Utbildning?






Billy kom hem med en kudde

Billy gjorde en kudde i slöjden, till min cancersjuka mamma.


Älskade dottern Linn försöker lära morsan att lägga upp bilder så bloggen ska bli lite "kuligare", får väl prova och annars ropa på hjälp.


Snabbis.

Kort inlägg medan jag har nåt positivt på tungan: Idag kommer Soldaten hem,  tåg + taxi, vi får se... Blir kul för honom att skotta lite...

Allra raraste Hamnstedtare som tänker på oss och planerar ploghjälp, utöver alla kramar o tankar jag får från er, gulliga ni, tack!

Will be back soon.

Mera trist.

Idag känns det intet vidare alls. Varför blir jag aldrig bättre? I morse frågade Billy "mamma tror du att du kommer att bli frisk?". Kunde bara rycka på axlarna, ibland tror jag ju det men inte alltid.
Min "olust" gör mig också rejält grinig, stackars min familj!!! Peter fick sig släng av sleven nu på morgonen, på väg ut för att ta hand om hästarna  efter en natts arbete på Arlanda, är jag snäll eller? Tur att man kan säga förlåt. Känner mig som Helena Jonsson... Ska försöka bli lite mer Anja! Humöret beror kanske lite på dålig sömn också, men har nästan sovit bättre de sista nätterna när jag legat kvar i "dagsängen" i TVrummet, struntat i insomningstablett men haft TVn på nästan hela natten.

Idag ska skolbarnen gå till bygdegår'n och se på teater - om teatern tar sig dit, och det går att gå i snövädret som ska bli. Men de är ju inga stadsungar. Hoppas inte resan till Sala i morgon för skyttetävling blir inställd, vore ju synd.

Skriver lite mer senare tror jag, OM jag hittat nåt KUL att skriva om! Visst ska man hålla sig till sanningen, men en ren deppblogg behöver det ju inte bli.

Kram på er så länge.

Usch!

Idag är det inte kul alls. Grymt trött men kan inte sova. Helborta i skallen, att planera ungarnas helgaktiviteter är helt oöverstigligt. Käkarna är spända så de värker. Känns som tandvärk också. Mår inte illa direkt, men urk! eller är tyken kanske de skulle säga i Gbg. Känns dessutom som en stor vedervärdig klump i halsen som varken går att svälja eller harkla/hosta bort, blir svårt att äta. Ojojoj vad det var synd om mig idag då!!! Inte! Nu blir det cytouppehåll en vecka, nästa beh 3 mars tror jag det var. Så kroppen ska få återhämta sig lite, medan cancerhelvetet fortsätter att må pyton hoppas jag.

Allvar.

Har kommit hem från Ackis nu efter en omgång cyto. Sov lite medan giftet gick in, jag sover ju så himla illa annars. Det är SKITTUNGT med dessa pendlingar mellan att inte tro att man ens ska få hänga med en sommar till, till att kanske kanske tro att man får många år. Träffade i alla fall min kära onkolog Agneta som alltid lyckas inge mig nån sorts framtidstro. Jag ställer aldrig De Svåra Frågorna, dels för att jag vet att hon inte kan svara, dels för att jag förstås är rädd för svar... Lungorna låter ok fast de inte är i toppform och alla prover var bra. Efter behandlingen orkade jag gå hela vägen över gatan till apoteket, där mamma sedan hämtade. Hon hade köpt med sig sushi till mig från haket i hennes hus i Industristaden, riktigt bra sushi faktiskt! Så nu är jag mätt o belåten o väntar på att servas kaffe.
På lördag ska Billy och Joel åka till Sala för att tävla i luftgevär, spännande. Det är första gången för dem så de får väl mest kolla hur det går till. Kul att de tycker att det är roligt i alla fall.
Nej nu blev jag tvärtrött, måste nog prova att sova lite middag, hörs!

Recention.

Får man skriva så här? Har ju fått låna några böcker av Kajsa Ingemarsson och tycker faktiskt att hon skriver helt ok, inte den bästa jag läst men ändå. Men nu är jag nästan sur! Borde man inte få tycka om bokens huvudperson? Jag hatar den maran och önskar henne allt ont, hon är ju helt dum i huvudet och den mest egotrippade person jag kan föreställa mig. Dessutom är hon så korkad att hon inte ens fattar hur vidrig hon är, man bara väntar på att hon ska få nån sorts uppenbarelse, ångra sig och mogna till en någorlunda hygglig människa men det ser mörkt ut. Får väl ändå försöka läsa ut den, med irritationen pyrande i magen... jag är väl inte världens mest överseende människa kanske...

Annars kan jag rekommendera en annorlunda historia med en annorlunda "hjältinna" - Olivia Joules fria fantasier av Helen Fielding, som skrivit Bridget Jones dagbok, riktigt kul story där huvudpersonen inte har mycket gemensamt med Bridget.

Musik - Sade har visst släppt ett nytt album, har inte hört det men vilken röst... måste vara klart hörvärt!

Tänkte inte skriva så mycket om folk jag gillar eftersom jag inte vill att alla andra jag gillar ska känna sig bortglömda, men jag gör det ändå, det blir nog fler vartefter: Tina Eriksson o Anna Hagland, två granntjejer som jag beundrar så mycket och gärna  vill försöka efterlikna för deras värme och totala brist på egotripp, de vill bara gott och skitsnack vet de inte vad det är! Jag blir så ledsen när andra försöker sätta sig på sådana människor. Vill idag också nämna Tina Olofsson, min bästa hoviskollega och Riktiga Vän, hoppas du har en underbar semester på Cap Verde din bortskämda chokladstinna apa!!

Åter senare, när jag hittat nåt nytt att reta mig på.


Besök!

Idag fick jag besök av Älskade Lena Mattsson, världens underbaraste granne, hon som gav mig idén till "tjejmiddagarna" som så många nappade på och som blev en sådan succé, åtminstone i mina ögon. Lite olika flickor varje gång, men sådana som man tycker så mycket om men tyvärr nästan aldrig träffar ändå. Att täänka på varandra är väl bra men lite mer kontakt är inte fel, ens för mig som brukar kalla mig lätt asocial. Älskar er tjejer o snart ska vi ha middag igen, hoppas jag! Hur som helst är Lena en av de varmaste, mest omtänksamma o genomärliga manniskor jag känner. Dessutom hade hon massor av nybakade bullar med sig så nu är hon populär hos ungarna också!

Min personlighetsklyvning gör att jag fortsätter att åtminstone  slötitta lite på OS. Men vilka korkade reportrar det finns, intervju men Callas pappa: Hur stolt är du? Har du gråtit? Hur känns det? Sagolikt intelligenta frågor, man undrar vad de hade väntat sig för svar.

Igår fick jag Valentinkort från två vänner, även de sådana jag sällan träffar "på fritiden" men ändå känner en djup o sann vänskap med. Tyvärr är det ju inte så ofta man säger till folk vad de egentligen betyder för en, och ofta behövs en trist anledning. Jag ska försöka skärpa mig, det kostar ju så lite. MÅNGA är ni som finns i mitt hjärta!

Den här veckan är min mamma här o tvättar, städar, lagar mat o är allmänt serviceinriktad, kör mig även till provtagningar o behandling o ska visst bjuda på sushi på torsdag... Vilken tur jag har som har henne, och praktiskt att mamma är ledig den veckan Peter jobbar! Hur skulle det gå annars?

Undrar.

Nu har jag åsikter igen, som vanligt utan nån större bakgrundskoll, men man får väl undra? Idag är det tema ANBUD. Det kanske bara är de fallen man hör talas om, men för mig verkar det som mera regel än undantag att anbud och slutlig kostnad inte precis sammanfaller. Tänker just nu på Uppsala Konsert o Kongress, det där apfula huset som är totalt felplacerat o missanpassat till omgivningen och som kraftigt överskred budgeten. Betalades med skattepengar va? Just nu är det ju aktuellt med sjukhusmaten på Ackis som numera tillagas i Västerås några dagar innan den ska ätas, verkar miljövänligt och hoppsan, hur kunde den bli dyrare än anbudet? (Måste erkänna att jag gillade sjukhusmaten.) Det jag undrar över är -  om man tar in anbud på något, har man sedan någon skyldighet att betala den faktiska kostnaden? Har för mig att jag har hört max 10 % över anbudspris, och då blir ju problemet genast mindre,  mera "sorry for you" som min pappa brukade säga efter några groggar... Nej det där med samhällsekonomi begriper man väl inte. Som tex att det skiljs på vems plånbok det tas ur, om vi satsar mera resurser (=pengar) på de små barnen, kan vi inte då spara rätt mycket på soc, sjukvård, kriminalvård, olycka? Verkar i alla fall som politikerna äntligen kommit på att ungdomsgårdarna är rätt bra att ha o kanske inte helt lyckat att lägga ner. Bättre sent än aldrig, men tänka efter före är nog ännu bättre. Jaja, nu lät jag tankarna fara iväg, blir nog flera gånger men ni behöver ju inte läsa mer än ni har lust med!

Fan vad jag är smart - eller kan det vara så att det är lätt att sitta här o styra...


Grannfejd.

Haft kontakt med Uppsala Vatten  o Miljökontoret, sophämtningen skulle de ta i tu med men vatten/avlopp var de tvungna att tala om att de fått in en anmälan och även uppge namn på anmälaren, och just nu kan jag inte ens försvara mig om dåren skulle bli upprörd... och ungarna går ju själva från bussen. Backar på det just nu. Hur är det med getterna? Trafikfara kanske att ha dem spring lösa på vägen? De jag vet som ringt polisen om hans körning har mer eller mindre fått beskedet att ingenting kan göras förrän någonting hänt, det känns ju kanon.
Någon som har namn /adress till Andersbos ägare? Om någon av er tom känner honom kanske ni kan ta upp problemet, annars meddela mig så kan jag ta kontakt.

När jag blev sjuk igen var första tanken som vanligt "hur ska jag kunna jobba, hur snabbt kan jag vara tillbaka?" Sedan tänkte jag att jag så fort som möjligt skulle börja styrketräna så jag skulle vara stark när jag började igen, konditionsträningen fattade jag att den fick vänta ett tag. De sista dagarna har jag haft jobbigt att gå fram o tillbaka till toaletten, och inser att det handlar nog inte om jobbet utan om LIVET. Så då får jag väl koncentrera mig på det först, och styrketräna sen...


Sol igen.

Två underbara människor har skrivit på sina bloggar idag, härligt, jag har varit så orolig! Jag känner mig verkligen som världens mest gnälliga person när tjejer i deras situation kan vara så positiva, kärleksfulla o tacksamma, helt otroligt!!!!

Själv försöker jag fokusera min ilska o frustration på Kriget Mot Grannen. Jg har nog alltid varit den som försvarat honom litegrann, har aldrig direkt känt mig störd eller hotad av honom och tycker inte man ska straffas bara för att man är "annorlunda""... men när den jäveln hotar mina barns liv o hälsa genom sin framfart med sina satans Saabar, då får det vara nog! Har varit i kontakt med Uppsala Vatten o Miljökontoret, de hade ingen information om hans boende men han hade heller inget undantag från lagarna om sophämtnng, avlopp mm, och nu vet de var han bor... Må han få ett rent helvete! När jag orkar ska jag kolla med sotarn när han var där sist?!

Kliar i skallen o mer hår börjar lossna. Folk säger att jag är så stark, undrar om cancern också är stark då? Den bygger väl på nåt sätt på mina egna celler eller? Kanske vore bättre om man var lite svagare då så både kroppen o Skiten tog mera stryk av gifterna? Amatörforskare, jag?

Ska luta mig en stund nu med en god bok. Kram!

Varning för gnäll!

Här kommer en laddning:

Jag är så JÄVLA less på att vara så här INIHELVETE sjuk.

På skitmedicinerna. Sprutorna.  Sinnessjuka grannar. Rattfyllon. Folk som skyddar rattfyllon.

Rallyförare på allmän väg. Jävla skitdålig TV. Bonusar o fallskärmar till oförtjänta människor som redan har så

de klarar sig, mer än väl. Och nu räcker det en stund.

Ge mig luft!

Mannen har varit på långpromenad med hundarna i djupsnön, svettigt. Mest för mannen men lilljycken Leo bör väl ha fått slita, med snö långt över huvudet, han tar sig fram med nån sorts hoppteknik, ser roligt men jobbigt ut.
Linn är ute o motionerar Juli, det måste ju vara helt underbart en sån här dag! Å vad jag önskar att jag orkade gå ut, Peter säger att vi borde ha bett att få låna en rullstol så han kunde dra mig en sväng i solen, då ska jag bli frisk säger han... jag tror det skulle vara tungt, även om jag har gått ner några kilo, att dra en rullstol i snön. Spark kanske?

Igår kväll såg jag på OS!!! Ja jag erkänner, men det säger en hel del om alternativen, blev glad när jag såg att det var Kommissarie Lynley men det var samma avsnitt som de visade tidigare i veckan, fan ska betala för den här skiten. Så vi kollade herrarnas backhoppning, rätt kul eftersom Tom o jag såg en dokumentär om Annan (som vann) tidigare på dagen. Intressant faktiskt. Kanske för att min kropp inte är mycket att ha just nu är det kul att se nur andra människor "tämjer" sina. Tittade även på damernas skidskytte förstås, synd om tjejerna som ska bli så upphaussade innan. Känns som vi eller i a f journalisterna ofta tar ut medaljer i förskott.

Svärföräldrarna kom hit med semlor o gelehjärtan och har nu tagit med sig ett gäng på promenad upp till vägen. Själv har jag börjat läsa Kajsa Ingemarsson, böcker jag fått låna av min fina vän Monica och de är faktiskt riktigt bra! Och jag som är så kräsen. Gillar ju deckare men har svårt för många svenska, tycker att Toppsnuten oavsett kön alltid har problem med spriten, hälsan, psyket o familjen. Kanske är det så IRL? Men jag vill ha underhållning o verklighetsflykt när jag läser. Hur som helst, med bra böcker kan jag stänga av TVn, det undrar ni säkert varför jag inte har gjort för länge sen som jag klagar. Men vafan, låt mig klaga lite va?


Fräscht.

Medan jag tog ett bad o tvättade håret (ja, kvar) tog resten av familjen krafttag o städade huset, vilket behövdes. Inte var det helt frivilligt o helt utan gnäll, men nu är det gjort. Tom fick lära sig att styra dammsugaren, det kanske de inte får lära sig i lumpen? Nu håller Linn på o findukar, Nikita bakar kladdkaka som jag har beställt till glassen, o Kock-Peter lagar fläskfilégryta m tagliatelle, mums. Synd att det ska vara så svårt att få ner maten bara.

Jessica o Lukas var o hälsade på en stund, trevligt. Jessica o Stina ska ut på Flurran ikväll, ärligt talat är jag inte ett dugg avundsjuk. Förutom på att de KAN. Men i morgon mår de nästan lika dåligt som jag...

Tom ska in till en kompis på filmkväll. Får se om Linn o Jesper hamnar här eller åker någonstans. Och för en sån som jag som hatar både sport o Melodifestival har inte kvällen mycket att bjuda på, får se om vi kan komma överens om nån film. Konstigt när man har typ tusen kanaler att det inte är nåt man vill se. Kommer ni ihåg när det blinkade en pil i rutan när det började ett nytt program på andra kanalen... eller har jag avslöjat för mycket om min ålder nu?

Fick så hemska nyheter idag om en underbar tjej på forumet med hjärntumörer som fått 1 - 2 månader att leva. Gråten skriker i hela mig, hon är så varm, stark, modig, levande, kärleksfull. Har barn i mellanstadieåldern. HON OCH HENNES FAMILJ SKA HA MEDALJER!!! Och mirakel. 

Följa min blogg?


Följ min blogg med bloglovin


Ja inte vet jag hur eller om det  funkar men annars är det ju bara att skita i det.

Lördag.

Jag är så trött, trol av det nya giftet. Hjärtat verkar också jobba på extra hårt. Tufft med både andning och hosta, men det ska kanske bli sämre innan det blir bättre, eller hur? Inkräktarna måste naturligtvis kämpa emot o protestera innan de ger upp, krymper ihop o ger sig av...

Har bytt från nattsängnen till dagsängen, tagit mina mediciner, kollar nyheter. Blir väl till att bara vila o se om det dyker upp några krafter till senare. Linn är ute i stallet, vet inte om hon passar på att rida eller bara mockar nu på morgonen. Peter sover fortfarande, det behöver han nog.

Hör av mig senare.

Fredagsmys.

Peter lagade jättegod middag idag, fetaostspäckad baconlindad kycklingfilé m ris o stark sås. Linsey dukade lika vackert som vanligt. För övrigt har jag varit jättetrött idag, och är fortfarande. Håret sitter kvar ännu, tror att det ska rasa varje gång lite fler strån släpper i taget men inte än.

Joel sover hos Jonas ikväll så vi är bara 6 hemma. Jesper kommer säkert en stund också men han ska jobba i morgon så det blir nog inte så sent som det brukar. Syrran skulle boka bord på nåt nytt superthaihak på söndag, får se om jag orkar följa med, vet inte riktigt hur jag kommer att bli med den här nya medicinen. Bättre hoppas jag, men jag menar biverknngar...

Godnatt kära vänner!

Påfyllning.

Fyller på med lite gott innan jag glömmer:

Jag är hungrig idag! Kan bero på gårdagens kortisondos i samband med cyton, men skit samma, passar på att äta. Två varma ostmackor o ett stort glas o'boy till lunch. (Glömde  hur slemmig jag blir i halsen av mjölk, nästa gång blir det thé.)

Trodde ett tag att jag börjat se bättre, såg texten på 50-tummaren med vä öga, men nu är jag tveksam.. kul ändå så länge det varade!

En massa vänner som hör av sig nu när jag lagt ut bloggen!

Solsidan på TV4, hur kul som helst!

SMS fyllda med kärlek från tonårsdotter!

OCH jag sov från typ 23 till 05.30 i natt, utan avbrott!!!

Finns säkert en massa mera plus men jag återkommer.

Blåsväder.

Jag brukar ju ha en del åsikter om ditten o datten, även om jag har taggat ner lite med åren... nu måste jag ändå undra om en sak: de svenska soldaterna som blev dödade i Afghanistan. Oerhört tragiskt naturligtvis, mina tankar finns hos deras familjer. Men är det helt oväntat att man kan bli sårad/dödad i krig? Räknar vi med att svenskarna är immuna? Och till det jag, utan någon som helst research, reagerade på: de som blev dödade fick visst nån extremt ovanlig förtjänstmedalj? Just de två kanske VAR exeptionella människor, men gjorde de någonting mer än de övriga svenska soldaterna där nere? Var de ute på ett uppdrag som krävde osedvanligt stort mod eller självuppoffring? För att de dog var ju ett helvete men inte direkt en bedrift, eller? Nu kanske det helt enkelt är tradition, såvitt jag förstår har väl alltid de sårade o dödade i krig belönats. Jag vill inte på något vis ringakta dessa två människoliv, men i min livsfas ser jag många, många som är svårt "skadade" o dör, utan att ha valt att riskera sina liv, men medaljerna uteblir...

Och nu börjar OS. Fy fan. Jag är ju tyvärr HELT ointresserad av sport. Hörde att försäkringskassan gjort en undersökning o kommit fram till att pappor inte planerade sin föräldraledighet efter stora idrottsevenemang. F-kassan är visst även i full färd med att kolla upp bloggar, facebook o sånt för att hitta fuskfolk. Tänk att de har tid med sånt men inte hinner betala ut sjukpenning. Man spyr.
Idag är jag visst både argsint o vass. Måste vara ett gott tecken. Har ni tänkt på vilken skillnad det är på en uppförstrappa o en nerförstrappa? Ner = no problem, upp = hell. Så ni som behöver vässa formen, gå bara uppför!

Rapport!

Hej alla glada,

JAG är glad trots en del dåliga nyheter... bra eller dåligt först? Dåligt, jag spar alltid det bästa till sist. Läget var "same, same" i bröstkorgen, ngt sämre i lungorna (tumörtillväxt eller infarkter) och i levern hade det dykt upp nya inkräktare. Varför är jag glad? DE HITTADE INGENTING I HJÄRNAN! Grejen på näthinnan kunde de inte säga vad det var, kanske blir magnetröntgen, de ska slå sina kloka ihop. Har fått ny medicin att lägga till de andra, kan ge fina biverknngar, men wtf... händer o fötter ska smörjas morgon o kväll, blir trevligt för familjen. Hoppas nu bara att detta gift gör susen, vill gärna kunna andas snart.

Har skrivit upp pannkaksrecept åt gubben, svårt när man höftar själv, men det blir nog bra. Jag åt frukost på sjukhuset idag, men nu är jag hungrig, hurra, måste genast springa (gapskratt) ut i köket o kolla om det finns nåt ätbart!

Hur gör man?

Linn var ledsen nu på morgongen, och talade om för mig att hon inte vill visa mig när hon är det för det tycker hon inte att jag behöver... ja precis som jag tänker om att visa familjen när jag mår dåligt. Vi kom fram till att det kanske skulle vara bra att släppa ut ibland, låta tårarna spruta och sedan få lite ro i nuet. 

Igår kväll var Sigge o Lotta här o hälsade på, tänk att det tar emot så när någon vill komma o är så roligt sen! De var smarta o frågade inte utan sa bara "vi kommer nu". Precis vad jag behöver.  Hursomhelst är de urgamla vänner till oss som vi tyvärr bara träffar vartannat år, trots att vi bor nära, varför blir det så? Hoppas det ska bli oftare nu.

Linn har mentorsamtal 9.15, Peter följer med henne o jag passar på att ta blodprover på Ackis under tiden, för att få klartecken för morgondagens cytobehandling. Antar att jag i morgon också får svar på gårdagens CT, fy fan. Min inställning numera är att inte vänta mig något positivt besked. Det skulle vara så roligt att få berätta något bra för barnen!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0