Älskade, älskade mamma
Igår var den längsta och den kortaste dagen i mitt liv.
Klockan var ungefär tio i sju på morgonen när de ringde från sjukhuset och sa att mamma hade blivit sämre. Jag och pappa lämnade Joel, Nikita och Billy vid skolan och åkte in till mamma.
Vi hade ringt Åsa, mammas syster som jobbar på sjukhuset, så hon var redan vid hennes sida när vi kom. Mamma sov, hon hade fått morfin. Men mest sov hon på grund av sjukdomen. Andingen var oregelbunden och ansträngd.
Vi satt vid mamma, rörde henne, viskade till henne att vi älskade henne. Vi ringde några fler anhöriga, och mormor, Pino och David kom. Farmor och farfar kom med barnen. Eftersom Tom var med lumpen i Boden var det jättesvårt att få tag på honom, men vi lyckades tillslut och han skulle få åka nästa flyg hem. Det innebar att han skulle kunna vara vid sjukhuset vid sextiden.
Jag satt hos mamma nästan hela tiden. Vi försökte få kontakt med henne, fråga henne om hon hade ont, men hon kunde inte svara. Jag gav henne massor av pussar på pannan, armarna, händerna, kinden. Jag älskar dig mamma. Vi alla vakade över henne, hoppades på ett mirakel. Läkarna sa, att så länge de kunde minnas hade de aldrig sett så aggressiv cancer. De kallade förloppet galopperande. På bara några dagar har tumörerna i hennes lever växt så mycket att levern har växt och tryckt på en hinna som är mycket känslig. Därför har mamma fått ont. Lungorna klarade inte längre av att syresätta hennes kropp. Då finns det ingenting att göra, eftersom man inte kan göra mer än att spruta ner syre i lungorna. Cancern hade tagit över hennes kropp och slagit ut henne totalt.
Vi fick en broschyr att läsa, som handlade om livets slutskede.
Strax innan två vaknade mamma till. Hon fick inte syre, och var rädd. Hon kunde inte prata med oss, men hon ropade efter mamma. Mormor försökte säga att hon var där. Vi alla var där. Det lugnade sig och mamma somnade igen. Jag skulle gå och ta lite luft, så jag pussade henne på kinden och sa att jag älskade henne. Sen gick jag.
Två minuter senare orkade inte mamma kämpa längre. Hon slutade att andas, och somnade in. Min älskade, älskade mamma.
Jag har länge funderat på hur det skulle kännas. Jag har varit rädd för att jag skulle gå under. Just precis då kände jag förstås en oerhörd sorg, men också en lättnad. Lättnad för mammas skull, att hon slapp lida. Att se mamma kämpa för att få luft var fruktansvärt, och att hon nu slapp ha ont och vara så trött och sjuk kändes var skönt. Att min älskade bror inte hann komma dit var förjävligt, men han har ju fått tjugo år med henne innan.
På kvällen var jag bara utmattad. Tårarna hade rullat från klockan sju på morgonen fram till lika sent på kvällen. Det kändes som att tårarna var slut, striden var över.
Mamma sa att hon inte hade någonting att ångra, och det fanns ingenting hon kände att hon ville göra som hon inte hade gjort. Hon var tillfreds med sitt liv, nöjd. Det glädjer mig.
Jag känner också att jag tagit tillvara på min tid med henne. Jag är så glad att vår relation blev så stark. Det finns bara en sak jag önskar att jag hunnit säga, och det är att hon inte behövde vara orolig, vi skulle klara oss. Men jag tror att hon kände det.
De sista timmarna med mamma njöt jag av att bara känna hennes värme under mina händer. Att hålla hennes händer, att känna och höra hennes andetag, som trots att de var ansträngda var levande. Just att känna hennes värme kändes som en enorm gåva. Jag ville aldrig att tiden skulle rinna ut.
Jag kommer aldrig att bli riktigt hel igen. Vår familj blir aldrig hel igen. Jag har ett helt liv av saknad framför mig, men jag tänker leva och försöka att vara lycklig, eftersom jag vet att det är vad mamma vill. Varje midsommar, varje jul, varje födelsedag kommer att innehålla sorg och saknad. Antagligen alla andra dagar också.
Jag måste leva ett helt liv utan min mamma, och jag är glad för allt vi har hunnit med, men sörjer också allt vi inte hunnit med. Jag vill att mina barn ska ha en mormor. Jag vill komma ut till mamma och pappa i Smedskullen en varm sommarkväll när jag är 25 och dricka vin med morsan i hammocken i trädgården och sjunga Ted Gärdestad eller Hotel Calefornia.
Jag vill forsätta få dina råd när jag har problem. Jag vill dansa med dig natten lång. Jag vill ut och rida med dig, vi skulle ju ut och skritta när du bara blev tillräckligt bra för att komma upp på hästen... Gamla Offan överlevde dig, tänka sig.
Jag hade velat ha den här sommaren med dig. Du skulle hämta energi från solen, njuta av värmen. Men nu blev det inte så.
Tänk alla roliga stunder vi haft. Jag kommer ihåg när vi var ute och galopperade. Vi fick inte stopp på hästarna, och vi skrattade så tårarna rann och var helt säkra på att vi skulle ramla av. Jag kommer ihåg en gång när vi var påväg hem från Sigtuna, och Leo höll på att kissa på sig i bilen, och ramlade ner från sätet (det går inte att förklara). Vi skrattade så tårarna sprutade då också. Så jäkla roligt du och jag har haft, mest de sista åren när du blev en av mina närmaste och bästa vänner (och jag din).
Hur vardagen nu ska bli är bara en gåta. Vi måste äta mat varje dag, små småningom jobba eller gå i skolan, hästarna ska skötas. Utan dig. Hittills, när du varit borta på sjukhuset har vi klarat oss bra, försökt att laga mysiga middagar, kanske titta på en film tillsammans, men ingenting har varit samma sak utan dig. Det har ju bara varit provisoriskt har vi tänkt, men nu är det inte provisoriskt längre. Vi har ingenting att se fram emot. Inget hopp om att du ska komma tillbaka och vara med oss igen.
Det är det som skrämmer mig mest. När jag väl landar, inser att det här verkligen är verkligt, hur ska jag stå ut med tanken aldrig mer? Det känns som att mamma ska sitta i sin sjukhussäng i vardagsrummet och säga: Hej ärtan när jag kommer in genom dörren. Som vanligt. Förtvivlan är som störst när jag tänker på att jag aldrig kommer att få se, känna och höra henne igen.
Kärleken övervinner allt, även döden
Jag älskar dig i detta liv och i nästa
Håll ett öga på horisonten
Och ta emot mig, när jag kommer
Linn
Klockan var ungefär tio i sju på morgonen när de ringde från sjukhuset och sa att mamma hade blivit sämre. Jag och pappa lämnade Joel, Nikita och Billy vid skolan och åkte in till mamma.
Vi hade ringt Åsa, mammas syster som jobbar på sjukhuset, så hon var redan vid hennes sida när vi kom. Mamma sov, hon hade fått morfin. Men mest sov hon på grund av sjukdomen. Andingen var oregelbunden och ansträngd.
Vi satt vid mamma, rörde henne, viskade till henne att vi älskade henne. Vi ringde några fler anhöriga, och mormor, Pino och David kom. Farmor och farfar kom med barnen. Eftersom Tom var med lumpen i Boden var det jättesvårt att få tag på honom, men vi lyckades tillslut och han skulle få åka nästa flyg hem. Det innebar att han skulle kunna vara vid sjukhuset vid sextiden.
Jag satt hos mamma nästan hela tiden. Vi försökte få kontakt med henne, fråga henne om hon hade ont, men hon kunde inte svara. Jag gav henne massor av pussar på pannan, armarna, händerna, kinden. Jag älskar dig mamma. Vi alla vakade över henne, hoppades på ett mirakel. Läkarna sa, att så länge de kunde minnas hade de aldrig sett så aggressiv cancer. De kallade förloppet galopperande. På bara några dagar har tumörerna i hennes lever växt så mycket att levern har växt och tryckt på en hinna som är mycket känslig. Därför har mamma fått ont. Lungorna klarade inte längre av att syresätta hennes kropp. Då finns det ingenting att göra, eftersom man inte kan göra mer än att spruta ner syre i lungorna. Cancern hade tagit över hennes kropp och slagit ut henne totalt.
Vi fick en broschyr att läsa, som handlade om livets slutskede.
Strax innan två vaknade mamma till. Hon fick inte syre, och var rädd. Hon kunde inte prata med oss, men hon ropade efter mamma. Mormor försökte säga att hon var där. Vi alla var där. Det lugnade sig och mamma somnade igen. Jag skulle gå och ta lite luft, så jag pussade henne på kinden och sa att jag älskade henne. Sen gick jag.
Två minuter senare orkade inte mamma kämpa längre. Hon slutade att andas, och somnade in. Min älskade, älskade mamma.
Jag har länge funderat på hur det skulle kännas. Jag har varit rädd för att jag skulle gå under. Just precis då kände jag förstås en oerhörd sorg, men också en lättnad. Lättnad för mammas skull, att hon slapp lida. Att se mamma kämpa för att få luft var fruktansvärt, och att hon nu slapp ha ont och vara så trött och sjuk kändes var skönt. Att min älskade bror inte hann komma dit var förjävligt, men han har ju fått tjugo år med henne innan.
På kvällen var jag bara utmattad. Tårarna hade rullat från klockan sju på morgonen fram till lika sent på kvällen. Det kändes som att tårarna var slut, striden var över.
Mamma sa att hon inte hade någonting att ångra, och det fanns ingenting hon kände att hon ville göra som hon inte hade gjort. Hon var tillfreds med sitt liv, nöjd. Det glädjer mig.
Jag känner också att jag tagit tillvara på min tid med henne. Jag är så glad att vår relation blev så stark. Det finns bara en sak jag önskar att jag hunnit säga, och det är att hon inte behövde vara orolig, vi skulle klara oss. Men jag tror att hon kände det.
De sista timmarna med mamma njöt jag av att bara känna hennes värme under mina händer. Att hålla hennes händer, att känna och höra hennes andetag, som trots att de var ansträngda var levande. Just att känna hennes värme kändes som en enorm gåva. Jag ville aldrig att tiden skulle rinna ut.
Jag kommer aldrig att bli riktigt hel igen. Vår familj blir aldrig hel igen. Jag har ett helt liv av saknad framför mig, men jag tänker leva och försöka att vara lycklig, eftersom jag vet att det är vad mamma vill. Varje midsommar, varje jul, varje födelsedag kommer att innehålla sorg och saknad. Antagligen alla andra dagar också.
Jag måste leva ett helt liv utan min mamma, och jag är glad för allt vi har hunnit med, men sörjer också allt vi inte hunnit med. Jag vill att mina barn ska ha en mormor. Jag vill komma ut till mamma och pappa i Smedskullen en varm sommarkväll när jag är 25 och dricka vin med morsan i hammocken i trädgården och sjunga Ted Gärdestad eller Hotel Calefornia.
Jag vill forsätta få dina råd när jag har problem. Jag vill dansa med dig natten lång. Jag vill ut och rida med dig, vi skulle ju ut och skritta när du bara blev tillräckligt bra för att komma upp på hästen... Gamla Offan överlevde dig, tänka sig.
Jag hade velat ha den här sommaren med dig. Du skulle hämta energi från solen, njuta av värmen. Men nu blev det inte så.
Tänk alla roliga stunder vi haft. Jag kommer ihåg när vi var ute och galopperade. Vi fick inte stopp på hästarna, och vi skrattade så tårarna rann och var helt säkra på att vi skulle ramla av. Jag kommer ihåg en gång när vi var påväg hem från Sigtuna, och Leo höll på att kissa på sig i bilen, och ramlade ner från sätet (det går inte att förklara). Vi skrattade så tårarna sprutade då också. Så jäkla roligt du och jag har haft, mest de sista åren när du blev en av mina närmaste och bästa vänner (och jag din).
Hur vardagen nu ska bli är bara en gåta. Vi måste äta mat varje dag, små småningom jobba eller gå i skolan, hästarna ska skötas. Utan dig. Hittills, när du varit borta på sjukhuset har vi klarat oss bra, försökt att laga mysiga middagar, kanske titta på en film tillsammans, men ingenting har varit samma sak utan dig. Det har ju bara varit provisoriskt har vi tänkt, men nu är det inte provisoriskt längre. Vi har ingenting att se fram emot. Inget hopp om att du ska komma tillbaka och vara med oss igen.
Det är det som skrämmer mig mest. När jag väl landar, inser att det här verkligen är verkligt, hur ska jag stå ut med tanken aldrig mer? Det känns som att mamma ska sitta i sin sjukhussäng i vardagsrummet och säga: Hej ärtan när jag kommer in genom dörren. Som vanligt. Förtvivlan är som störst när jag tänker på att jag aldrig kommer att få se, känna och höra henne igen.
Kärleken övervinner allt, även döden
Jag älskar dig i detta liv och i nästa
Håll ett öga på horisonten
Och ta emot mig, när jag kommer
Linn
Tillbaka till hospitalet?
Ja det blir nog så, sedan i går kväll har det varit bra tungt att ta sig fram och tillbaka till toaletten, nära totalpanik innan jag är tillbaka i sängen, trots att jag höjer syrgasen. Törs nog inte vänta längre på att antibiotikan ska ta, då får jag ta hem ett bäcken... Peter var ute och plogade i går kväll, OM vi skulle blir tvungna att ringa ambulans skulle det ju vara rätt okul om den satt fast i nån snödriva. Dessutom har jag sedan i natt fått ont i högersidan, gissar att det är levern som har nåt att gnälla på. Morfin och diklofenak verkar dämpa det onda men jag blir i stället trött och "småfull". Har inte druckit en droppe sedan nyårsafton så det är kanske dags för en berusning light! Borde raka skallen också men vem orkar bry sig. Och benen behöver träffa en rakhyvel säger Linn, prio 1 - inte!
Peter har skjutsat barnen nu, de var inte de såtaste vänner på morgonen, kan det vara så att de inte heller mår så bra...Skulle kanske vara bra om skolan fixade en samtalskontakt åt dem, typ kurator /psykolog eller om de har någon lärare de har extra bra kontakt med och som orkar / har tid. Linn tycker jag åtminstone skulle PROVA att prata med kuratorn på skolan, är inte personkemin rätt behöver det ju bara bli en gång! Men den skit du bär på är alldeles för tung för vem som helst och du är faktiskt bara 16 år! Tack och lov att du har Jesper!
Har slumrat en stund igen men lika trött och borta när jag vaknade. Längtar verkligen till den dag jag har något roligt att berätta för er, men det kan nog dröja litet till känns det som. Packar datorn den här gången, så nästa rapport blir nog från Ackis. Kanske lite mer positiv än i dag!
Peter har skjutsat barnen nu, de var inte de såtaste vänner på morgonen, kan det vara så att de inte heller mår så bra...Skulle kanske vara bra om skolan fixade en samtalskontakt åt dem, typ kurator /psykolog eller om de har någon lärare de har extra bra kontakt med och som orkar / har tid. Linn tycker jag åtminstone skulle PROVA att prata med kuratorn på skolan, är inte personkemin rätt behöver det ju bara bli en gång! Men den skit du bär på är alldeles för tung för vem som helst och du är faktiskt bara 16 år! Tack och lov att du har Jesper!
Har slumrat en stund igen men lika trött och borta när jag vaknade. Längtar verkligen till den dag jag har något roligt att berätta för er, men det kan nog dröja litet till känns det som. Packar datorn den här gången, så nästa rapport blir nog från Ackis. Kanske lite mer positiv än i dag!
Resultat!
Nej inte gällande mitt sjukdomstillstånd men annat! Snabbt napp på kattungesöket, verkar perfekt Tinette! Dessutom gick det bra för Linn på hoppningen, nollade båda rundorna och gjorde det dessutom bra enligt Jessica som var gullig och körde dit ekipaget idag. Skönt med tanke på att det var andra gången de hoppade i år och Linn har fått sköta övrig träning själv pga min sjukdom. Skönt också att de kom helskinnade hem med tanke på väglaget!
Kära syster har skjutat hem Joel och Peter är nu och hämtar Nikita, sedan är hela familjen samlad utom Tom. I kväll ska vi strunta i liggtiden och i stället se en film tillsammans, söndagsmys!
Kära syster har skjutat hem Joel och Peter är nu och hämtar Nikita, sedan är hela familjen samlad utom Tom. I kväll ska vi strunta i liggtiden och i stället se en film tillsammans, söndagsmys!
Kattunge?
Efterlysning! Min systerdotter Eva har blivit svårt förälskad i Nikitas katt Alice (som ÄR helt bedårande) och nu ska hon få en egen till födelsedagen den 17 maj. Det ska vara en grå men inte randig honkatt, typ "askarbäckskatt" kan jag tänka mig. Borde väl ligga bra i tiden med tanke på marskatterna nu... Hör av er till oss eller min syster Åsa, 36 68 34.
Härligt väder idag igen, men något bakslag ska vi väl få. Linn är i Körlinge på Pay&Jump, och jag är NERVÖS fast jag inte ens är med och hon bara ska hoppa 80 och 90 cm och det inte är någon tävling... det är nåt fel på mig. Tänker skicka upp Linsey till Lisa i Kilkällan sedan och be att få låna ett bett, Juli är så pigg och stark nu att även om hon inte sticker är det svårt att få stopp på henne när de är ute och galopperar, och det känns ju inget vidare för en hönsmamma... bett kostar ju litet, så kan man låna ett så men vet vad man ska köpa sedan är det ju bra.
Trött som en minigris idag med, sköterskan sa att jag inte kan förvänta mig att det ska ha vänt redan och att det är infektionen jag blir så trött av. Idag har jag i alla fall litet bättre aptit, har beställt lunch av gubben nu.
Härligt väder idag igen, men något bakslag ska vi väl få. Linn är i Körlinge på Pay&Jump, och jag är NERVÖS fast jag inte ens är med och hon bara ska hoppa 80 och 90 cm och det inte är någon tävling... det är nåt fel på mig. Tänker skicka upp Linsey till Lisa i Kilkällan sedan och be att få låna ett bett, Juli är så pigg och stark nu att även om hon inte sticker är det svårt att få stopp på henne när de är ute och galopperar, och det känns ju inget vidare för en hönsmamma... bett kostar ju litet, så kan man låna ett så men vet vad man ska köpa sedan är det ju bra.
Trött som en minigris idag med, sköterskan sa att jag inte kan förvänta mig att det ska ha vänt redan och att det är infektionen jag blir så trött av. Idag har jag i alla fall litet bättre aptit, har beställt lunch av gubben nu.
Så vart det kväller.
Vi har fått jättegod mat av Peters moster Christina, lax, och trevligt sällskap av hans mor och far och min mamma. Bara Linn och Billy hemma av barnen. Jag är groteskt trött men nöjd, har klarat att ta mig till duschen och tillbaka, superskönt att lukta gott en stund! Min älskade man har tagit ut badkaret och ställt in en pall i duschen, annars hade det nog inte gått så bra... Hoppas på bättre flås i morgon.
Tina O., tack för boken, verkar intressant... Är snart klar med Kallifatides "Mödrar och söner" och om någon har någon annan av honom att låna ut så är jag spekulant!
Nu blir det mera slötittande och slumrande framför TVn, sov gott kamrater.
Sova säng.
Herregud så trött jag är, försökt läsa en stund men bara somnar. Och när jag sover svettas jag som en liten gris. Jag hoppas Jesper kommer hit efter jobbat så kanske Peter och han kan bära ut badkaret, det är så svårt för mig att ta mig i och ur det, bättre att bara ha ett duschdraperi så länge och kunna ställa dit en pall så man kan sitta och skrubba bort skiten, just nu luktar jag inte gott...
Tina var här och lämnade Kajsa nyss, jättekul att träffa henne! Hon var orolig att jag inte skulle orka, men om jag blir trött portar jag bara busiga barn från "mitt" rum, och tjejerna sköter ju sig själva. Killarna med för det delen. De måste ju få leka, däremot vill vi helst inte att de åker bort och leker de veckor Peter jobbar då det kan vara svårt att hinna med allt ändå.
Det blir nog full fart idag, först kommer ASIH med antibiotika, sedan Christina från Gbg och lagar mat, inbjudna gäster Birgitta och Kjell och mamma. Det blir trevligt men jag kommer nog att hålla mig i sängen.
Lördag igen.
Jag har sovit ganska gott i natt i min nya säng. Ingen smärta, ingen lufthunger (utom vid seriös ansträngning som att gå på toa.), ingen livlig rumskamrat. Peter har "vaktat" i natt men den stackarn var så trött att jag inte vet om jag hade kunnat väcka honom. Jag hade aldrig klarat att vara hemma utan syrgas, så nu börjar man fundera över hur jag ska ta mig till behandlingarna, måste det bli ambulans varje gång? Men det är klart, lunginflammationen ska de väl kunna häva, jag ska ju få antibiotika intravenöst varje dag, hur länge vet jag inte.
Och nu kommer SOLEN!
Och nu kommer SOLEN!
Äventyr...
I natt vid halv 4 vaknade jag och hade rätt otrevlig syrebrist och frös som en hund. Leo då, han är frussen av sig.) Tur att älskade Linn sov i soffan! Blir ganska väck när jag är så dålig, Linn ringde sjukvårdsteamet som ville veta vilken temp jag hade - jag klarade inte att ligga ner o ta tempen, visste inte när jag fått sista behandlingen, visste inte vilka tabletter jag tagit - jag vet inte om stackars Linn var mest sur på mig eller ASIH... Hon ringde Peter som var på jobbet, han ringde älskade vännen Jessica, TACK SNÄLLA FÖR ATT DU KOM DIREKT, det känns som om det blev litet för mycket för Linsey med en jätttesjuk mamma som nästan är okontaktbar! Efter resultatlösa kontakter med ASIH bestämde Jessica att det var lika bra att ringa 112 istället, ambulans kom vid halv 6. Då hade jag visst fått 2 diklofenak och en sobril och hade börjat andas litet lugnare. Lyckats ta en temp, 39,4, så mycket feber kan jag inte ha haft på 20 år. Åh vad skönt det var att få syrgas i ambulansen. Och ambulanspersonal är underbara människor!!!
Peter väntade inne på akuten, skönt. Syre, prover, lyssna lungor, lunginflammation. Kanon. Riktigt höga inf. värden. Riktigt lågt blodtryck, men det kändes inte. Fanns ingen plats på infektion så fag fick ockupera ett rum på akuten. Sa att jag ville åka hem, och det hängde på syrgasen, som efter påtryckningar från flera håll var levererad och installerad vid halv 3, så då beställde akuten ambulanstransport hem eftersom jag inte klarar mig utan syrgas just nu. Kvart i 6 kom ambulansen! Hörde att de haft en riktigt tuff dag. Jag känner mig litet kinkig idag och tycker att det räcker nu, så det är inte helt kanon att behöva tala om att jag har rätt ont i lederna / benen och nån akutläkare tyckte att morfin kunde påverka andningen, man tackar.
Men litet har jag att vara glad för! Mor och syster har gjort mig sällskap på akuten medan Uffe byggde trapp, vilken skillnad att ta sig in, och Peter tog emot sjuksäng och syrgasmaskin. Min dotter går inte att beskriva med ord, tänk att jag har gjort henne! Jessica... inga ord där heller, massor av tack! Pino lagade mat åt oss medan Peter var i stan o hämtade Linn och en massa kakor, ny sladd till boden, näringsdrycker och örontermometer...
Lena och Gurra som skickat kort! Och jag vet inte om jag tackat Annica för mini-Alexia. Alltid lika ljuvliga Tina som var och skodde Juli idag, med bistånd av kära Lina. Och alla er som jag nu inte nämnt, jag älskar er ändå och återkommer! Nu är jag grymt trött och ska bara slumra framför TVn och fnuta av att vara hemma, så länge det varar.
Peter väntade inne på akuten, skönt. Syre, prover, lyssna lungor, lunginflammation. Kanon. Riktigt höga inf. värden. Riktigt lågt blodtryck, men det kändes inte. Fanns ingen plats på infektion så fag fick ockupera ett rum på akuten. Sa att jag ville åka hem, och det hängde på syrgasen, som efter påtryckningar från flera håll var levererad och installerad vid halv 3, så då beställde akuten ambulanstransport hem eftersom jag inte klarar mig utan syrgas just nu. Kvart i 6 kom ambulansen! Hörde att de haft en riktigt tuff dag. Jag känner mig litet kinkig idag och tycker att det räcker nu, så det är inte helt kanon att behöva tala om att jag har rätt ont i lederna / benen och nån akutläkare tyckte att morfin kunde påverka andningen, man tackar.
Men litet har jag att vara glad för! Mor och syster har gjort mig sällskap på akuten medan Uffe byggde trapp, vilken skillnad att ta sig in, och Peter tog emot sjuksäng och syrgasmaskin. Min dotter går inte att beskriva med ord, tänk att jag har gjort henne! Jessica... inga ord där heller, massor av tack! Pino lagade mat åt oss medan Peter var i stan o hämtade Linn och en massa kakor, ny sladd till boden, näringsdrycker och örontermometer...
Lena och Gurra som skickat kort! Och jag vet inte om jag tackat Annica för mini-Alexia. Alltid lika ljuvliga Tina som var och skodde Juli idag, med bistånd av kära Lina. Och alla er som jag nu inte nämnt, jag älskar er ändå och återkommer! Nu är jag grymt trött och ska bara slumra framför TVn och fnuta av att vara hemma, så länge det varar.
Pömsig.
Halvborta mest hela tiden, motar olle (=ajaj) i grinden innan pinan får fäste och hellre no pain och litet korkad än med i matchen och gallskrik. Slumrar till mest hela tiden, skönt faktiskt.
Råkade ju nämna att jag behöver en normal trappa om jag ska kunna ta mig in och ut, utöver att Uffe lovade att komma snarast och fixa provisorisk trappa, svårt att plinta nu va, har inte mindre än tre andra erbjudit sig att hjälpa till med detta!!! Ni är helt fantastiska!
Fick i mig några skedar ärtsoppa och en halv pannkaka, ingen bra matdag idag. Sedan har jag mest slumrat igen, och svettats floder när jag sover.
Blev stolt när jag läste Linns blogg idag - hon har fattat vad det handlar om! Peter ska försöka ta kompledigt i morgon, dels har han en del att göra på dagen, dels vore det gött med litet fredagsmys...
Råkade ju nämna att jag behöver en normal trappa om jag ska kunna ta mig in och ut, utöver att Uffe lovade att komma snarast och fixa provisorisk trappa, svårt att plinta nu va, har inte mindre än tre andra erbjudit sig att hjälpa till med detta!!! Ni är helt fantastiska!
Fick i mig några skedar ärtsoppa och en halv pannkaka, ingen bra matdag idag. Sedan har jag mest slumrat igen, och svettats floder när jag sover.
Blev stolt när jag läste Linns blogg idag - hon har fattat vad det handlar om! Peter ska försöka ta kompledigt i morgon, dels har han en del att göra på dagen, dels vore det gött med litet fredagsmys...
Mmmm... morfin!
Min Agneta och sköterskan har varit här nu, med en herrans massa tabletter bl a morfin som jag är väldigt glad för nu. Blodprov taget. Vi bestämde att Agneta ska beställa en leverbiopsi, den kan vi göra så fort trimbocytvärdet (?) gått upp. Det känns bra förutom att jag har hört att det inte är så skönt... men det blir i alla fall bra att få ett kvitto på att vi slåss med rätt vapen. Om än effekten verkar ganska dålig.
I morgon eftermiddag kommer en sjukhussäng till mig, det blir nog bra, den jag har är ju skön men litet bökig när jag ska sitta upp. Syrgas är beställd, men den vet jag inte när den kommer. Då får vi inte elda och inte tända ljus, stackars Linn...
Jag har sovit en stund också, skönt. Och nu när smärtan kryper på igen kan jag snabbt peta i mig diverse sköna droger. Mamma åker hem nu men har bestämt att Linn ska sova här hos mig i natt... vi får väl se. Ärtsoppa och pannkakor fixade kära mamma innan hon åkte, hoppas jag blir hungrig till middagen, hittills har aptiten varit obefintlig idag, en proteindrink har jag fått i mig.
Just när jag hade somnat hade jag visst fått besök, av Annika i Pålsbo, jättesynd, jag sover ju inte ofta på dagarna. Välkommen åter!
Börjar känna mig ganska luddig i skallen nu, morfin är fint...
I morgon eftermiddag kommer en sjukhussäng till mig, det blir nog bra, den jag har är ju skön men litet bökig när jag ska sitta upp. Syrgas är beställd, men den vet jag inte när den kommer. Då får vi inte elda och inte tända ljus, stackars Linn...
Jag har sovit en stund också, skönt. Och nu när smärtan kryper på igen kan jag snabbt peta i mig diverse sköna droger. Mamma åker hem nu men har bestämt att Linn ska sova här hos mig i natt... vi får väl se. Ärtsoppa och pannkakor fixade kära mamma innan hon åkte, hoppas jag blir hungrig till middagen, hittills har aptiten varit obefintlig idag, en proteindrink har jag fått i mig.
Just när jag hade somnat hade jag visst fått besök, av Annika i Pålsbo, jättesynd, jag sover ju inte ofta på dagarna. Välkommen åter!
Börjar känna mig ganska luddig i skallen nu, morfin är fint...
Jätteont!
Hur ont kan man ha? Jag har inte ord, har haft helvetesont halva natten. Det är framförallt knäna, men även arbågar och höfter. Har tagit rätt mycket smärtstillande men det verkar inte hjälpa. Väntar nu på hemsjukvården, Peter har ringt och beställt nånting vasst. Jag känner mig helt väck i huvet också, sömnbrist kanske.
Vänner!
Jag måste få berätta om några av alla mina vänner, jag har bara inte ord för vilka fantastiska människor de är. Världens bästa hovslagare och en helt otrolig tjej, Tina, om jag hade råd skulle jag köpa en chokladfabrik till dig! Och sedan älska att kalla dig Barbamamma... Blir härligt att träffa dig på fredag, medtag regnställ, en hel del tårar produceras här just nu...
Lina, som alltid tänker på alla utom sig själv, fick höra att jag skulle försöka skjutsa barnen till skolan själv på fredag varvid hon omedelbart insisterade på att komma 07.15 och skjutsa skocken... hon skulle ju ändå hit, men knappast den tiden va? Till dig skulle jag ge den bästa pojkvän som går att uppbringa (synd att du tycker att Tom är litet ung...) men tills vidare får jag väl hålla alla tummar för det "projekt" du berättade om, lät lovande...
Jag älskar er båda, och alla andra som ställer upp på oss utan ett ögonblick tvekan, och hoppas av hela mitt hjärta att vi någon gång ska kunna återgälda er!
Lina, som alltid tänker på alla utom sig själv, fick höra att jag skulle försöka skjutsa barnen till skolan själv på fredag varvid hon omedelbart insisterade på att komma 07.15 och skjutsa skocken... hon skulle ju ändå hit, men knappast den tiden va? Till dig skulle jag ge den bästa pojkvän som går att uppbringa (synd att du tycker att Tom är litet ung...) men tills vidare får jag väl hålla alla tummar för det "projekt" du berättade om, lät lovande...
Jag älskar er båda, och alla andra som ställer upp på oss utan ett ögonblick tvekan, och hoppas av hela mitt hjärta att vi någon gång ska kunna återgälda er!
Onsdag.
Nu har sjukvårdsteamet varit här. De berättde vad de kunde erbjuda för hjälp, bra säng, syrgas, provtagning, dropp och blodtransfusioner om jag skulle behöva det. Men jag ska ju bara bli bättre, eller hur? Den läkare som var med idag var allergisk mot hund och katt, lyckat... men det är någon annan som börjar efter påsk, en onkolog. I morgon kommer min onk Agneta, blir nog ett tufft samtal, men bra för Peter att han kan vara med.
Finaste vädret idag med, ute på vallen går fyra rådjur och letar efter något ätbart... svårt att få tag i ännu antar jag, men ensilaget gillar de ju. Svårt nu att få till nån effektiv ridning för Linn och de andra tjejerna, får se om jag kan få Peter att skrapa av det värsta av ridbanan så den tinar upp litet fortare. Det blir nog svårt den här veckan eftersom han jobbar. Nästa vecka måste han försöka få hem litet mera hö också, slut på skullen nu.
Tom har hört av sig från Boden, han verkar trivas hur bra som helst där. Skönt till skillnad från helvetet han hade i Älvdalen. Jag längtar i alla fall tills han kommer hem, gillar att ha honom omkring mig...
Finaste vädret idag med, ute på vallen går fyra rådjur och letar efter något ätbart... svårt att få tag i ännu antar jag, men ensilaget gillar de ju. Svårt nu att få till nån effektiv ridning för Linn och de andra tjejerna, får se om jag kan få Peter att skrapa av det värsta av ridbanan så den tinar upp litet fortare. Det blir nog svårt den här veckan eftersom han jobbar. Nästa vecka måste han försöka få hem litet mera hö också, slut på skullen nu.
Tom har hört av sig från Boden, han verkar trivas hur bra som helst där. Skönt till skillnad från helvetet han hade i Älvdalen. Jag längtar i alla fall tills han kommer hem, gillar att ha honom omkring mig...
Citypolarna.se
TV4 Nyhetsmorgon berättar om en "site" som heter Citypolarna.se, vars målsättning är att vi ska logga ut och träffas på riktigt i stället, det gör mig jätteglad och låter hur spännande som helst, kolla upp det tycker jag - eller ring en gammal vän och boka in en fika... Denna idé var ju en av alla dem man önskar att man hade kommit på själv! Har hört att det är tjejträff på gång här på byn, hoppas så att jag ska orka vara med och att det inte krockar med att Christina kommer "hem" från Göteborg!
Första natten hemma var lugn, som vanligt sover jag ju inte så mycket men jag är å andra sidan inte trött så det är väl ok. Väntar nu på att Peter ska komma hem från jobbet, han slipper visst hästarna idag eftersom rara Lina är här.
Det sista jag fick höra innan jag åkte hem igår var att min rumskamrat hade fått besked om tre st hjärnmetastaser, det suger, så illa är det inte ännu för mig.
Snälla mamma servar mig här hemma, fixar gröt med hemgjort äppelmos nu.
Första natten hemma var lugn, som vanligt sover jag ju inte så mycket men jag är å andra sidan inte trött så det är väl ok. Väntar nu på att Peter ska komma hem från jobbet, han slipper visst hästarna idag eftersom rara Lina är här.
Det sista jag fick höra innan jag åkte hem igår var att min rumskamrat hade fått besked om tre st hjärnmetastaser, det suger, så illa är det inte ännu för mig.
Snälla mamma servar mig här hemma, fixar gröt med hemgjort äppelmos nu.
Inte så bra.
Idag kom jag hem, och började storgråta när jag väl lyckats ta mig in i huset. Inser att vi måste ha en trappa nu, lastpallarna blir för höga för mina icke-muskler, dessutom är det rätt osäkert om den nya behandlingen alls hjälper om man ser till senaste provsvaren och det känns ju lagom muntert. Min onkinna ska försöka få sjukvårdsteamet att skriva in mig redan i morgon så ska hon åka med dem hit i veckan.
Jag har i alla fall ätit en rejäl middag, mammas stekta fläsk med löksås o kokt potatis! Åkte med Peter och hämtade tvillingarna från Oxarna och Billy från Oscar, bara för att komma ut litet. Har sedan mest surfat runt efter behandlingsmetoder så jag ska ha litet på fötterna när det blir dags att träffa doktorn. Borde man be om en second opinion, är t ex Karolinska mer "framme" vad gäller forskning och nya metoder?
Hur som helst blir det till att sova i dagbädden igen, känns inte troligt att jag ska klara trappan upp inom överskådlig framtid. Skönt i alla fall att hoppas på andra cellgifter i stället för som när jag lämnade Ackis, vara beredd att lägga mig ner och dö så jag fick det gjort. Vad är det för mening med att må skit av grymma mediciner om de ändå inte hjälper? Men nya friska tag... jag vill ju verkligen inte dö ännu. Jag är bara sååååå trött. På att aldrig bli bättre mer än ett par dagar tillfälligtvis. På att aldrig orka någontong alls. På att det faktiskt känns som att det inte finns så mycket att glädjas åt speciellt ofta numera.
Men pussar och kramar och kärlek från mannen och goa ungarna är gott! Och massor av stöd från alla er är också mycket värt. Jag kommer aldrig att begripa vilka ni är, alla ni som läser det jag vräker ut mig, fler än jag känner är ni, och inte heller förstår jag varför ni vill läsa...
Dagens varma kram går till Fiffi!
Går och dricker té med kära Linn nu, mys.
Stress!
Sista inlägget härifrån hoppas jag. Är nyduschad och fräsch, frukoststinn. Har en tröja på mig som Linn köpte åt mig igår, jättefin men jag är gammal nog att inte riktigt gilla att urringningen är så vid att BH-banden syns. Men det ser säkert bättre ut än om jag är utan BH i alla fall...
Mår ganska bra idag, syresättning och andning ok, men jag har blivit helt otroligt stresskänslig!!! Så fort jag ska göra någonting som skulle kunna vara jobbigt för mig blir jag väldigt andfådd. Jag har alltid tyckt att jag är rätt stresstålig, jag antar att jag helt enkelt är rädd nu, känslan av att syret inte räcker till är rejält otrevlig vill jag lova. Kvävningsdöden tänker jag undvika till varje pris. Jag tänker ibland på när min pappa dog, och är så nöjd med att vi inte utsatte honom för den kampen. Kanske jag berättar den historien någon gång, hur jag uppfattade den.
Dagens eloge till Linns kille Jesper: allergisk mot hästar och helt ointresserad åker han ändå med och fotar och fryser på Linns hoppträning, och igår började han lämna blod efter en "vink" från min syster... har INGENTING att anmärka på den grabben faktiskt.
Nu har jag petat i mig en bakelse som jag fick av sänggrannens grekiske man också så nu mår jag nästan illa!
Mår ganska bra idag, syresättning och andning ok, men jag har blivit helt otroligt stresskänslig!!! Så fort jag ska göra någonting som skulle kunna vara jobbigt för mig blir jag väldigt andfådd. Jag har alltid tyckt att jag är rätt stresstålig, jag antar att jag helt enkelt är rädd nu, känslan av att syret inte räcker till är rejält otrevlig vill jag lova. Kvävningsdöden tänker jag undvika till varje pris. Jag tänker ibland på när min pappa dog, och är så nöjd med att vi inte utsatte honom för den kampen. Kanske jag berättar den historien någon gång, hur jag uppfattade den.
Dagens eloge till Linns kille Jesper: allergisk mot hästar och helt ointresserad åker han ändå med och fotar och fryser på Linns hoppträning, och igår började han lämna blod efter en "vink" från min syster... har INGENTING att anmärka på den grabben faktiskt.
Nu har jag petat i mig en bakelse som jag fick av sänggrannens grekiske man också så nu mår jag nästan illa!
Morr'n!
Ny sorts sömntablett gjorde att jag sov rätt gott i natt, efter en helt sjuk mardröm vid halv 12 sov jag till halv 5 när rumskamraten satte igång, ville presentera sig, ringa till sin man och dotter mm. Ingen idé att försöka somna om sedan. Hämtar kaffe och surfar litet. Ingen webbis i sikte men man får väl se släktens nykomling ändå snart hoppas jag.
Var tvungen att gnälla på morgonen också, Nu gör dem upp i tingsrätten var en rubrik i UNT, och jag VET att jag är kinkig men någonstans vill jag ha ett korrekt språkbruk! Tänk den nyhetsuppläsare på radio som alltid säger tatt och blitt i stället för tagit och blivit, det är väl inte dialekt (och alltså diskriminering att anmärka på...) utan bara fel? Kanske vi ska lägga ner svenskundervisningen i skolan... Ni kanske tycker att jag hänger upp mig på struntsaker, men för mig är det VIKTIGT, och det står jag för!
Var tvungen att gnälla på morgonen också, Nu gör dem upp i tingsrätten var en rubrik i UNT, och jag VET att jag är kinkig men någonstans vill jag ha ett korrekt språkbruk! Tänk den nyhetsuppläsare på radio som alltid säger tatt och blitt i stället för tagit och blivit, det är väl inte dialekt (och alltså diskriminering att anmärka på...) utan bara fel? Kanske vi ska lägga ner svenskundervisningen i skolan... Ni kanske tycker att jag hänger upp mig på struntsaker, men för mig är det VIKTIGT, och det står jag för!
Samling vid pumpen?
Alla var där, heter det va?
Vän, inlagd på samma avd som jag.
Granne, här för cytobehandling.
Granne, inlagd, magproblem.
Kusin m fru, GRATTIS till lilla dottern!!!!
Inte behöver man känna sig ensam i alla fall. Vore roligare med en bebis tycker jag visserligen...
Och i morgon åker jag alltså hem. Ska bli skönt. Särskilt om jag kan få må skapligt, orka ta en långsam
promenad med älskade Alexia. Kommer åtminstone att få god mat därhemma!
Vän, inlagd på samma avd som jag.
Granne, här för cytobehandling.
Granne, inlagd, magproblem.
Kusin m fru, GRATTIS till lilla dottern!!!!
Inte behöver man känna sig ensam i alla fall. Vore roligare med en bebis tycker jag visserligen...
Och i morgon åker jag alltså hem. Ska bli skönt. Särskilt om jag kan få må skapligt, orka ta en långsam
promenad med älskade Alexia. Kommer åtminstone att få god mat därhemma!
Grrr.
Väntar på ronden, mest ett nödvändigt (eller onödigt?) ont. Väntar mera på att Linn ska höra av sig och berätta om gårdagens hoppning, men hon är ute och rider med Lina - tänker de ingenting på mig???
Efter en jättegod frukost började jag må illa nu på förmiddagen, tur det finns bra mediciner mot sånt. Håret fullkomligt rasar, tur också att man är så snygg i flint (peruk känns inte som jag...), om nån har en halvtom kudde är det bara att komma o hämta stoppning!
Hörde på omvägar att Goda Grannen Superstefan blivit inlagd med "ont i magen", håller tummarna för ett snabbt tillfrisknande!!! Han är också skitsnygg i flint, ser inte klok ut i hår faktiskt.
Kan meddela att det är en j-a skillnad på författare och författare, någon har skickat med en Thelodor Kallifatides till mig, vilken jag aldrig läst förut, tyvärr. Det är en ren njutning att omedelbart fångas av språket hos någon som behärskar det, kan måla och leka med orden... Andra framstår tyvärr som ganska fattiga efter det... Finns ju även sådana filmer (Livet från den ljusa sidan) och musik - att se, läsa, lyssna blir nästan en fysisk upplevelse.
Efter en jättegod frukost började jag må illa nu på förmiddagen, tur det finns bra mediciner mot sånt. Håret fullkomligt rasar, tur också att man är så snygg i flint (peruk känns inte som jag...), om nån har en halvtom kudde är det bara att komma o hämta stoppning!
Hörde på omvägar att Goda Grannen Superstefan blivit inlagd med "ont i magen", håller tummarna för ett snabbt tillfrisknande!!! Han är också skitsnygg i flint, ser inte klok ut i hår faktiskt.
Kan meddela att det är en j-a skillnad på författare och författare, någon har skickat med en Thelodor Kallifatides till mig, vilken jag aldrig läst förut, tyvärr. Det är en ren njutning att omedelbart fångas av språket hos någon som behärskar det, kan måla och leka med orden... Andra framstår tyvärr som ganska fattiga efter det... Finns ju även sådana filmer (Livet från den ljusa sidan) och musik - att se, läsa, lyssna blir nästan en fysisk upplevelse.
Sova tack!
I natt har det inte varit nådigt, kl03 ville tanten upp o stå, jag kunde inte somna före midnatt (jag som återigen börjat somna framför TVn vid 21.30, sedan har hon inte vetat var hon är, hur man tänder lampan, önskar att jag haft en riktig sömntablett. Hon undrar ibland vem jag är och varför jag bor hemma hos dem, stackarn. Jag får väl satsa på en förmiddagslur.
Tom var hit innan han återvände till Berga igår kväll, idag kl 8 skulle de ut till Arlanda för att flyga Herkules (hu) vidare till Boden, kommer sedan hem på påsklov efter 1,5 vecka. Härligt, då får jag lite sällskap hemma. Tom ska då också börja ge blod, något han pratat om i flera år utan att komma till skott. Igår när han var här tittade vi på SOLSIDAN, nåt av det roligaste som gjorts!!! Åh vad det är härligt att få skratta så gott!
Idag ser jag fram emot en utförlig rapport från Linns hoppning igår. Hon har inte hoppat på hela vintern men åkte igår till Bemersberg, fick höra att det hade gått suveränt men inga detaljer... har jag tur var någon med o fotade också.
Hoppas även få en rolig nyhet idag...
Tom var hit innan han återvände till Berga igår kväll, idag kl 8 skulle de ut till Arlanda för att flyga Herkules (hu) vidare till Boden, kommer sedan hem på påsklov efter 1,5 vecka. Härligt, då får jag lite sällskap hemma. Tom ska då också börja ge blod, något han pratat om i flera år utan att komma till skott. Igår när han var här tittade vi på SOLSIDAN, nåt av det roligaste som gjorts!!! Åh vad det är härligt att få skratta så gott!
Idag ser jag fram emot en utförlig rapport från Linns hoppning igår. Hon har inte hoppat på hela vintern men åkte igår till Bemersberg, fick höra att det hade gått suveränt men inga detaljer... har jag tur var någon med o fotade också.
Hoppas även få en rolig nyhet idag...
14 mars, söndag.
Dags för litet djupsnack igen? Jag känner att jag måste prioritera nu, komma fram till vad som verkligen är viktigt i mitt liv och vad som bara kostar energi. Det är inte så lätt faktiskt, en del saker är så inbyggt, i "samhället", att det är svårt att bara plocka bort, man blir nästan litet freak då...
Jag har ju avslutat mitt facebook-konto, vilket t om min man frågar varför. Svårt att förklara, vissa kommentarer på FB ger mig dåliga tankar, blir elak mot människor vilket får mig att känna mig som en sämre människa. Jag tycker inte heller att kontakten man har där är äkta, bara en sorts tävling om vem som är roligast, kvickast, gör mest bra grejor... och det ligger nog i betraktarens öga va? Jag känner mig missunnsam, och det plus irritationen jag känner mot andra ibland stjäl kraft från mig, god kraft som jag behöver för att blir friskare. Dessutom känner jag mig gammal, eftersom jag inte är road av samma saker som de flesta andra verkar vara, det blir för jobbigt för mig att visa upp en klämkäck fasad...Det jag tycker är synd är de missade chanserna att hitta på GAMLA vänner, men det kan inte hjälpas, totalt sett har jag blivit rikare sedan jag lade ner FB.
Det andra jag brukar ta upp är alkoholen, jag tål ju inte skiten, det är bara att acceptera. Önskar att jag kunde ta ett glas vin eller två som många andra (och många inte...) men det slutar alltid med att jag druckit fler glas än jag eg velat och mår litet illa av mig själv. Behöver inte ens bli särskilt full, bara utan egen . kontrollOch jag hatar att gå ut på krogen, klarar helt enkelt inte av att ha roligt där, så jag kan väl bara struntai att dricka helt och hållet? Fast det verkar så enkelt vet jag inte om jag kan låta bli... min passion är ju "mitt-på-dan-på-sommaren-drickande"... ack så skönt - och så nedbrytande!
Nåja, det är väl inte hela världen om det blir nån gång, nåt jag kan längta efter är en kortkväll med Johnny och Cecilia, även om det nästan alltid blir för mycket då, för minst någon av oss!
Jag har ju avslutat mitt facebook-konto, vilket t om min man frågar varför. Svårt att förklara, vissa kommentarer på FB ger mig dåliga tankar, blir elak mot människor vilket får mig att känna mig som en sämre människa. Jag tycker inte heller att kontakten man har där är äkta, bara en sorts tävling om vem som är roligast, kvickast, gör mest bra grejor... och det ligger nog i betraktarens öga va? Jag känner mig missunnsam, och det plus irritationen jag känner mot andra ibland stjäl kraft från mig, god kraft som jag behöver för att blir friskare. Dessutom känner jag mig gammal, eftersom jag inte är road av samma saker som de flesta andra verkar vara, det blir för jobbigt för mig att visa upp en klämkäck fasad...Det jag tycker är synd är de missade chanserna att hitta på GAMLA vänner, men det kan inte hjälpas, totalt sett har jag blivit rikare sedan jag lade ner FB.
Det andra jag brukar ta upp är alkoholen, jag tål ju inte skiten, det är bara att acceptera. Önskar att jag kunde ta ett glas vin eller två som många andra (och många inte...) men det slutar alltid med att jag druckit fler glas än jag eg velat och mår litet illa av mig själv. Behöver inte ens bli särskilt full, bara utan egen . kontrollOch jag hatar att gå ut på krogen, klarar helt enkelt inte av att ha roligt där, så jag kan väl bara struntai att dricka helt och hållet? Fast det verkar så enkelt vet jag inte om jag kan låta bli... min passion är ju "mitt-på-dan-på-sommaren-drickande"... ack så skönt - och så nedbrytande!
Nåja, det är väl inte hela världen om det blir nån gång, nåt jag kan längta efter är en kortkväll med Johnny och Cecilia, även om det nästan alltid blir för mycket då, för minst någon av oss!
Wtf.
Jag börjar bli helt sjukt frustrerad. Jag SKA INTE vara här, måste hem, men jag pallar inte heller att åka hem och ligga i en säng till ingen som helst nytta! Jag passar inte i att vara sjuk, eller hur? Och vem gör det då? Det minsta man kan begära är väl att jag ska klara av att sköta hästarna därhemma. Och visst är det väl möjligt? För visst biter väl dessa nya cellgifter? Det MÅSTE jag ju i alla fall tro!
Denna underbara sol! Idag SKA jag utanför dörrarna på detta skitställe! Helst utan rullstol.
Igår dog fantastiska Anna, vars blogg jag har länkat till. Jag blev givetvis väldigt ledsen, trots att det var väntat kändes det som en chock nästan. Och ändå, hennes underbara man lyckades förmedla att det som hänt var så gott som det kunde vara, och jag kände mig ändå lugn med att det hemska blivit något de inte behöver blunda för utan kan bevara i sina hjärtan, det är i alla fall vad jag hoppas.
Dagens syresättning (utan syrgas sedan igår kväll) 96%, får man väl vara skitnöjd med! En joggingtur snart kanske? Eller kanske bara en skrittur på Ofelia i vårsolen. Nog för att tanten brukar ha en del att anmärka på att bara få skritta, men jag har ju märkt att hästarna är smarta och rättar sig efter ryttarens förmåga, t om Peter har ju "stulit" Ofelia en gång för ett antal år sedan och kom hem "in one piece"!
Nu: mannagrynsgröt m socker o kanel, kokt ägg m kaviar, juice.
Denna underbara sol! Idag SKA jag utanför dörrarna på detta skitställe! Helst utan rullstol.
Igår dog fantastiska Anna, vars blogg jag har länkat till. Jag blev givetvis väldigt ledsen, trots att det var väntat kändes det som en chock nästan. Och ändå, hennes underbara man lyckades förmedla att det som hänt var så gott som det kunde vara, och jag kände mig ändå lugn med att det hemska blivit något de inte behöver blunda för utan kan bevara i sina hjärtan, det är i alla fall vad jag hoppas.
Dagens syresättning (utan syrgas sedan igår kväll) 96%, får man väl vara skitnöjd med! En joggingtur snart kanske? Eller kanske bara en skrittur på Ofelia i vårsolen. Nog för att tanten brukar ha en del att anmärka på att bara få skritta, men jag har ju märkt att hästarna är smarta och rättar sig efter ryttarens förmåga, t om Peter har ju "stulit" Ofelia en gång för ett antal år sedan och kom hem "in one piece"!
Nu: mannagrynsgröt m socker o kanel, kokt ägg m kaviar, juice.
Fy på mig.
Nu är hela magen full av fultankar. Jag är SÅ avundsjuk. Jag vill också vara frisk! Känner inte alls att det finns många som har det värre - det finns jättemånga som har det bättre!!! Doften av vårluft svävar in genom mitt fönster och JAG VILL INTE VARA HÄR, jag vill ut, bort. Kunna erbjuda ungarna nåt annat än oro. Joel frågar när jag kommer att bli frisk. Billy säger "jag hoppas ATT du blir frisk mamma". Nikita är bara rar. Vad säger man?
Jag vet ju inte ens om vi kommer att kunna åka till Egypten i maj.
Men ok, det FINNS rätt många som har det värre! Jag har nyss satt i mig en mumsig räkmacka som min moster Majvor hade med sig till mig idag!
Jag vet ju inte ens om vi kommer att kunna åka till Egypten i maj.
Men ok, det FINNS rätt många som har det värre! Jag har nyss satt i mig en mumsig räkmacka som min moster Majvor hade med sig till mig idag!
Tack Linsey!
Nya bloggdesignen känns bra, trots bilder av mig, tack älskling!
Ok.
Igår var jag litet låg eftersom jag var sämre igen efter två bra dagar, TROTS att jag INTE HADE SAGT DET, kan alltså lägga ner vidskepligheten och säga vad jag vill hädanefter. Nu är klockan sex på morgonen, klarat en natt utan syrgas och det känns ok.
En helt underbar kvinna kom in på mitt rum igår, ren glädje hade det varit om hon inte haft så ont. Hon är en tidigare "light-bekant" som via nätet blivit en jättegod vän, det är lätt att finna varandra med cancer gemensamt, antar att man kan förstå varandra så bra, att det är lättare att vara helt ärlig och öppen mot någon som vet vad det handlar om, och någon man slipper försöka skydda. Jag önskar att jag kunde göra något för henne bara, mer än hålla handen, hatar att hon måste ha så ont.
Min onkolog var hit igår och pratade, hon tyckte (liksom överläkaren här) att jag skulle överväga att utnyttja ASIH = avancerad sjukvård i hemmet. De kan man ringa när som helst, de kommer och tar prover, hämtar alla apoteksvaror och kan bedöma om man behöver åka in, ska alltså spara rätt många resor och besvär. Men inte är jag väl SÅ sjuk? Som nån sorts jävla "vård i livets slutskede" känns det ju. Både onken och min sjuka vän och alla andra säger att jag tänker fel, så jag får väl låta det mogna över helgen.
F ö ska jag försöka undvika klokorden några dagar, blev rätt trött på mig själv igår. Och nu skiner en mild gul vårsol in genom fönstret, det är lycka!
En helt underbar kvinna kom in på mitt rum igår, ren glädje hade det varit om hon inte haft så ont. Hon är en tidigare "light-bekant" som via nätet blivit en jättegod vän, det är lätt att finna varandra med cancer gemensamt, antar att man kan förstå varandra så bra, att det är lättare att vara helt ärlig och öppen mot någon som vet vad det handlar om, och någon man slipper försöka skydda. Jag önskar att jag kunde göra något för henne bara, mer än hålla handen, hatar att hon måste ha så ont.
Min onkolog var hit igår och pratade, hon tyckte (liksom överläkaren här) att jag skulle överväga att utnyttja ASIH = avancerad sjukvård i hemmet. De kan man ringa när som helst, de kommer och tar prover, hämtar alla apoteksvaror och kan bedöma om man behöver åka in, ska alltså spara rätt många resor och besvär. Men inte är jag väl SÅ sjuk? Som nån sorts jävla "vård i livets slutskede" känns det ju. Både onken och min sjuka vän och alla andra säger att jag tänker fel, så jag får väl låta det mogna över helgen.
F ö ska jag försöka undvika klokorden några dagar, blev rätt trött på mig själv igår. Och nu skiner en mild gul vårsol in genom fönstret, det är lycka!
Del II.
Nästa tanke om hur man kan förhålla sig till andra människor:
Man kan ta ansvar för vad man gör och säger! Ibland när mina ljuvliga, alltid lika vänliga och väluppfostrade (hm) barn inte är fullt så artiga mot varandra eller sina föräldrar säger de: ja men han/hon började /sa si /gjorde så...
varvid deras kloka mamma säger att man faktiskt ALDRIG kan ursäkta sitt beteende med någon annans! Visst, det blir litet av principen att vända andra kinden till, men jag tycker inte att det är helt fel. Jag är helt säker på att ett vänligt bemötande får människor att växa, och större människor har mer gott att ge till andra. Av den anledningen tycker jag också att man borde vara skyldig sin familj och övriga omgivning att se till att man själv mår så bra man kan!
Med det menar jag INTE att vi alla ska ut i joggingspåret, eller avstå från kakan till kaffet, eller leva på NÅGOT VIS SOM TVINGAS PÅ OSS UTIFRÅN, utan du vet nog själv vad som får dig att må bra! Ok, mindre mat och mera rörelse är nog inte fel för de flesta av oss, men kanske du mår som bäst när du gått över till grannen på en fika? Du vet, och du KAN! Livet innehåller både stort och smått, låt bara inte andra lägga någon press på hur du ska leva - men var snäll, mot dig själv också, det kostar inget...
Egentligen hatar jag såna här präktiga "själv-hjälps-råd" men tydligen kunde jag inte lägga band på mig, fnys och gå vidare!
Man kan ta ansvar för vad man gör och säger! Ibland när mina ljuvliga, alltid lika vänliga och väluppfostrade (hm) barn inte är fullt så artiga mot varandra eller sina föräldrar säger de: ja men han/hon började /sa si /gjorde så...
varvid deras kloka mamma säger att man faktiskt ALDRIG kan ursäkta sitt beteende med någon annans! Visst, det blir litet av principen att vända andra kinden till, men jag tycker inte att det är helt fel. Jag är helt säker på att ett vänligt bemötande får människor att växa, och större människor har mer gott att ge till andra. Av den anledningen tycker jag också att man borde vara skyldig sin familj och övriga omgivning att se till att man själv mår så bra man kan!
Med det menar jag INTE att vi alla ska ut i joggingspåret, eller avstå från kakan till kaffet, eller leva på NÅGOT VIS SOM TVINGAS PÅ OSS UTIFRÅN, utan du vet nog själv vad som får dig att må bra! Ok, mindre mat och mera rörelse är nog inte fel för de flesta av oss, men kanske du mår som bäst när du gått över till grannen på en fika? Du vet, och du KAN! Livet innehåller både stort och smått, låt bara inte andra lägga någon press på hur du ska leva - men var snäll, mot dig själv också, det kostar inget...
Egentligen hatar jag såna här präktiga "själv-hjälps-råd" men tydligen kunde jag inte lägga band på mig, fnys och gå vidare!
Tänk!
Det känns som om jag har hamnat i nån sorts "tankebubbla", dvs. det bubblar av tankar... Det är nog bäst att jag delar upp dagens inlägg i mindre bitar, annars är risken att det bara blir en gröt av det hela.
Tanke. Hur ska vi bete oss mot varandra? En kanske svår balansgång, mitt mått brukar ju vara att MAN SKA KUNNA SE SIG SJÄLV I ÖGONEN! Inte nåt jag alltid efterlever, men en devis jag tror att man skulle må bra själv av att leva efter. Och det är inte så lätt ändå som det låter. Ska försöka ta ett par exempel utan att peka ut nåt särkilt... Kan förstås vara stort och smått...
En bekant man träffar i affären frågar vad man ska äta till middag. Gräddstuvad kycklinglever, säger jag, varvid bekantingen utbrister FY FAN VA ÄCKLIGT! Otrevligt och rent förolämpande tycker jag. Vad är syftet? Man behöver ju inte säga MMM, GOTT men vad sägs om ok, jag gillar inte lever så mycket...
En annan bekant ger uttryck för en åsikt man verkligen inte delar, typ ungar behöver en smäll ibland, eller spelar roll om man kör bil på fyllan, det är ju bara här ute på landet... I de fallen tror jag att man i stället mår dåligt av att INTE protestera, eftersom åsikten har stor betydelse för vem man är, och man tappar i integritet genom att tiga av missriktad hänsyn.
Jag kanske har fel och det är säkert olika vad som är viktigt för olika människor. Men var och en får väl känna efter själv, och fundera över OM man sårar andra och i så fall varför, eller om man TIGER fast man vill tala och krymper av det. Själv är jag konflikträdd men jobbar på det, att säga vad man tycker på ett hyggligt sätt behöver ju heller inte leda till en konflikt utan kan snarare undvika missförstånd.
Slut dagens del 1.
Tanke. Hur ska vi bete oss mot varandra? En kanske svår balansgång, mitt mått brukar ju vara att MAN SKA KUNNA SE SIG SJÄLV I ÖGONEN! Inte nåt jag alltid efterlever, men en devis jag tror att man skulle må bra själv av att leva efter. Och det är inte så lätt ändå som det låter. Ska försöka ta ett par exempel utan att peka ut nåt särkilt... Kan förstås vara stort och smått...
En bekant man träffar i affären frågar vad man ska äta till middag. Gräddstuvad kycklinglever, säger jag, varvid bekantingen utbrister FY FAN VA ÄCKLIGT! Otrevligt och rent förolämpande tycker jag. Vad är syftet? Man behöver ju inte säga MMM, GOTT men vad sägs om ok, jag gillar inte lever så mycket...
En annan bekant ger uttryck för en åsikt man verkligen inte delar, typ ungar behöver en smäll ibland, eller spelar roll om man kör bil på fyllan, det är ju bara här ute på landet... I de fallen tror jag att man i stället mår dåligt av att INTE protestera, eftersom åsikten har stor betydelse för vem man är, och man tappar i integritet genom att tiga av missriktad hänsyn.
Jag kanske har fel och det är säkert olika vad som är viktigt för olika människor. Men var och en får väl känna efter själv, och fundera över OM man sårar andra och i så fall varför, eller om man TIGER fast man vill tala och krymper av det. Själv är jag konflikträdd men jobbar på det, att säga vad man tycker på ett hyggligt sätt behöver ju heller inte leda till en konflikt utan kan snarare undvika missförstånd.
Slut dagens del 1.
Lösningen, svaret, nyckeln...
letar jag efter. Jag har blivit litet fixerad vid tanken på att man ska kunna "släppa sitt begär". Efter att ha rökt i eviga tider och försökt sluta otaliga gånger lyckades jag till slut för 1 år o 9 månader sedan ungefär. Jag tyckte inte ens att det var svårt, och det enda som skulle kunna få mig att ta ett bloss nu är om mina barns liv berodde på det... har blivit närapå rökfascist, kan tänka mig att slå dem på käften som står utanför affärer och förpestar luften för mig. Min man tycker att jag ska tagga ner, så mycket som jag har rökt själv. Hatar när han vill "feströka". Det jag undrar över är VARFÖR LYCKADES JAG TILL SLUT? UTAN STÖRRE PROBLEM? UTAN MINSTA SAKNAD? Om jag kommer på svaret är min lycka gjord, skulle ju bli miljonär rakt av genom att befria människor från allt som får dem att må dåligt, fysiskt eller psykiskt. Var kommer begären ifrån? Varför blir vi så extremt fästa vid sånt som är skadligt för oss? Tänker på något en mycket god vän (och god människa) från förr sa: Varför älskar inte jag mig själv tillräckligt mycket för att se till att jag mår så bra som möjligt? Anette Lundqvist hette hon (och heter?), jag saknar henne och hoppas att hon älskar sig själv idag!!!
Jag ser det hur som helst som att jag på något sätt "släppte begäret", att det rann av mig och ersattes av en känsla av frid. Men hur framkallar man det? Jag söker också efter känslan av att vara SANN MOT SIG SJÄLV, men det ska jag spara till i morgon tror jag. Kalla mig Buddha så länge!
Jag ser det hur som helst som att jag på något sätt "släppte begäret", att det rann av mig och ersattes av en känsla av frid. Men hur framkallar man det? Jag söker också efter känslan av att vara SANN MOT SIG SJÄLV, men det ska jag spara till i morgon tror jag. Kalla mig Buddha så länge!
Debatt.
Min olust inför att bli engagerad och arg över sånt jag inte kan påverka gjorde att jag inte ville se Debatt igår. Hade förmodligen blivit vansinnig, det handlade om huruvida det var ok för en kommun att lägga 300 skattemiljoner på en sportarena av rejäl skrytdimension (och det är väl bara starten, någon framtida vinst räknas det nog inte med utan fortsatt skattestöd) och samtidigt nedrusta skolor och vårdinrättningar. Ja vad tycker jag om det tro???
Min älskade vän Marianne som bor i Berlin är i Sverige, hon ringde idag och kommer och hälsar på med sin lilla dotter Gabriella, jättekul! Bra att jag känner mig relativt bra idag så jag orkar prata litet. Vi brukar ha MYCKET att prata om, lever vitt skilda liv men jag känner att jag har ett enormt utbyte av Marianne. Om jag blir frisk nog ska jag ta mig i kragen och åka till Berlin en långhelg och hälsa på dem, vilket jag borde ha gjort för länge sedan. Men bättre sent än aldrig sägs det. Hursomhelst måste jag försöka springa (HA!) till duschen innan de kommer, vill ju vara fräsch och vacker, och just nu känns det att allt häruppe är parfymfritt, lite deo vore inte fel...
Min älskade vän Marianne som bor i Berlin är i Sverige, hon ringde idag och kommer och hälsar på med sin lilla dotter Gabriella, jättekul! Bra att jag känner mig relativt bra idag så jag orkar prata litet. Vi brukar ha MYCKET att prata om, lever vitt skilda liv men jag känner att jag har ett enormt utbyte av Marianne. Om jag blir frisk nog ska jag ta mig i kragen och åka till Berlin en långhelg och hälsa på dem, vilket jag borde ha gjort för länge sedan. Men bättre sent än aldrig sägs det. Hursomhelst måste jag försöka springa (HA!) till duschen innan de kommer, vill ju vara fräsch och vacker, och just nu känns det att allt häruppe är parfymfritt, lite deo vore inte fel...
En bra dag?
Ska försöka få kontakt med MIN onkolog eftersom jag tyvärr inte har fullt förtroende för de som finns här på avdelningen. Det känns här som om jag själv måste ha koll på att jag får rätt behandling, rätt undersökningar, rätt mediciner och att jag måste vara påstridig för att få information, rätt eller inte. Jag har väl alltid varit den "bråkiga" typen, men önskar att jag slapp det nu när jag är sjuk och andra borde veta bättre, och göra sitt jobb. Tänk alla människor som INTE är bråkiga och orkar övervaka sin egen situation, ska de få sämre vård? Läste faktiskt i nån undersökning att svårt sjuka (vet inte om det gällde mest cancer) som var "jobbiga" och krävande patienter hade längre / högre överlevnad! I fina Sverige! Att klaga på den läkare som förhoppningsvis ska bota en, eller förlänga livet, är LÄSKIGT, t o m för tuffa Nina.
96 % syresättning nu på morgonen, efter ett dygn utan syrgas! Var en barnlek att hämta morgonkaffet lång bort i korridoren. Snart blir man väl utkastad. Men varför är jag bättre? (Skit, NU SA JAG DET, så snart är jag sämre igen.)
F ö märker jag att jag har börjat undvika saker som gör mig upprörd, jag har börjat känna mig maktlös, som om jag slåss mot elefanter och det kostar bara så mycket energi och är så nedslående med hopplösa strider, jag strutsar i stället. På senare tid är det försäkringskassan och jävla Nordea jag har försökt få rätt mot men blivit behandlad som skit! Och inte bara jag. På många ställen borde man helt enkelt kasta in en bomb och börja om tycker jag.
Och via bomb kommer man lätt in på Mohammed och fans respektive häcklare. Yttrandefrihet är ju jättefint, men måste man yttra sig bara för att man får? De flesta av oss vanliga människor tänker ju åtminstone litet innan vi talar (somliga för litet) för att vi INTE SKA SÅRA VÅRA MEDMÄNNISKOR! Av vilken anledning måste man göra rondellhundar och andra "nidbilder" av andra religioners heliga figurer? Sedan att reaktionen på det hela är fullkomligt vansinnig, men ändå? Hur glad skulle du bli om någon hånade din mamma/pappa, dina barn i bild eller skrift? Gillar du mobbing? Jag fattar inte syftet. Går vi in på det lilla, nära så är såvitt jag förstår den enda anledningen att vara elak mot någon att man är liten själv och tror att man växer genom att trycka ner någon annan djupare. Fast det enda man gör då är ju krymper! Prova att säga nåt snällt / upplyftande till någon varje dag, det måste kännas bra! Jag ska prova. Ibland när familjen är på krigsstigen brukar jag säga att har man inget snällt att säga ska man vara tyst - oj vad tyst det kan bli...
Känns som om detta blir en filosofisk dag med mycket tankar och åsikter, blir jag för sliskig får ni hoppa över dagens inlägg.
Medan jag kommer ihåg det - Linn har ett projektarbete i skolan, de är uppdelade i grupper som ska föröka en viss summa pengar så mycket som möjligt. Hennes grupp säljer goda kakor o godis, 60:- / burk, finns att beskåda på hennes blogg (länk nere till vänster). Beställ via mig, hennes blogg eller ring henne!
96 % syresättning nu på morgonen, efter ett dygn utan syrgas! Var en barnlek att hämta morgonkaffet lång bort i korridoren. Snart blir man väl utkastad. Men varför är jag bättre? (Skit, NU SA JAG DET, så snart är jag sämre igen.)
F ö märker jag att jag har börjat undvika saker som gör mig upprörd, jag har börjat känna mig maktlös, som om jag slåss mot elefanter och det kostar bara så mycket energi och är så nedslående med hopplösa strider, jag strutsar i stället. På senare tid är det försäkringskassan och jävla Nordea jag har försökt få rätt mot men blivit behandlad som skit! Och inte bara jag. På många ställen borde man helt enkelt kasta in en bomb och börja om tycker jag.
Och via bomb kommer man lätt in på Mohammed och fans respektive häcklare. Yttrandefrihet är ju jättefint, men måste man yttra sig bara för att man får? De flesta av oss vanliga människor tänker ju åtminstone litet innan vi talar (somliga för litet) för att vi INTE SKA SÅRA VÅRA MEDMÄNNISKOR! Av vilken anledning måste man göra rondellhundar och andra "nidbilder" av andra religioners heliga figurer? Sedan att reaktionen på det hela är fullkomligt vansinnig, men ändå? Hur glad skulle du bli om någon hånade din mamma/pappa, dina barn i bild eller skrift? Gillar du mobbing? Jag fattar inte syftet. Går vi in på det lilla, nära så är såvitt jag förstår den enda anledningen att vara elak mot någon att man är liten själv och tror att man växer genom att trycka ner någon annan djupare. Fast det enda man gör då är ju krymper! Prova att säga nåt snällt / upplyftande till någon varje dag, det måste kännas bra! Jag ska prova. Ibland när familjen är på krigsstigen brukar jag säga att har man inget snällt att säga ska man vara tyst - oj vad tyst det kan bli...
Känns som om detta blir en filosofisk dag med mycket tankar och åsikter, blir jag för sliskig får ni hoppa över dagens inlägg.
Medan jag kommer ihåg det - Linn har ett projektarbete i skolan, de är uppdelade i grupper som ska föröka en viss summa pengar så mycket som möjligt. Hennes grupp säljer goda kakor o godis, 60:- / burk, finns att beskåda på hennes blogg (länk nere till vänster). Beställ via mig, hennes blogg eller ring henne!
Genomlyst, ingen nedhalkad rand...
Ramlar över så mycket upprörande idag, men jag vill inte bli arg utan bara känna mig nöjd och harmonisk. Tar det andra en annan dag, när jag orkar. Röntgen gick bra trots att jag tycker kontrasten är så obehaglig. Har meddelat sköterskan att jag inte är intresserad av att få veta resultatet, det är ju oväsentligt och jag blir bara full av ångest om det är skit. Det viktiga är ju vad nästa röntgen visar, om någon månad.
När jag kom från röntgen åt jag upp lasagnen som var kvar sedan igår, och nu är det lunch, kyckling o klyftpotatis, som jag äter medan cyton pumpar in. Gift och näring i kombination ska väl göra susen!?
Eftersom skinnet känns tomt nu när jag minskat mer i vikt har jag blivit helt matfixerad; via Linns blogg har jag
beställt Rixossallad och pizza från yttervärlden!
Åter senare.
När jag kom från röntgen åt jag upp lasagnen som var kvar sedan igår, och nu är det lunch, kyckling o klyftpotatis, som jag äter medan cyton pumpar in. Gift och näring i kombination ska väl göra susen!?
Eftersom skinnet känns tomt nu när jag minskat mer i vikt har jag blivit helt matfixerad; via Linns blogg har jag
beställt Rixossallad och pizza från yttervärlden!
Åter senare.
En tjej jag beundrar.
Hade tänkt se en konsert från London med Lily Allen igår kväll, men jag glömde den tyvärr, hann se halva sista låten men bara det var värt mycket. Till att börja med - TJEJEN HADE KLÄDER PÅ SIG! Svarta långbyxor, svart tröja med halvlång ärm. Hur ofta ser man unga (eller inte så unga, typ Nanne Grönvall) kvinnliga artister som har mer än raffset på scen och vars framträdande pratar om något annat än sex? Vad har gjort hela "kvinnligheten" så fruktansvärt BILLIG, var tog självrespekten vägen??? Det finns flera som Lily Allen, Sade t ex, och jag ska försöka nämna dem vartefter jag kommer på dem. Madonna hamnar långt utanför den listan, trodde hon var stark, tuff och egensinnig men det hon försökte sälja sig med på sista turnén var väl sin kropp, eller? Kalla mig moraltant om ni vill men jag AVSKYR BILLIGA TJEJER, hur ska vi kunna kräva nån respekt från andra om vi inte respekterar oss själva???? Dessutom älskar jag Lily Allens dialekt!
En mindre beundransvärd sångerska är Amy Winehouse, hon gör väl inte mycket rätt stackarn, men jag fastnade också framför en konsert med henne på TV för ett par år sedan. Hon såg ut att var hög som ett hus, borde knappt ha kunnat stå på benen, MEN TOG INTE EN TON FEL PÅ HELA KONSERTEN. Kan hon kallas ett tragiskt proffs kanske?
En annan tjej jag verkligen beundrar är minljuvliga dotter Linn, som jag tycker är vacker, tuff, mjuk, sann,klok och har massor av integritet!!! Då gör det inte så mycket att gamla mamma tycker att kjolen är för kort ibland...
Här på fina sjukhuset har läkarna visst ändrat sig, blev flytande frukost och jag behöver inte dricka kontrast... Jag skiter väl egentligen i vilket, men det känns inte så förtroendeingivande att man kan ifrågasätta deras ordinationer och de då ändrar sig. Jag vill helst att de ska veta vad de gör utan att jag behöver övervaka dem, jag vet ju egentligen ingenting! Ska skriva frågelista nu till ronden, om det blir nån rond, och om jag inte är på röntgen då. I så fall får jag väl gorma senare.
Lyllos er, ännu en ljuvlig dag! Hörs senare!
En mindre beundransvärd sångerska är Amy Winehouse, hon gör väl inte mycket rätt stackarn, men jag fastnade också framför en konsert med henne på TV för ett par år sedan. Hon såg ut att var hög som ett hus, borde knappt ha kunnat stå på benen, MEN TOG INTE EN TON FEL PÅ HELA KONSERTEN. Kan hon kallas ett tragiskt proffs kanske?
En annan tjej jag verkligen beundrar är minljuvliga dotter Linn, som jag tycker är vacker, tuff, mjuk, sann,klok och har massor av integritet!!! Då gör det inte så mycket att gamla mamma tycker att kjolen är för kort ibland...
Här på fina sjukhuset har läkarna visst ändrat sig, blev flytande frukost och jag behöver inte dricka kontrast... Jag skiter väl egentligen i vilket, men det känns inte så förtroendeingivande att man kan ifrågasätta deras ordinationer och de då ändrar sig. Jag vill helst att de ska veta vad de gör utan att jag behöver övervaka dem, jag vet ju egentligen ingenting! Ska skriva frågelista nu till ronden, om det blir nån rond, och om jag inte är på röntgen då. I så fall får jag väl gorma senare.
Lyllos er, ännu en ljuvlig dag! Hörs senare!
Mätt.
Nu har jag gått till duschen, stått och duschat och gått tillbaka. Nikita hjälpte mig och var standby med rullstolen om den skulle behövas, men det gick! På rummet väntade dagens middag, typ gulaschgryta, ätbar, efter det åt jag en halv portion av lasagnen som min systers man lagat och syrran hade med sig till mig, ÄNTLIGEN nåt gott, nu är jag jättemätt! Peter hade med sig kycklinggryta med ris, sparas till lunchen i morgon...
I morgon blir det först röntgen (fasta från midnatt, dricka kontrast från 8.30, mums) sedan "liten" cellgiftbehandling. Röntgen ska visst bara ge en utgångspunkt för den här nya beh, för att kunna se vid nästa röntgen om gifterna haft någon effekt. Jag tror inte jag vill veta vad den visar nu, om det inte rent mirakulöst skulle vara något bra... Det man inte vet lider man väl inte av? I alla fall inte om det finns proffs som vet.
Nikita var nyklippt när de kom idag, jättefin. Och en riktig raring är hon nuförtiden, mot mig i alla fall. Linn hade med sig datorn och visade mig massor av fina bilder de hade tagit, sedan försökte hon få mig att engagera mig i min bloggdesign... gör som du vill, säger jag, och jadå det är fint... undra på att hon suckar och tycker att jag är hopplös! Men om Linsan designar så kan jag ägna mig åt att skriva.
Linn var sugen på en Pay-and-jump nästa helg, tänk om man orkade åka o titta i alla fall, ja vi får se.
Det kliar som f-n, dels i håret som rasar av, dels i ansiktet och andra bitar av skinnet, som är torrt och passar på ett ålderdomshem. Fram med Monkans krämer och smörja, smörja...
Fick blommor med bud idag också, från Pino och David (=syrrans man och son), de luktar ljuvligt och jag blev så glad, TACK, både för blommorna och lasagnen!!! Fast nu säger magen att jag har ätit alldeles för mycket så resten av kvällen ska jag bara lukta på blommorna...
I morgon blir det först röntgen (fasta från midnatt, dricka kontrast från 8.30, mums) sedan "liten" cellgiftbehandling. Röntgen ska visst bara ge en utgångspunkt för den här nya beh, för att kunna se vid nästa röntgen om gifterna haft någon effekt. Jag tror inte jag vill veta vad den visar nu, om det inte rent mirakulöst skulle vara något bra... Det man inte vet lider man väl inte av? I alla fall inte om det finns proffs som vet.
Nikita var nyklippt när de kom idag, jättefin. Och en riktig raring är hon nuförtiden, mot mig i alla fall. Linn hade med sig datorn och visade mig massor av fina bilder de hade tagit, sedan försökte hon få mig att engagera mig i min bloggdesign... gör som du vill, säger jag, och jadå det är fint... undra på att hon suckar och tycker att jag är hopplös! Men om Linsan designar så kan jag ägna mig åt att skriva.
Linn var sugen på en Pay-and-jump nästa helg, tänk om man orkade åka o titta i alla fall, ja vi får se.
Det kliar som f-n, dels i håret som rasar av, dels i ansiktet och andra bitar av skinnet, som är torrt och passar på ett ålderdomshem. Fram med Monkans krämer och smörja, smörja...
Fick blommor med bud idag också, från Pino och David (=syrrans man och son), de luktar ljuvligt och jag blev så glad, TACK, både för blommorna och lasagnen!!! Fast nu säger magen att jag har ätit alldeles för mycket så resten av kvällen ska jag bara lukta på blommorna...
GRATTIS SIS!
Tur att man kan skriva hur många inlägg som helst när man nu glömmer hälften - idag vill jag gratulera min syster på 40-årsdagen!!! Hoppas på ett rejälare firande så småningom, har ju inte hunnit fixa nån present ens ännu, varit lite upptagen vet du... Love you!
OCH, bara så ni vet, jag säger det INTE!!!!!!
OCH, bara så ni vet, jag säger det INTE!!!!!!
Bra o obra.
Jag gick nyss sakta men säkert hela vägen FÖRBI duschrummet OCH tillbaka utan minsta svimningstendens, känns ju oerhört bra! MEN på vägen fanns en våg... fan, 3 kg ner, nu MÅSTE jag få mat som är ätbar, helst god... är man mager och hårlös så SER man ju så mycket sjukare ut, och det vill jag inte!
Tisdag.
Solen skiner in genom fönstret, det känns som en bra dag! Somnade under CSI igår och sov till halv 6 med undantag för en kort lässtund vid 1, klart godkänt. Vägrar ta morfintabl på morgonen, fattar inte vad de ska ha i mig det för, jag har ju inte ont nånstans och ingen ångest heller.
En av mina "bloggtjejer" har nu inte långt kvar, hennes man hade uppdaterat bloggen i går kväll, och trots det mörka, hemska, orättvisa, sorgliga känns det ändå på något sätt lugnt och tryggt. Jag hoppas så att hon får gå utan strid och med sin familj omkring sig. Hennes historia har ingen likhet med min förutom att vi båda har cancer. Hennes kamplust har verkat oändligt mycket större än min, jag känner mig ju mest bara lugn. Varför blir somliga friska och andra dör? Hur kan mirakel få ske för vissa när andra blir utan?
Fick träffa överläkaren i går kväll (misstänker att de märker när jag är arg och kräver lite extra uppmärksamhet) och fick veta hur de tänker. Och det är ju det jag kräver, vill veta ATT de tänker och HUR de tänker och i vissa fall kanske en glad amatör kan slå sitt kloka huvud i deras med nån smart fundering som proffsen i sin oändliga vishet har missat... 100 frågor fortsätter idag på ronden. Röntgen blir inom ett par dagar, detta för att ha ett utgångsläge för beh med dessa nya cytostatika, om de inte biter ska det ju bytas igen tills man hittar en riktigt dödlig kombination! F ö vill jag säga att merparten av personalen här är kanon! Tyvärr kräver jag ju en viss personkemi för att gilla eller ens acceptera folk (mitt problem, jobbar vidare med min ödmjukhet, har ändå kommit långt sedan jag var 18 och helt utan fel o brister) så somliga är ju rökta från start, stackarna.
Idag ska fru Grek äntligen opereras, som jag fattar det har hon cancer i höfter som slutligen har orsakat en fraktur, hur skönt låter det? Hon har i alla fall sovit bättre i natt, eller så har jag vant mig så jag nte hör henne.
Idag ska Niki till Millis och klippa sig "kort", det ska blir jättespännande att se hur det blir... Hon, Peter och Linn kommer upp till mig sedan, Linn skulle dessutom visa en massa fina bilder de tagit med nya kameran. De tre små var hit en snabbis igår kväll också, efter skyttet, tur för dem eftersom Alexias uppfödare Kristina hade varit här med två påsar godis... ok det är inte lördag och jag brukar vara stenhård på det, men det är ju inte varje dag ens mamma ligger på sjukhus, så jag bjussar på ett undantag.
Innan de kommer idag ska jag ta åtminstone ETT steg i korridoren, trivs bra i mitt rum men dags att börja träna lite va, ska ju klara hela vägen till o från duschen (och duscha dessutom) innan jag får åka hem...
En av mina "bloggtjejer" har nu inte långt kvar, hennes man hade uppdaterat bloggen i går kväll, och trots det mörka, hemska, orättvisa, sorgliga känns det ändå på något sätt lugnt och tryggt. Jag hoppas så att hon får gå utan strid och med sin familj omkring sig. Hennes historia har ingen likhet med min förutom att vi båda har cancer. Hennes kamplust har verkat oändligt mycket större än min, jag känner mig ju mest bara lugn. Varför blir somliga friska och andra dör? Hur kan mirakel få ske för vissa när andra blir utan?
Fick träffa överläkaren i går kväll (misstänker att de märker när jag är arg och kräver lite extra uppmärksamhet) och fick veta hur de tänker. Och det är ju det jag kräver, vill veta ATT de tänker och HUR de tänker och i vissa fall kanske en glad amatör kan slå sitt kloka huvud i deras med nån smart fundering som proffsen i sin oändliga vishet har missat... 100 frågor fortsätter idag på ronden. Röntgen blir inom ett par dagar, detta för att ha ett utgångsläge för beh med dessa nya cytostatika, om de inte biter ska det ju bytas igen tills man hittar en riktigt dödlig kombination! F ö vill jag säga att merparten av personalen här är kanon! Tyvärr kräver jag ju en viss personkemi för att gilla eller ens acceptera folk (mitt problem, jobbar vidare med min ödmjukhet, har ändå kommit långt sedan jag var 18 och helt utan fel o brister) så somliga är ju rökta från start, stackarna.
Idag ska fru Grek äntligen opereras, som jag fattar det har hon cancer i höfter som slutligen har orsakat en fraktur, hur skönt låter det? Hon har i alla fall sovit bättre i natt, eller så har jag vant mig så jag nte hör henne.
Idag ska Niki till Millis och klippa sig "kort", det ska blir jättespännande att se hur det blir... Hon, Peter och Linn kommer upp till mig sedan, Linn skulle dessutom visa en massa fina bilder de tagit med nya kameran. De tre små var hit en snabbis igår kväll också, efter skyttet, tur för dem eftersom Alexias uppfödare Kristina hade varit här med två påsar godis... ok det är inte lördag och jag brukar vara stenhård på det, men det är ju inte varje dag ens mamma ligger på sjukhus, så jag bjussar på ett undantag.
Innan de kommer idag ska jag ta åtminstone ETT steg i korridoren, trivs bra i mitt rum men dags att börja träna lite va, ska ju klara hela vägen till o från duschen (och duscha dessutom) innan jag får åka hem...
AAAAARGGGGGG!
Jag är så ARG idag, på det mesta känns det som. Varför kan inte fröken duktig Malou v S svara mig på varför i helvete hon måste bjuda sina förmiddagsgäster på alkohol????
Varför har jag inte fått nån röntgen ännu när Greger sa det redan i tisdags? Om de har ändrat sig, varför har ingen sagt det till mig? Är det inte min kropp och min jävla cancer som ska röntgas???
Är det verkligen en sån straffkommendering att invandrare som vill stanna i Sverige och bli svenska medborgare ska lära sig vårt språk? Jag skulle fan aldrig drömma om att kräva hemspråksundervisning för barnen och nyheter på svenska om jag flyttade till ex Turkiet.
Varför är sjukhusmaten så satans äcklig? Inte konstigt att man går ner i vikt på det här stället! Och vad är det för läkare som går ronden här, AT? Praktikanter? De ska fanimej LYSSNA när jag pratar och svara på mina frågor. Det har låtit som att de tycker jag kan åka hem, kan ju få syrgas i hemmet... KISS MY ASS!!!! Försök skicka hem mig innan jag mår bättre och jag ska se till att någon dokumenterar det hela, det lovar jag.
Jag känner mig så elak, men grannen snarkar (oregelbundet) på dagarna och är jätteorolig på nätterna, när ska jag sova? Tuggade i mig allt jag fick igår, Imovane, Morfin, Sobril... dåligt med sömn i alla fall. Kanske därför jag är så grinig.
Jag borde kanske vara tacksam i stället, kan nog komma på många anledningar till det, men idag är jag ARG!
PS. Linn - don't even think about it! Däremot klarar ni det mesta utan mig, jag har bara aldrig låtit er prova förut...
Varför har jag inte fått nån röntgen ännu när Greger sa det redan i tisdags? Om de har ändrat sig, varför har ingen sagt det till mig? Är det inte min kropp och min jävla cancer som ska röntgas???
Är det verkligen en sån straffkommendering att invandrare som vill stanna i Sverige och bli svenska medborgare ska lära sig vårt språk? Jag skulle fan aldrig drömma om att kräva hemspråksundervisning för barnen och nyheter på svenska om jag flyttade till ex Turkiet.
Varför är sjukhusmaten så satans äcklig? Inte konstigt att man går ner i vikt på det här stället! Och vad är det för läkare som går ronden här, AT? Praktikanter? De ska fanimej LYSSNA när jag pratar och svara på mina frågor. Det har låtit som att de tycker jag kan åka hem, kan ju få syrgas i hemmet... KISS MY ASS!!!! Försök skicka hem mig innan jag mår bättre och jag ska se till att någon dokumenterar det hela, det lovar jag.
Jag känner mig så elak, men grannen snarkar (oregelbundet) på dagarna och är jätteorolig på nätterna, när ska jag sova? Tuggade i mig allt jag fick igår, Imovane, Morfin, Sobril... dåligt med sömn i alla fall. Kanske därför jag är så grinig.
Jag borde kanske vara tacksam i stället, kan nog komma på många anledningar till det, men idag är jag ARG!
PS. Linn - don't even think about it! Däremot klarar ni det mesta utan mig, jag har bara aldrig låtit er prova förut...
Ny solig dag.
Och jag är litet avundsjuk... hörde av gubben att Johnny o Cecilia kanske är på väg till Thailand... jag vill också! Kanske inte just dit, men bort. Flyta omkring i ljummet vatten, största bekymret vad man ska äta till lunch. Nåja, vad är väl en bal på slottet? Men jag som varit så tillfreds, vad betyder detta att jag plötsligt vill ha mer?
Behöver verkligen komma igång och träna snart (ojdå, går jag händelserna i förväg nu, kanske ska slippa syrgasen först), har snart inte en muskel kvar på kroppen. Om jag ens ska kunna gå snart måste jag nog göra något.
Tom är tillbaka på Berga, den här veckan ska visst vara "normal", nästa vecka är de i Boden (1,5 vecka) därefter 1,5 v påsklov, skönt. Ska peppa honom att söka jobb då, nån som har något lämpligt från 1 augusti?
De pratar om p-piller på nyheterna (TV4) och hur många tjejer det är som mår skitdåligt av dem, jag känner en... Är det inte helt ofattbart att p-piller för killar inte kommit ännu??? Klart, den biten är väl inget männen ska ta ansvar för, eller? Å andra sidan borde det ju vara en trygghet även för killarna att bara få de barn de vill ha.
Tack Jessica min vän för barnleverans till skola / buss idag! Nu har Peter ledig vecka så han slipper pussla så mycket. Lagen om alltings jävlighet slog till igen i veckan - balspjutet som vi fått låna av Peter Nylén gick av. Nån som har ett att sälja?
Behöver verkligen komma igång och träna snart (ojdå, går jag händelserna i förväg nu, kanske ska slippa syrgasen först), har snart inte en muskel kvar på kroppen. Om jag ens ska kunna gå snart måste jag nog göra något.
Tom är tillbaka på Berga, den här veckan ska visst vara "normal", nästa vecka är de i Boden (1,5 vecka) därefter 1,5 v påsklov, skönt. Ska peppa honom att söka jobb då, nån som har något lämpligt från 1 augusti?
De pratar om p-piller på nyheterna (TV4) och hur många tjejer det är som mår skitdåligt av dem, jag känner en... Är det inte helt ofattbart att p-piller för killar inte kommit ännu??? Klart, den biten är väl inget männen ska ta ansvar för, eller? Å andra sidan borde det ju vara en trygghet även för killarna att bara få de barn de vill ha.
Tack Jessica min vän för barnleverans till skola / buss idag! Nu har Peter ledig vecka så han slipper pussla så mycket. Lagen om alltings jävlighet slog till igen i veckan - balspjutet som vi fått låna av Peter Nylén gick av. Nån som har ett att sälja?
Besök igen.
Nu har Tom och Mamma varit här. Mamma levererade glass och Tom visade sin nya kamera. Han är lik sin mor- Jag vill ha en kamera, allltså köper jag en kamera...
Jag måste berätta om min rumskamrat! Kvinnan är väl runt 65 (ingen aning egentligen). Jag vet inte vart hon kommer ifrån, men familjen känns SÅ behaglig, jag vill att de ska prata hela tiden för jag mår bra av att lyssna på dem. Mamman har mycket ont och får smärtstillande. väntar på operation (av höften tror jag) men hennes feber och infektion verkar inte vilja ge sig. Dotterns röst är så mjuk, omtänksam, behagllig och trygg, och det var härligt att höra när pappan och mamman skrattade tillsammans innan han gick efter att ha varit här hela förmiddagen. De ger mig verkligen en sån feelgood-känsla! Hoppas verkligen hon får komma till op imorgon!
Jag får samma sköna känsla av Ö&B- reklamen, ni vet Kalles granne... tänk om vi kunde uppnå lite större förståelse här i världen, och att de värsta avarterna bara försvann och ersattes av lite sunt förnuft. Love, peace & understanding, huh?
Ers skenheliga,
Nina
Seriöst, som barnen brukar säga.
Jag har funderat litet på hur ni egentligen tänker om mig, vad ni säger till varandra när ni pratar om mig. Jag menar inte min personlighet eller mina mänskliga kvalitéer (de når väl ofta högre höjder ju sämre sjukstatusen blir?) utan säger ni " när hon blir bättre"? "Det är kört"? Vad tänker och tror ni? Jag har ju hört såna kommentarer tidigare, om människor som alls inte själva har givit upp hoppet medan omgivningen har det. Själv tänker jag just nu inte så mycket på saken, känner mig inte orolig eller uppgiven men inte heller full av framtidstro, utan mest bara lugn. Den helt sjuka dödsångest jag hade när jag åkte in akut i januari verkar vara avklarad. I alla fall till det känns nära igen... men jag skulle önska att ni inte misströstar, mina vänner! För själv har jag egentligen ingen aning om hur det här ska gå! Svårt att veta om man ska inrikta sig på att överleva (så länge som möjligt, skulle vilja ha barnbarn - OBS! Linn läs inte det!) eller satsa på ny karriär (eller sjukpension eller vad det kan heta) eller träna som en tok för att komma tillbaka till mitt älskade jobb?
Har en Egyptenresa bokad den 15 maj, får nog ta tag i den först. Kan jag åka, boka om eller boka av? Gissar att inte familjen vill åka utan mig, men jag skulle verkligen vilja att de fick komma bort en vecka. Det löser sig, det brukar det göra.
Kram!
Nytt rum.
Kl 05.40 fick jag byta rum, delar nu med snarkande tant. Kunde väl fått ha privatkupé ett par dagar till. Synd om henne, hon har ont och ska opereras så fort hennes feber har gått ner. Mor. syster och systers småflickor var upp en stund i går kväll. Tjejerna var litet blyga för mig som vanligt, syrrans ungar har aldrig insett vilken underbar människa jag är förrän de blivit äldre och klokare... De fick inte stanna så länge i alla fall eftersom jag var så trött och även Eva höll på att somna stående.
Jag är ganska less på att vara så trött, kan ju bero på cellgifterna men jag tror det är morfinet, fattar inte riktigt varför jag ska ha det. Särskilt inte EN tablett på morgonen och EN HALV på kvällen? Får nog protestera lite snart, om jag orkar. Onken hade ju även beställt en lungröntgen (vanlig, utan konterast, prisa gud) men den har jag sedan inte hört ett ljud om. Blir lite irriterad, ordning och reda tack, och om de ändrar sig kan de väl meddela mig det? Det är ju inte huvudet som är slut, än så länge i alla fall. Lite koll vill jag faktiskt ha!
Har nu inte haft nån syrgas sedan igår natt, känns ok, blev därför rätt förvånad när syresättningen bara var 91 % nu på morgonen??? Känns mera som 95 % så jag föredrar att tro att det är nåt fel på apparaten.
Jag är ganska less på att vara så trött, kan ju bero på cellgifterna men jag tror det är morfinet, fattar inte riktigt varför jag ska ha det. Särskilt inte EN tablett på morgonen och EN HALV på kvällen? Får nog protestera lite snart, om jag orkar. Onken hade ju även beställt en lungröntgen (vanlig, utan konterast, prisa gud) men den har jag sedan inte hört ett ljud om. Blir lite irriterad, ordning och reda tack, och om de ändrar sig kan de väl meddela mig det? Det är ju inte huvudet som är slut, än så länge i alla fall. Lite koll vill jag faktiskt ha!
Har nu inte haft nån syrgas sedan igår natt, känns ok, blev därför rätt förvånad när syresättningen bara var 91 % nu på morgonen??? Känns mera som 95 % så jag föredrar att tro att det är nåt fel på apparaten.
Sliten!
Nu har hela härliga högen varit här, och jag är helt slut. Jätteskönt med dusch och hårtvätt, gott med persikopaj med glass och underbart att träffa alla barnen, men gud så trött jag blev! Linn och Nikita utforskade kameran, tror faktiskt att Niki har en hel del talang åt det hållet, hon tar jättefina bilder. De tog hem kameran så jag tror säkert att Linn lägger in en del på sin blogg snart.
I desperat behov av vila nu, snart middag och sedan kommer nog mamma.
I desperat behov av vila nu, snart middag och sedan kommer nog mamma.
Eget rum.
Pernilla har åkt hem så nu har jag eget rum. om ingen kommer in akut. Och tur är det, dels ska ju gänget komma snart, kan bli litet mycket för en gammal sjuk människa kanske, dels såg jag mig i spegeln nyss... måtte Peter komma och ta mig till duschen innan någon annan ser mig, har aldrig sett skitigare hår!
Varit trött idag med men ingen syrgas sedan i morse, går ganska bra. Näsblod hela tiden. Svettas. Har haft fönstret öppet en lång stund, vilken underbar luft! Hoppas ni har varit ute och njutit av tillvaron.
Jag har nog fått lite ny energi ändå, har smörjt händer, fötter och ansikte med diverse krämer, det orkade jag verkligen inte igår, då fick Peter fixa det. (Obs! Jag ska INTE säga det, jag SKA inte säga det, JAG ska inte säga det!!!!)
Nu ska jag äta lite sushi innan familjen kommer upp med perikopaj...
Varit trött idag med men ingen syrgas sedan i morse, går ganska bra. Näsblod hela tiden. Svettas. Har haft fönstret öppet en lång stund, vilken underbar luft! Hoppas ni har varit ute och njutit av tillvaron.
Jag har nog fått lite ny energi ändå, har smörjt händer, fötter och ansikte med diverse krämer, det orkade jag verkligen inte igår, då fick Peter fixa det. (Obs! Jag ska INTE säga det, jag SKA inte säga det, JAG ska inte säga det!!!!)
Nu ska jag äta lite sushi innan familjen kommer upp med perikopaj...
God morgon kamrater!
Jag är verkligen förvirrad, får skylla på en massa mediciner som strular till det i huvudet på mig - det var visst Kattis Ivarsson som stod för gårdagens skolskjuts, TACK KATTIS, jag rörde ihop det med när Joel m fl missade bussen från Jumkil och Katarina Axén löste hemfärden då... sorry girls att det blev fel!
Känner mig lite väck idag, fick både morfin o insomningstablett i går kväll och sov som en stock - i två timmar. Kommer nog att luta mig igen efter frukosten, så kanske jag är i fin form tills barnen kommer!
Later!
Känner mig lite väck idag, fick både morfin o insomningstablett i går kväll och sov som en stock - i två timmar. Kommer nog att luta mig igen efter frukosten, så kanske jag är i fin form tills barnen kommer!
Later!
Älskade ungar!
Tom kom direkt från en helvetesvecka till min sjuksäng och hade köpt med sig sushi, guldgrabben! Ständigt underbara Linsey skickade med minneskortet hon köpt till min kamera, hon och Jesper skulle baka pajer ikväll, kolla hennes blogg! De andra fina gullungarna skickade med gosedjur, kuddar och kärlek, och vill att mamma ska vara hemma... sorry kids, bäst att jag är kvar ett tag till tror jag, vill ju gärna klara mastodontsträckan mellan säng och toalett först. Och orka skrika åt er när det behövs...
Tack fru Axén som ställde upp med skolskjuts i morse när det körde ihop sig! Tack också Lina och Millis som haft "stalltjänst" denna vecka. Ska bli skitkul att höra hur det gick för Tony på ridturen... Linn vill nog gärna följa med, kanske kan bli ett gott skratt...
I morgon har Peter tagit ut en semesterdag och ska ta med sig barnen och hälsa på mig, underbart! Ska försöka hinna lära mig kameran innan dess så jag kan ta en massa kort, lyckas jag delar jag med mig av resultatet här!
Kram på er, och sov gott!
Tack fru Axén som ställde upp med skolskjuts i morse när det körde ihop sig! Tack också Lina och Millis som haft "stalltjänst" denna vecka. Ska bli skitkul att höra hur det gick för Tony på ridturen... Linn vill nog gärna följa med, kanske kan bli ett gott skratt...
I morgon har Peter tagit ut en semesterdag och ska ta med sig barnen och hälsa på mig, underbart! Ska försöka hinna lära mig kameran innan dess så jag kan ta en massa kort, lyckas jag delar jag med mig av resultatet här!
Kram på er, och sov gott!
112.
Nej nu... jag har ju länge varit grinig på dessa nya fina adresser, tydligen ska de vara så bra för att att SOS Alarm
ska hitta så mycket bättre... ja nu uppmanar de (SOS Alarm) oss att gå in på deras hemsida och kolla vad de har för uppgifter om oss... vi bor vid Hästsvansvägen... var ligger det? Hoppas verkligen inte vi behöver hjälp nån gång! Varför inte helt enkelt använda koordinaterna som adress, kan väl inte bli fel eller?
ska hitta så mycket bättre... ja nu uppmanar de (SOS Alarm) oss att gå in på deras hemsida och kolla vad de har för uppgifter om oss... vi bor vid Hästsvansvägen... var ligger det? Hoppas verkligen inte vi behöver hjälp nån gång! Varför inte helt enkelt använda koordinaterna som adress, kan väl inte bli fel eller?
Sovit igen!
Herregud, idag är jag visst riktigt trött,har nu sovit en stund igen efter lunchen. Väntar nu på ett glas näringsdryck igen, den var jättegod, som krämig milkshake ungefär. Lunchen däremot, suck. Ta ett paket fryst fisk, skär i kuber, koka och häll upp på en tallrik. Häll över en burk krossade tomater smaksatta med nån italiensk krydda. 2 dl ärtor o 2 kokta potatisar = italiensk fiskgratäng! Don´t try this at home...
Ni därute i världen ser ut att ha haft en underbar dag, soligt och skönt! En sån här vacker dag tänker jag också gå ut. Känner på mig att jag mår bättre i morgon, eller hur?
Ni därute i världen ser ut att ha haft en underbar dag, soligt och skönt! En sån här vacker dag tänker jag också gå ut. Känner på mig att jag mår bättre i morgon, eller hur?
Sovit.
Jag har sovit en stund efter att Peter var här i morse, det var skönt. Ronden varit här och mest mumlat. Pernilla blir kvar en natt till, skönt så slipper jag nån skinntorr gammal kärring... Och solen strålar fortfarande! Peter har tagit ledigt i morgon natt så i morgon ska han ta med barnen hit, hoppas jag mår bättre då.
Igår klev min kära vän Monica in genom dörren, jag blev så glad! Hon hade med sig en "gott & blandat"-påse med
krämer för fötter, kropp, ansikte, läppar, rena lyxen. Hoppas jag snart blir pigg nog att använda dem... Tyvärr blev jag tvungen att köra ut Monkan efter en stund, eftersom jag var så trött och måste vila, men jag är glad att jag har lärt mig att säga till, så jag inte väntar tills jag svimmar eller nåt. Och jag hoppas verkligen att mina vänner förstår att jag älskar dem och gillar när de kommer, fast jag inte orkar så länge!
Aptiten har varit kass, så nu ska jag få prova nån näringsdryck, gjord på glass med jordgubbsmak, låter ju mums. Italiensk fiskgratäng till lunch, kan nog bara vara gott om syrrans italienska man har lagat det...
I kväll kommer väl soldaten hem antar jag, efter en vecka han INTE såg fram emot, blir spännande att höra hur han har haft det!
Igår klev min kära vän Monica in genom dörren, jag blev så glad! Hon hade med sig en "gott & blandat"-påse med
krämer för fötter, kropp, ansikte, läppar, rena lyxen. Hoppas jag snart blir pigg nog att använda dem... Tyvärr blev jag tvungen att köra ut Monkan efter en stund, eftersom jag var så trött och måste vila, men jag är glad att jag har lärt mig att säga till, så jag inte väntar tills jag svimmar eller nåt. Och jag hoppas verkligen att mina vänner förstår att jag älskar dem och gillar när de kommer, fast jag inte orkar så länge!
Aptiten har varit kass, så nu ska jag få prova nån näringsdryck, gjord på glass med jordgubbsmak, låter ju mums. Italiensk fiskgratäng till lunch, kan nog bara vara gott om syrrans italienska man har lagat det...
I kväll kommer väl soldaten hem antar jag, efter en vecka han INTE såg fram emot, blir spännande att höra hur han har haft det!
Tungt idag.
Går inte jättebra att andas idag, mår lite småilla och det spänner i ett band runt bröstkorgen. Har sovit sådär, fick en svag morfintablett igår kväll men inte vet jag vilken nytta den gjorde, somnade före 9 (missade alltså Criminal Minds) men vaknade vid 12 igen, blev en lässtund. Och sedan ska ju dropp tas bort, antibiotika ges, temp, blodtryck och syresättning kollas, ett ständigt springande på mitt och senaste rumskompisen Pernillas rum.
Linn hade köpt ett minneskort igår men hon hann inte hem innan Peter åkte, och det kort vi hade hemma sedan förut passade förstås inte.Då har jag nåt att se fram emot idag också.
Med risk för att få äta upp det igen upprepar jag gårdagens väderobservation: Ser fint ut, himlen är blå än så länge och inte en snöflinga i sikte!
I kväll ska min kära mamma ta med sig sushi till mig, blir en höjdare! Bara jag inte hinner få en massa blåsor på tungan, det går inte alls ihop med wasabi...
Back later!
Linn hade köpt ett minneskort igår men hon hann inte hem innan Peter åkte, och det kort vi hade hemma sedan förut passade förstås inte.Då har jag nåt att se fram emot idag också.
Med risk för att få äta upp det igen upprepar jag gårdagens väderobservation: Ser fint ut, himlen är blå än så länge och inte en snöflinga i sikte!
I kväll ska min kära mamma ta med sig sushi till mig, blir en höjdare! Bara jag inte hinner få en massa blåsor på tungan, det går inte alls ihop med wasabi...
Back later!
Tar tillbaka.
Min kära syster krävde att jag tog tillbaka mitt uttalande från i morse att solen sken och gav hopp om vår - ja jag tar tillbaka! Nu har det ju snöat hela jäkla dagen.
Och här sitter jag och försöker få i mig litet sjukhusmat. Så sent som i januari var det jättegod mat här, och ganska mycket att välja på. Nu smakar det mesta bara skit, ärligt talat. Och dagens lunch var typ en barnportion, så det var kanske tur att det var äckligt, och att jag inte har världens bästa aptit...
Sköterskorna här uppe uppväger lätt bristen på god mat, de måste nästan vara handplockade! De är hur gulliga som helst. Och de fixar säkert litet gott kvällsfika till mig om jag skulle bli sugen senare.
Väntar på att gubben ska komma upp med ett minneskort till kameran, har ju SÅ mycket att fota här i lilla rummet... mina besökare får väl tvångsposera så jag får öva mig.
I kväll blir det Criminal Minds.
Och här sitter jag och försöker få i mig litet sjukhusmat. Så sent som i januari var det jättegod mat här, och ganska mycket att välja på. Nu smakar det mesta bara skit, ärligt talat. Och dagens lunch var typ en barnportion, så det var kanske tur att det var äckligt, och att jag inte har världens bästa aptit...
Sköterskorna här uppe uppväger lätt bristen på god mat, de måste nästan vara handplockade! De är hur gulliga som helst. Och de fixar säkert litet gott kvällsfika till mig om jag skulle bli sugen senare.
Väntar på att gubben ska komma upp med ett minneskort till kameran, har ju SÅ mycket att fota här i lilla rummet... mina besökare får väl tvångsposera så jag får öva mig.
I kväll blir det Criminal Minds.
Inte ens Hagbard!
Inte ens Hagbard Handfaste öppnade ölfatet innan solen stod över rånocken - sen kunde han för allt i världen inte säga något om att någon råkat hugga ner rånocken... Men skämt åsido, varför måste Malou von Sievers med gäster dricka alkohol på förmiddagarna??? Jag har mailat och frågat flera gånger men inte fått något svar. Jag vet ätt jag låter som värsta moraltanten nu men alkoholmissbruket är ju inte litet i det här landet, trots monopol, och jag vill påstå att det orsakar ett jävulskt lidande, för barnen inte minst, och de går ju dessutom "i fädernas" (och mödrarnas) spår. Utan närmare eftertanke vågar jag påstå att minst 10 % av mina bekanta har någon form av alkoholproblem, och då tror jag att jag räknar lågt. Jag själv ingår i den statistiken, även om kanske inte många andra skulle hålla med om det. Detta med missbruk är verkligen en hjärtefråga för mig, kanske kan bli en framtida karriär om jag blir frisk nog att jobba men inte orkar med att sko mera, vilket jag förstås hoppas.
Trött.
Mår ganska ok men är jättetrött nu, ingen idé att slumra till för då kommer väl ronden innan man hinner stänga ögonen. Lite syrgas, lite ont i magen men ingen fara.
Läste ut Emma Hambergs Mossvikenfruar igår, rekommenderas absolut, annorlunda skriven, härlig bok verkligen!
Ska genast försöka få tag i nåt mer hon har skrivit för att se om det var en lyckträff bara...
Ibland blir jag så kräkless på det här FINA landet vi lever i, var finns mänskligheten? När man ska gå till af samma dag som man har förlorat ett barn, var har vi hamnat? Man har inte ord. Önskar att vi kunde hitta ett annat tänk, att personalen på äldreboenden ges tid att umgås med de äldre, och mer i den andan.
Tänk vad roligt det är att bli äldre, på det sättet att man blir mer ödmjuk och VÅGAR ändra sig! Sällan har jag väl tyckt att en människa har varit så för mycket som Henrik Torehammar i Brunchrapporten i P3. (Överlag har jag ju blivit så gammal o torr, eller om jag helt enkelt vill ha LITET kvalitet o substans, lyssnar alltså ALDRIG på Rix FM-idioterna tex.) Åter till "Hänrik", med värsta dialekten och hur kronbögig som helst, men ack så intelligent! Om man tar sig tid att lyssna på vad han säger istället för hur han säger det upptäcker man massor av innehåll i den killen.
Trött nu, föröker hinna med tupplur före lunch. Sedan måste jag kanske försöka vara litet trevlig, ska visst få en ung tjej som sällskap nu när kära Carina åker hem.
Läste ut Emma Hambergs Mossvikenfruar igår, rekommenderas absolut, annorlunda skriven, härlig bok verkligen!
Ska genast försöka få tag i nåt mer hon har skrivit för att se om det var en lyckträff bara...
Ibland blir jag så kräkless på det här FINA landet vi lever i, var finns mänskligheten? När man ska gå till af samma dag som man har förlorat ett barn, var har vi hamnat? Man har inte ord. Önskar att vi kunde hitta ett annat tänk, att personalen på äldreboenden ges tid att umgås med de äldre, och mer i den andan.
Tänk vad roligt det är att bli äldre, på det sättet att man blir mer ödmjuk och VÅGAR ändra sig! Sällan har jag väl tyckt att en människa har varit så för mycket som Henrik Torehammar i Brunchrapporten i P3. (Överlag har jag ju blivit så gammal o torr, eller om jag helt enkelt vill ha LITET kvalitet o substans, lyssnar alltså ALDRIG på Rix FM-idioterna tex.) Åter till "Hänrik", med värsta dialekten och hur kronbögig som helst, men ack så intelligent! Om man tar sig tid att lyssna på vad han säger istället för hur han säger det upptäcker man massor av innehåll i den killen.
Trött nu, föröker hinna med tupplur före lunch. Sedan måste jag kanske försöka vara litet trevlig, ska visst få en ung tjej som sällskap nu när kära Carina åker hem.
Torsdag.
Dagarna går fort, och utanför fönstret skiner solen, ser ut som om det finns hopp om att den här otroliga vintern ska ta slut nån gång. Idag kommer bästa hoviskollegan Tina och skor min gamla Ofelia, om nu nån skulle få för sig att rida den underbara gamla kusen, även Millis häst ska skos så hon passar hovis idag.
Peter skulle komma upp redan på morgonen idag, hoppas han inte väcker Carina som fortfarande sover gott på sin sömntablett, ska nog be att få prova hennes sort nån natt...
Fick mitt vansinniga impulsköp kameran igår! Jättekul men självklart inte ready for action, inget minneskort med. Sånt retar mig såklart, ska de inte skicka med sånt man måste ha??? Nåja, lönar sig förstå inte att härja om det, bara att skicka familjen till butik o spendera mera... Jag får väl ägna mig åt instruktionsboken så länge, vilket jag brukar försöka undvika, trist o tråkigt... men nyttigt antar jag. Roligare än att betala fakturan kanske...
Peter skulle komma upp redan på morgonen idag, hoppas han inte väcker Carina som fortfarande sover gott på sin sömntablett, ska nog be att få prova hennes sort nån natt...
Fick mitt vansinniga impulsköp kameran igår! Jättekul men självklart inte ready for action, inget minneskort med. Sånt retar mig såklart, ska de inte skicka med sånt man måste ha??? Nåja, lönar sig förstå inte att härja om det, bara att skicka familjen till butik o spendera mera... Jag får väl ägna mig åt instruktionsboken så länge, vilket jag brukar försöka undvika, trist o tråkigt... men nyttigt antar jag. Roligare än att betala fakturan kanske...
Uppkopplad!
Skönt att ha internet igen! Supersnälla Jesper fixade ett trådlöst modem och fixade igång hela grejen, TACK! Fast idag har jag inte saknat omvärlden så mycket, har fått ny cyto idag och sedan varit jättetrött. Sedan fick jag en rolig överraskning minnsann, ny rumskompis, Carina! Hon hade legat isolerad en vecka men nu blivit utsläppt och hamnat hos mig, åtminstone över natten eftersom hon nog får äka hem i morgon. Härligt att hon mår så bra, men jag skulle gärna ha henne kvar här några dagar.
Har haft litet ont i magen på eftermiddagen, och sippat en del syrgas, men just nu känns det litet bättre. När Peter kom upp nu på kvällen fick han skjutsa mig i rullstol till duschen, kände mig våldsamt ofräsch men vågade inte gå så långt. Härligt nu, luktar tvål och har rena kläder!
Mera update i morgon, eller senare om jag orkar.
Har haft litet ont i magen på eftermiddagen, och sippat en del syrgas, men just nu känns det litet bättre. När Peter kom upp nu på kvällen fick han skjutsa mig i rullstol till duschen, kände mig våldsamt ofräsch men vågade inte gå så långt. Härligt nu, luktar tvål och har rena kläder!
Mera update i morgon, eller senare om jag orkar.
Uppdate från Linn!
Hej, mamma har inte kunnat blogga därför att hon igår blev inlagd på sjukhus igen.
Försöker fixa internet till henne så att hon kan blogga därifrån! Mer info får ni isåfall från henne, skulle bara informera er om det.
/Linn
Försöker fixa internet till henne så att hon kan blogga därifrån! Mer info får ni isåfall från henne, skulle bara informera er om det.
/Linn
Klok eller inte klok, det är frågan.
Jag har precis beställt en bra kamera på nätet, visserligen hade vi bestämt för länge sedan att vi skulle köpa en, men varför gör jag sånt när vi inte har råd egentligen? Typiskt mig, gillar att ha lite sparkapital men köper mer, fr a dyra grejor, ju mindre pengar jag har. Jaja, fina kort på ungarna är ju värt mycket, och länge. Och det är ju bara pengar...
Såg ni att jag har lagt in en klocka i headern (om det heter så)? Linn kommer att bi stolt! Inte för att det blev så snyggt kanske, men duktigt ändå va? Riktigt kul med bloggdesign, ska nog lära mig mera. Nu äta varm macka till
lunch som mamma har gjort till mig, sedan till hospitalet. Undrar hur Carina mår, nu när jag har lagt mer Facebook har jag inte nån kontakt med henne tyvärr. Vill inte ringa eftersom jag har så jobbigt att prata. Får försöka snoka reda på en mailadress.
Millis och Lina är ute och rider, jättekul tycker jag när "mina" stalltjejer dejtar. Linn lär väl också rida idag kan jag tro, Juli är nu , såvitt jag vet, helt bra i sitt ben. Ett under att inte både hon och Brolle bröt benen igår, de blev lite ivriga när Peter skulle ta in dem, gillade väl inte vädret... och våra hagar är inte precis platta sandpaddockar. Jag tyckte ju att de kunde ha omockat igår, men Linn hade visst en annan åsikt, så de fick "renbäddat" ändå. Klockan hann väl bli halv 10 innan Linn och Jesper åt middag, ingen ordning alls.
Såg ni att jag har lagt in en klocka i headern (om det heter så)? Linn kommer att bi stolt! Inte för att det blev så snyggt kanske, men duktigt ändå va? Riktigt kul med bloggdesign, ska nog lära mig mera. Nu äta varm macka till
lunch som mamma har gjort till mig, sedan till hospitalet. Undrar hur Carina mår, nu när jag har lagt mer Facebook har jag inte nån kontakt med henne tyvärr. Vill inte ringa eftersom jag har så jobbigt att prata. Får försöka snoka reda på en mailadress.
Millis och Lina är ute och rider, jättekul tycker jag när "mina" stalltjejer dejtar. Linn lär väl också rida idag kan jag tro, Juli är nu , såvitt jag vet, helt bra i sitt ben. Ett under att inte både hon och Brolle bröt benen igår, de blev lite ivriga när Peter skulle ta in dem, gillade väl inte vädret... och våra hagar är inte precis platta sandpaddockar. Jag tyckte ju att de kunde ha omockat igår, men Linn hade visst en annan åsikt, så de fick "renbäddat" ändå. Klockan hann väl bli halv 10 innan Linn och Jesper åt middag, ingen ordning alls.
Snark.
Slumrade till en stund, typ en halvtimme, kunde ha fått bli längre... Fixar väl några bilder till, så ni lär känna resten av familjen. Vackra Linn kan ni se massor av bilder av på hennes blogg, länk finns bland de andra på vänstersidan.
Nikita & Alice, en extrem enmanskatt som avgudar sin matte!
Leo, Billys jack russell värmer sig framför brasan.
Alexia, min blonda rottis.
Två hundar som inte vill missa nåt, tänk om matte åker o jobbar utan oss!
En till med Linn & Juli får det bli, de är ju så fina.
Hittade ingen bild av Ofelia just nu, ska leta vidare, hon känns ganska viktig på den här gården.
En annan dag.
Inte bra alls.
Jävla skit, jag mår inte alls bra. Har läkartid kl 13 och behandling på torsdag, men som det känns nu vill jag nog stanna på sjukhuset några dagar, får sån panik av syrebristen. Fattar ingenting, jag mådde ju så bra i slutet på förra veckan???
Ska försöka lära mig lite bloggdesign så länge så slipper jag tänka på skiten.
Ska försöka lära mig lite bloggdesign så länge så slipper jag tänka på skiten.
Banken.
Kommer ni ihåg att jag skrev hatmail till Nordea för ett tag sedan? Dels för att de förtjänade det, dels för att det var skönt att spy galla över någon... För en vecka sedan fick jag brev från banken om att jag fått en ny prsonlig bankman. Skickade ett vänligt mail, människan är väl värd en chans, där jag förklarade mitt läge och vad jag var missnöjd med. Fick tillbaka att de noga hade läst mitt mail och förstod min situation! Hon hade på min begäran vidarebefordrat mailet till kundombudsmannen, och de bad mig återkomma med de krav jag eventuellt ställer på Nordea! Kors i taket... tål att tänka på!
Va fan...
Somnade vid 24-tiden och vaknade igen 02.30, kan inte somna om. Vad gör man vid din här tiden på dygnet? Stickar en OS-mössa?
Väder igen.
Herregud vilket väder! Peter har hållit undan värsta snön under dagen, och nyss kom en traktor (Erik?) och hjälpte till med plogningen, det tackar vi för! Peter tar in hästarna nu innan han ska åka till jobbet, trots att Linn inte har kommit hem och mockat ännu, en dag per år dör de väl inte av att ha omockat... Jesper skulle skjutsa hem Linn men det vet man ju inte hur det går eller när det blir... Om vi kan få iväg ungarna till skolan i morgon är väl också osäkert, annars får de väl vara hemma. Man undrar ju hur Tom har det som ändå skulle ha det tufft den här veckan... Och jag ska ju på läkarbesök i morgon, inte livsviktigt det heller men jag vill gärna gå på det eftersom jag har det jobbigare med andningen igen nu.
Kan det vara nåt att se på TV i kväll då, nu när OS är över för denna gång?
Kan det vara nåt att se på TV i kväll då, nu när OS är över för denna gång?
Pic time!
Ni börjar bli ett gäng som tittar in här ibland, och jag vet inte om alla känner mig sedan tidigare? Eftersom älskade Linsan har lärt morsan hur man laddar upp bilder och det gick riktigt bra idag, tänkte jag fixa en liten presentation.
Linn (-94) & Miss Juli.
Tom (-89) testar julklappen.
Billy (-98), nyklippt.
Nikita (-00) assisterar tomten.
Joel (-00) ser nöjd ut som vanligt.
Det var barnaflocken, fortsätter en annan gång med djuren...
Det snöar...
Har nu tagit blodprover och passat på att handla lite. Och jag undrar varför det blir så här - mådde ju fint fredag och lördag, men sedan gick det utför igen, kan det inte bara gå åt rätt håll? Hostar mycket nu, men det är klart, Billy har ju varit förkyld med hosta hela veckan, så det kan ju vara nåt sånt. Det skulle också vara skönt att få sova nån gång, mera än fem timmar/natt.
Håller ju på med Paranoia, men den tar lite tid att läsa ut, jag blir faktiskt så nervös att jag knappt vågar läsa...
Det är ju inte bra när böckerna är FÖR spännande eftersom mitt sätt att somna är att läsa. Ska försöka läsa några sidor nu så får vi se om jag somnar en stund.
Håller ju på med Paranoia, men den tar lite tid att läsa ut, jag blir faktiskt så nervös att jag knappt vågar läsa...
Det är ju inte bra när böckerna är FÖR spännande eftersom mitt sätt att somna är att läsa. Ska försöka läsa några sidor nu så får vi se om jag somnar en stund.
