt i harmoni med sig själva. Har sagt till barnen att de ska kunna se sig själva i ögonen, då är de ok. Vi kan väl stå för de vi är och inte sätta upp orimliga mål/självbilder? Lägg ner det dåliga samvetet, gör det du ska o må bra. Alla kanske inte VILL träna, vara smala, baka med barnen, gå på kurser, promenera eller allt annat som man tydligen borde, det är ok ändå. Stå bara för att du skiter i det.