Huga.

Såg just "Baksmällan". Skulle vara hur rolig som helst har jag hört, men jag var inte road. Kanske för att det kunde ha varit vi... kändes smått obehagligt, skönt att jag har en bra anledning att undvika alkohol! Droger har jag alltid hållit mig ifrån, nån sorts självbevarelsedrift antar jag.

Tänkte nämna några saker jag uppskattar, förutom allt jag inte nämner förstås: En kram jag fick av Yngve när han körde grabbarna till skyttet, värmde! Allt stallflickorna ställer upp med, tack för hjälpen med Kattis! Min man och mina barn förstås, som är helt underbara. Mina vänner på cancertjejer, ni är ovärderliga.

Läste nåt jag gillade i en av böckerna jag fick låna av Tina, handlar om nån vars chef/vän är döende i lungcancer o han har svårt att handskas med situationen (vilket jag har märkt, o förstår, att många har):

Du behöver nog inte säga så mycket.

Nej, kanske inte.

Jag menar det. Vad är det egentligen som får dig att tro att nånting du säger skulle kunna förändra hennes situation, hur hon mår? Att tro att du har den makten vore rätt så fömätet, eller hur? Men jag har märkt en sak. Och det är att sen du, eller vi, fick veta att hon ver sjuk har du... åtminstone upplever jag att du har undvikit henne. Ganska så rejält också. Det är som om du inte klarar av att vara i samma rum som hon. Det tror jag är bra mycket värre. Du behöver inte ha alla de rätta orden för att finnas där för en vän  i nöd. Men du behöver fanimej finnas där.

Och med det vill jag INTE säga att ni inte finns här för mig, utan bara att varje tänkbar reaktion eller känsla från er sida är HELT OK! Och säger ni nåt knasigt eller klokt kanske JAG beter mig illa, eller gråter, eller är helt oberörd, eller skrattar...  Det finns ju inget rätt eller fel här, och tack o lov är vi inga luttrade veteraner på detta.
Och om ni undrar, så vet jag inte så mycket om nånting heller, vi får se hur det blir...

Kramar!



Jaha.

Som vanligt inte gjort nånting alls idag. Utom att vi har tagit bort katten, hon blev bara sämre, var uttorkad och ville / kunde inte äta. Har tack och lov underbara stalltjejer som jobbar på Ultuna, en på smådjur o en på röntgen, så sådana här saker är relativt lätt att ordna. Tack tjejer!!! Barmen är ganska förnuftiga och förstår att döden är en naturlig del av livet - för djuren i alla fall.

Linns snälla pojkvän lät mig dela Spotify med honom, som tack upptäckte jag att jag glömt att logga ut... på typ tre dagar.  Jaja, ingen är väl perfekt.

Har börjat följa några bloggar som jag hittat via cancertjejer, kan inte läsa så mycket i taget, helt ofattbart vad somliga människor råkar ut för och ÄNDÅ BEHÅLLER SIN LIVSLUST! Skäms över min egen klagolåt när andra har det mycket värre och bara utstrålar kärlek, värme, livslust och positivitet!

I morgon blir det röntgen, sen får vi se hur planen blir framöver.

Tro, hopp o kärlek.

Idag kom Monica, världens vackraste, o hälsade på mig. Jag både ville o ville inte att hon skulle komma, men det känns jättebra nu i efterhand! Fick kontakt med världen utanför o även gråta en skvätt... Tack min vän! Lite lite jävlar anamma har återvänt, bättre än så här ska jag i alla fall bli! Det är jobbigt att se så här dåligt, lånar Linns glasögon o de hjälper faktiskt lite.
Linn kom hem o red o åkte igen, Jespers syster har mottagning för familjen. Peter är o hämtar grabbarna o jag steker korv o potatis, fullt tillräcklig ansträngnng...
Fortfarande ingen huvudvärk o ingen värk i knäna heller! Att man mår lite sunkigt kan man väl stå ut med då. Fötterna är som isbitar, för övrigt är jag varm.

Vi oroar oss lite för Kattis, hon är mager som en skrika trots att hon kommer in o äter mumsmat. Å andra sidan
är hon ju 9 år tror jag o det är kanske gammalt för en katt? Hon verkar i alla fall inte ha ont någonstans.

Ingen av oss vet hur lång tid vi har här på jorden men vi kan leva den tiden så att vi mår bra med oss själva och därmed också har mer att ge varandra! Släpp kraven mina vänner!!!

Sol!

Nu är jag duktig, äter en bit av den halva pizza jag inte orkade igår till frukost, med bearnaise på, riktigt äckligt men ner ska det, har tappat nåt kilo igen.
Vilket underbart väder, jag önskar verkligen att jag ville gå ut = orkade. Men lite lite bättre kanske det ändå känns idag? Inte lika jobbigt att andas, inte riktigt lika negativ och deppig.

Har inte hört något av soldaten trots att jag messat, hoppas han inte förfrusit fingrarna. De andra grabbarna har tillbringat helgen i Storvreta, kanske skönt för dem att slippa se sjuka mamma hela tiden. Och Linsan var på fest igår, hoppas hon hade riktigt roligt.

Kollar på 4:ans nyhetsmorgon, Freda' spelar, återförenade med ny skiva efter 16 år och skitbra!

Äta eller inte äta?

Aptiten är inget vidare, men vi gjorde milkshake men o'boy i, det var gott. Har skickat man o dotter efter pizza o lördagsgodis, nåt ska väl smaka.
Ingen huvudvärk idag heller, ännu, och ingen ledvärk efter cyton! Gubben är arg på mig däremot, han tycker att jag har för dålig fighting spirit... och det är väl sant, men man kan ju inte vara på topp jämt.

Hoppas det är nåt bra på TV idag. Igår somnade jag utan sömntablett framför burken så jag missade slutet av Morden i Midsommer...

Ha en skön lördag allihop!

Mörkt.

Idag känns det tungt. Var till ögonmottagn igår eftersom jag haft nåt skit på ena ögat nån vecka. De misstänkte en metastas även där. I så fall ska den strålas. Blir ny DT inom en vecka, kollar rubbet då eftersom jag inte tycker att beh gjort underverk precis. Blir ev tillägg av nåt annat cellgift. De hittar säkert massa fler metastaser också, hjärnan o skellettet är ett tips från fru Negativ idag.
Inga biverkningar ännu av sista cyton i alla fall. Börjat med lite kortison igen, kanske kan göra andningen lättare. Om det blir som förra beh kommer smärtan i morgon natt, men har fått Citadon som kanske biter lite bättre.

Ungarna mår fint i alla fall, Joel o Billy åker till kusin Josef över helgen o Tom blir kvar i Älvdalen. Linn uppmanades av sin lärare igår att vara lite slarvigare (!), hon ska inte hela tiden ge 150 % på varje skolarbete, 100 % räcker.  Ja då kanske hon fick lite över till annat, tex livet.

Jag är inne på andra dagen HELT UTAN huvudvärk (visst, dan är inte slut ännu) och det är väl bra!!! 

Helt ok.

Idag har jag varit på läkarbesök, har en jättebra onkolog som jag känner mig väldigt trygg med, och nu känner jag mig positiv trots att jag inte har nån direkt anledning, hon sa varken bu eller bä. Jag körde själv till stan, hittade en pplats utanför ing 78 efter 30 min väntan, in till tant doktorn, över jatan apoteket, till billen, åkte till Nelins o handlade LITE, åkte hem, höll på att ramla ihop av att bära in kassaarna o de var INTE tunga, jag lovar! Ska inte göra nåt mer på hela dan.  Imorgon lär man också somna utan piller, ögonmott. 12.30, därefter cytobeh., sedan 17.30 - 21 handledarkurs (så Linn ska kunna börja övningsköra) ska visst vara rena sömnmedlet har jag hört. Synd att inte pojkvännen är över 25... jag är  ju lite åkrädd så mig får hon kanske inte köra med så mycket. Första gången Tom körde lät Peter honom köra in till Katedralskolan... hjälp!

Over and out.

Jättenöjd med frisyren, det är inte alla som har en "egen" frissa som kommer hem o klipper en. Säkert ramlar håret av imorgon... Har mått illa hela dagen, ingen aptit o spyfärdig bara jag sett någon på TV som har ätit något.
Jag var riktigt duktig vid middagen, mamma hade gjort supergod kalops och jag åt en hel portion.
I morgon läkarbesök, torsdag cyto. Hoppas jag inte får så där ont den här gången!!! På torsdag ska vi även gå handledarkurs med Linn, för körkortet, men hon hade missat att man skulle betala kursen senast 26/1, hm. Får väl kolla om vi är avbokade, gör inget för mig, är nog lite sliten efter behandlingen.
Ont i halsen men jag tror det är slemhinnorna, har en del blåsor i munnen fortfarande ju. Inte så mycket näsblod längre, skönt! Trodde inte jag var så känslig men det är riktigt obehagligt när det blöder mycket.
Gitarrspelet går... kanske framåt, övar på tre ackord o det tar nu inte mer än 15 sekunder att byta... kanske kan bli nån låt till sommaren!


Okul.

Har ingen lust att uppdatera egentligen. Tycker inte jag mår bättre, fast snyggare i håret, tack Millis! Försöker väl lägga in en bild nån gång.

Kort natt.

I natt blev det inte så mycket sömn, vaknade 02.30 med en grym huvudvärk och mådde illa som f-n, dubbel Ipren o två Primperan, la mig i "dagsängen" med en hink och somnade så småningom om nån timme.
Peter jobbar den här veckan så nu ska jag skjutsa barnen till skolan, sedan till Björklinge o ta blodprover, därefter kommer min goa frissa på besök och gör någonting åt mitt hår.

Måndag.

Försöker få tag i frissan, håret sitter kvar idag också och börjar blir ostyrigt. Vill ha det jättekort så blir det inte så stor skillnad när det försvinner.
Första dagen helt utan kortison. Bara Fragminet kvar, blodförtunnande sprutor jag tar för att en metastas tryckte på  lungartären så det blev bra trångt, risk för blodpropp o det kan man ju vara utan. Kommer inte ihåg precis vad jag har skrivit så ni får ursäkta om jag "dubbelinformerar".
Igår var jag klåfingrig o ändrade på bloggdesignen, Linn blir väl inte glad... får väl smöra så hon fixar till det hela igen.
Inte så bra aptit idag, än så länge, orkade inte en hel portion gröt till frukost, får väl försöka småäta under dagen. I morgon kommer mamma o lagar mat o sköter tvätten, skönt.
Huvudvärken är bättre, tog bara Alvedon två gånger igår.
Nu ska jag leta kjol (!) på nätet, hittat nog ingen eftersom jag vet exakt vad jag vill ha.

Lol!

Ett riktigt skrattrace med Linn, Jesper o Peter, sådär så man kippar efter luft (ha) och tårarna rinner, gud vad gott det gör!!!


Mätt & belåten.

Har lagat mat, suttit på en stol vid spisen o stekt pannkakor. Inte direkt överansträngande kan man tycka, men kändes fullt tillräckligt. Mätt blev jag på en pannkaka, smakade helt ok. Annars är smaksinnet inte vad det borde vara, mycket smakar inget vidare. Hoppade över ärtsoppan, tror inte min blåsiga mun skulle uppskatta senap.

Det finns ingenting jag känner att jag måste hinna med, ingenting jag absolut vill göra i mitt liv. Och det här tänkte jag på INNAN jag blev sjuk igen, jag kände helt enkelt att om jag skulle dö nu så finns det ingenting jag ångrar eller önskar att jag hade gjort. Upprepar, har ingenting att göra med min sjukdom. Det är jätteskönt att känna så!

Linn o Jesper kom just hem från stan, 16 grader kallt o Linsan ska ut o mocka, det har sina fördelar att vara krasslig...

Söndag.

På söndagar ska man sova middag tycker jag, en liten lur bara ovanpå en bäddad säng, men jag har ju så svårt att somna, värre än vanligt just nu. Är riktigt trött så det skulle vara skönt.
Har duschat, smörjt in kroppen o målat naglarna. Uppiggande. Svärföräldrarna kommer o fikar. De hämtar upp Tom på hemvägen, trevligt att träffa honom en stund innan han åker tillbaka till Berga (lumpen) för vidare transport till Ådalen o nån sorts drillning i två veckor. Saknar honom när han är borta.
Trött nu, mera senare.


Goda grannar!

Jessica o Thomas kom hit med pizza, trevligt, och skönt att få skratta lite! Blev trött men vi såg en film så jag behövde inte ens prata. Kändes bra att träffa folk, är ju lite rädd att jag ska isolera mig totalt.
Törs knappt snyta mig längre, får störtnäsblod, riktigt äckligt. MEN jag har ingen huvudvärk just nu.

Försöker formulera mig kring tidigare reflektioner, aktuellt pga en trafikolycka i Uppsalatrakten idag, men orden vill inte komma. Mig är det inte synd om i alla fall. En del får aldrig en chans.

Poker.

Känns lite som Texas Holde'm hela grejen. Spelar ingen roll vilka kanonlöv man sitter med, dealern verkligen HATAR en o man får inte ett matchande kort på en hel runda, eller en hel dag för den delen. Andra gånger kan man satsa på de mest osannolika kort o ge sig fan på att allt stämmer. Och vare sig det ena eller det andra har man förtjänat.
Tungt nu, en till jag känner med cancer, och en jag känner till som givit mig hopp som återfallit. Och alla dessa forumänglar bland cancertjejerna. Fan.  
Peter har åkt till sin syster som fyller år. Hon är en underbar människa, kom hit förra helgen med en massa mat hon lagat o proppade frysen full, hade även med sig städhink o for runt o cleanade hela huset. Tack Anneli, du är GULD!

Busig.

Försöker ladda mer "Baksmällan", har hört att den ska vara hur kul som helst och jag vill verkligen skratta hejdlöst nu. Nerladdningen går bra (stäm mig) men sen kan jag inte spela upp filmen med nåt enda program, VLC brukar kunna öpppna det mesta annars.
Andra tips på roligheter att titta på? Don´t mess with the Zohan skratttade vi oss fördärvade åt, och Billy och jag hade mycket  roligt åt en gammal Monthy Python-tvgrej  härom dagen. Skratt är verkligen helt underbart!

Tiger

"Jag gör dig frisk, sa Lilla Björn" heter en av favoritböckerna vi läste för barnen när de var mindre. Tiger är sjuk o Lilla Björn pysslar om honom, då mår han lite bättre. Sedan mår han lite sämre igen. O så fortsätter det, det visar sig att Tiger lider av nedhalkad rand, får spruta, blå drömmen, operation o sedan blir han frisk. Känner mig som Tiger, alltså lite bättre och sedan lite sämre igen. Men andningen HAR varit lättare sedan igår kväll.

Innan jag blev sjuk funderade jag en del, bl a på tids- och energitjuvar: kom fram till att jag hade framför allt två, alkohol och Facebook. Undrade om jag skulle förlora något på att sluta med bägge två. Jag tror inte det. Utvecklar senare. Spelar dock en del Texas Holdem nu så jag får väl ha kvar FB ett tag till, tills kroppen orkar göra nåt mer uppbyggligt... Spriten klarar jag mig fint utan, kunde ta en praktfylla av olika (idiotiska) skäl, men jag har kommit fram till att min självrespekt är viktig för mig, så jag skiter nog i det.

Beroenden och begär. Vad är det egentligen, varför och hur fungerar det? Jag slutade röka för 1,5 år sedan efter att ha försökt otaliga gånger. Nu kan jag inte förstå hur jag någonsin kunde röka, jag HATAR rök och vet att jag ALDRIG mer kommer att ta ett enda bloss om inte mina barns liv hänger på det. Försökte jag alls de andra gångerna? Varför var det så lätt nu? Känns inte som en kamp mot begäret utan mera som om jag helt enkelt SLÄPPTE det. Kan man det?

Sedan tycker jag att människor borde leva - och nu blir jag djup - i sanning; jag menar på något sätt i harmoni med sig själva. Har sagt till barnen att de ska kunna se sig själva i ögonen, då är de ok. Vi kan väl stå för de vi är och inte sätta upp orimliga mål/självbilder? Lägg ner det dåliga samvetet, gör det du ska o må bra. Alla kanske inte VILL träna, vara smala, baka med barnen, gå på kurser, promenera eller allt annat som man tydligen borde, det är ok ändå. Stå bara för att du skiter i det.

Lågt.

Lite mer idag i stället. Jag har ju varit lugn ett par dar, nu mår jag skit igen, gråt gråt gråt, jag är så TRÖTT på att må så här dåligt. Vill inte ta flera sprutor, magen ser fördjävlig ut, mår illa, ont i magen, tungt att andas, fick flera hårstrån i handen nyss, jag VILL INTE tappa håret igen! Vill inte ha huvidvärk. Vill ingenting faktiskt, och det är ju trist. Tack o lov för mina underbara ungar o min  älskade man som står ut med mig nu.

Nä.

Skrivit hatmail till Nordea, dagens höjdpunkt. Har mest bara lust att gå o lägga mig o inte kliva upp på minst en vecka. Måsste dock skjutsa barnen i morgon, Peter har tandläkartid kl 07.10. Det är nog enda sättet att få ut mig just nu. Nåt på TV idag eller är det som vanligt? Har i alla fall börjat på en bok som verkar lovande, lånad av Tina Eriksson, man tackar. Hörs i morgon.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0